Pro Memoria

Mitt fotografiska minne

Min kamerakrönika - del 17

Fujifilm Finepix X100

I väntan på en digital Zeiss ZM köpte jag våren 2011 den nyss utkomna X100. Ett sista försök att trivas med en digitalkamera. Den här gången gick det bra, trots en haltande inledning. Den första kameran exponerade konstigt och efter en del kontakter med Fujis utmärkta support blev den utbytt. Nr 2 fungerar alldeles utmärkt och jag är nu helt oförstående till den massiva negativa kritik den fått. Den passar min typ av fotografering perfekt. Låt vara att det är en massa funktioner jag låter bli att använda men jag har i alla fall börjat använda ISO flitigare än på Nikon D80. Det är onekligen lite flexiblare att ha en tredje parameter att spela med när ljusförhållandena inte är de bästa.

X100 fullt utrustad med tumgrepp, softrelease, motljusskydd, UV-filter, handlovsrem och väska.

Den förra softreleasen försvann på väg till Fotomässan så jag köpte en ny och mindre som inte gängar ur sig när jag stänger av kameran.

Som ni förstår är det här min nya digitala arbetshäst. Men den är ändå tvåa efter Zeiss ZM. Jag kör alla bilder i denna som RAW utan att ta ut svartvita jpeg. De bilder jag vill konvertera kör jag manuellt i Silver Efex Pro där jag har mina favoritinställningar för ett snabbt arbetsflöde. Jag kan dock konstatera att inte alla bilder blir bra i svartvitt medan andra blir bättre när färgen försvinner.

Här kommer ett parti bilder av varierande slag från den korta tid jag haft den, drygt ett halvår. Ändå har jag tagit fler bilder med den här än med Zeiss Ikon ZM utan att jag för den skull tagit flera bilder på samma motiv. Jag kör den som om den hade film.

Carl Milles tyckte att himlen behövde hållas uppe med pelare.