Tri-X i en 127-filmskamera. Kan de' va' nåt?

Om mörkrets gärningar, eder och besvärjelser i mörkrummet.

Lika bra att erkänna på en gång. Jag har inte varit så flitig med bloggen på ett tag. Det är mycket nu! Inte bara för att man fastnat utomlands i dåligt väder. Jag har avgett ett nyårslöfte som krävt en hel del fantasi. Inte bara av den konstnärliga sorten utan också den tekniska. Men är man ingenjör så är man. Problem ska lösas. Det är därför man valt det yrket. Alla ingenjörer har dessutom en egenhet. Gör det lätt för dig. Nu ska jag berätta om ett problem och hur jag löste det.

Problemställningen

Hur får man in en Tri-X i en Rolleiflex Baby?
Förutsättning 1: En Rolleiflex Baby kräver film i 127-format
Förutsättning 2: Tri-X finns inte på 127-rulle

(Det är nu ingenjören lockas till storverk samtidigt som han är så lat som möjligt.)

Förslag till lösning

Utnyttja en Tri-X på 120-rulle och skär den så att den blir lika smal som en 127-rulle.

Recept

1 st valfri mellanformatskamera för 120-film. Gärna en Zeiss Ikon Nettar, Agfa Isolette eller Franka Solida I med bildformat 6x6 cm
1 st knivblad av den brytbara typen
1 st kretskortslaminat ca 57x57 mm
1 st bit aluminium ca 5x5x20 mm
0,02 tub Plastic Padding
1 st 120-rulle Tri-X (kyl- eller frysförvarad och med ett develop-before-datum som ännu inte har inträffat)
1 st bra dag när du känner dig avkopplad och harmonisk
1 st tålamod av gudomlig natur
1 st mörkrum

Tillvägagångssätt

1) Välj kamera

 
Jag valde en Zeiss Ikon Nettar 517/16

2) Tillverka fixturen med kniv

Limma på aluminiumbiten på ena sidan av laminatets spår

Bryt loss ett par blad från den brytbara kniven och limma mot aluminiumbiten och låt den sticka upp ca 2 mm över laminatets yta.

Kan nån begripa varför jag köpte ett macro? Inget skärpedjup och tungt som bly!

(Det här är ingen instruktion för dummies. Jag förutsätter att läsaren kan tänka själv och inte har tummen mitt i handen)

3) Placera skärapparaten i kameran med eggen riktad mot startrullen

4) Sätt i Tri-X-rullen på startsidan (här till höger) och dra startänden över till mottagarspolen som sätts i på andra sidan.

5) Mata på startänden av filmen tills den fastnar och placera sedan ett finger på knivens topp medan du drar fram film. Då bryter kniven igenom papperet och processen kan börja.

6) Stäng bakluckan (innan svärmor sätter sig där). Lås.

7) Dra fram film utan att försöka exponera ända tills den tar slut.

8) Gå in i mörkrummet. Andas djupt och släck lyset.

Av hänsyn till känsliga läsare återges här fortsättningsvis endast de praktiska momenten. De verbala uttrycken har sannolikt ingen menlig inverkan på processen (men möjligen på resultatet).

9) Öppna kameran i mörkret och ta ur den skurna 120-filmen.

10) Linda av den 16 mm breda remsan som blir över och släng densamma i sophinken.

11) Frisera pappersslutet (i mörkret) så att du kan stoppa in änden i slitsen på en 127-spole

12) Linda upp filmen baklänges på 127-spolen. Tillse att filmänden, när den kommer,  går tätt in med papperet så att den inte bubblar sig vid fortsatt upprullning.

13) Om filmen, mot förmodan, skulle ha bullat upp sig är det bara att sätta på kaffet och inmundiga bullen till detsamma. Vill du inte ha bullen så får du lossa på tejpen och och låta fästa den igen medan du rullar in filmänden i spolen. Då fastnar filmen igen helt automagiskt.

14) Frisera papperets börjanände så att det går att trä in i slitsen på en 127-spole.

15) Duscha, ty nu lär du vara svett.

16) Sätt i Tri-X:en i din 127-filmskamera

Slutresultat

Laddad och klar

Mellanformataren

PS
Jag har avsiktligt undanhållit en del självklarheter. Tips och trix som den framsynte förberett sig på för att slippa tända lyset när filmen har byxorna nere. Vidare behöver jag väl knappast tipsa om lämpliga kraftuttryck att använda under mörkrumsarbetet. Jag har fullt förtroende för varje fotografs egen vokabulär i detta avseende.

PPS
Nu drar jag mig nöjt tillbaka, tar en dusch och går till sängs. I övermorgon är det Julafton. Ja, du märkte kanske att jag tog mig friheten att ändra på  ordningen och duschade sist. Konstnärlig frihet kallas det. En ingenjör behöver inte göra allt rätt. Bara resultatet blir rätt.

Recept på D-76

OBS! Endast för filmnördar i utkanten av fotografisamfundet

Jag har fördjupat mig lite ytterligare i boken Detta är fotografi - dess medel och mål. Och häpnat över att Kodak redan 1945 avslöjar receptet på framkallaren D-76! Läs och tappa hakan du också.

Start citat

3 liter vatten (ej över 50°C)
8,0 gram Elon
400,0 gram Natriumsulfit, torr
20,0 gram Hydrokinon
8,0 gram Borax, pulvriserad
Vatten påfylles till 4 liter

Kemikalierna lösas i angiven ordning. Användes outspädd. Framkallaren blir med tiden grumlig av att kollodialt silver utfälles. Detta har dock ingen menlig inverkan på framkallningen.

Slut citat

Nå, den första ingrediensen är svår att lösa. Den kan bara lösas i luft och måste då värmas till 100°C. Men det står inget om luft i receptet.  Första buggen i boken.

Ta ett annat mått för säkerhets skull om du inte vill ha negativen tonade i brunt.

Men se upp! Har du kompisar som också framkallar själva kan det kanske bli en del kollegialt silver utfällt också.

Kamera för film. Ifall du glömt hur de ser ut...

Mellanformataren
Postponerande elev vid Eastman Kodak Institute, Rochester, NY

Bluefire Police - filmen utan korn

"Bluefire Police är en pankromatisk svart/vit film med ultrahög upplösning som är okänslig för infrarött ljus. Dess korn är så fint att det inte påverkar bilddetaljer ens vid kraftig uppförstoring."

"Bluefire Police är en film vars egenskaper inte kan bestämmas med vanligt standard ISO-tal. Istället specifiseras ett exponeringsindex, EI. I praktiken är ett EI-tal detsamma som ett ISO-tal."

Det där sista är egendomligt. Kan inte bestämmas men är i praktiken detsamma!

I höstas köpte jag ett kit med två 135-24-rullar och en flaska koncentrerad framkallare. Nu i våras körde jag rullarna i min Zeiss Ikon ZM med ZM Biogon 2/35. Dogmakameran fast med fel film.

"Sätt din kamera manuellt på ISO 80 för bildframställning eller ISO 100 för högkontrastig teknisk fotografi"

Jag satte den på ISO 100 då de bildexempel jag sett har dålig kontrast, snarare jämngrått och jolmigt. Likväl var det meningen att man skulle framkalla den utan kompensation för pressningen. Jag framkallade filmen i Bluefire HR. Flera agiteringsmönster och tider kunde väljas. Då mängden framkallare är något mindre/rulle än min Paterson-dosa anger så valde jag metoden med kontinuerlig agitering i 12 minuter (framkallaren tempererad till ca 21°C). Annars kunde man köra med intermittent agitering i 14 minuter och istället för att vända dosan, skaka den vertikalt var 30:e sekund. Ytterligare en variant med kompenserande agitering i 16 minuter var en modifiering av den på 14 minuter. Suck! Varför göra det så krångligt? Vanligt stoppbad och sedan fix i bara 90 sekunder.

Nå, hur blev bilderna? Negativremsorna sa mig att något har gått fel. Glasklart med några mörka fläckar här och där! Borde vara omöjliga att skanna men det gick bra. Döm själv.

Läsaren. Ellens 9 juni 2010. Beskuren.

Vid Huvudstaleden. Observera att inget gulfilter är använt.

Pensionerad Skylarkraket på Rymdbolagets terass.

Detalj.

En negativ sak upptäckte jag dock. Massor med små ljusa prickar. Min teori är att det är mikroskopiska bubblor som bildats vid den kontinuerliga agiteringen. Damm brukar ha skarpa kanter. Dessa var mer diffusa. Vid granskning med lupp ser jag verkligen inte några korn. De tre sista bilderna är skannade på 4800 dpi och ändå är det till sist bara pixlar jag ser vid kraftig förstoring. Det går nog bra att printa bilder för husväggar med den här filmen.

Slutsatsen blir att det här är en intressant film att fortsätta ta bilder med MEN
1) Kör den på ISO 80
2) Fotografera inte kontrastrika motiv
3) Framkalla i rotationstank för att slippa bubblor.

Mellanformataren

Misstag och pullning

När man har många kameror med olika film i var det väl inte oväntat att jag skulle begå ett misstag förr eller senare. Fast den här gången blev det i ett filmbyte. Jag hade just avslutat en Portra 160NC i Rolleiflexen och bytte till en Tri-X 400. Men jag glömde ställa om Rolleiluxen till den nya filmkänsligheten och körde på som om ingenting hade hänt. Efter åtta rutor upptäckte jag misstaget men körde slut på rullen med samma inställning. Tänkte att det går väl att kompensera i framkallningen.  Pullning som det kallas på svengelska. Jag har aldrig tidigare vare sig pushat eller pullat film så det blev en bra övning. Korta ner framkallningstiden, men hur mycket? Kollade lite på nätet och kom så småningom fram till att korta den med en hel minut. Efter sköljen såg det bra ut. Aningen mörka negativ men de skulle nog gå att rädda. Skanningen gick smärtfritt och bilderna blev något ljusa. Jag fick dra ordentligt i kurvorna i PS så såg det riktigt bra ut. Lite finlir med ljus och kontrast avslutade det hela. Här är några av bilderna.

Caféet vid Gamla Orangeriet, Bergianska trädgården

Strukturerad djungel.

Paus på den italienska terassen

Ny pool - Retrokamera