2018

Om att se framåt

Det är väl naturligt att se tillbaka på det år som gått så här i slutet av det. Jag väljer att se framåt i stället. Vad ska jag fylla de oexponerade rullarna med nästa år? Verktygen är ju redan utsedda för en del av dem och andra projektidéer finns det ganska gott om.

Teman för det kommande året kommer att vara:

Porträtt i miljö
Stadslandskapet
Dokumentärt
Fotoböcker
Små bilder

Avslutar med en bild som inte har med inlägget att göra. Jag kan ju inte publicera en oexponerad bild? Så det får bli en gammal. Men i alla fall en som aldrig förut har publicerats på FS. Den är tagen med årets kamera Contaflex Super BC och med Portra 400.

Eders Hängivne

Tylösand en sensommardag

Om det sköna ljuset vid havet

Mitt yngsta barnbarn har flyttat ännu längre bort än tidigare. Ända till Halmstad. Men det går att åka dit också. Jag struntade i bilen och tog tåget som är det förnämligaste transportmedlet som finns, tycker jag.

Väl där gjorde vi utflykter i trakten och avslutade helgen med en tur till Tylösand. Från den turen kommer dessa bilder.

Sköna färger vid havskusten

Barnbarnet Alice som var den direkta orsaken till resan.

Jag försökte än en gång att kopiera världens dyraste fotografi. Inga anbud har dock inkommit.

Vad vore Tylösand utan sandstränder. Det finns gott om dem.

Och långa är de. (Men Danmark är mästare på långa badstränder)

Eders Hängivne

PS
Nikon F6 med Portra 400 och växlande Nikkor 50/1,4 och Zeiss Planar 85/1,4. På 50:an hade jag dessutom varmtonsfilter.

Min sommar med Contaflexen

Om nyttan med att byta film mitt i en rulle

Jag köpte min Contaflex Super BC sent i våras och kompletterade strax med tre växelmagasin för att komma igång att fotografera med filmbyte efter motivets karaktär. Ni vet, en del motiv gör sig bäst i färg medan andra gör det i svartvitt. Det har hänt mig flera gånger att jag haft "fel" film i kameran. Det åtgärdade jag tidigare med mina Olympus OM-2N genom att ha två kamerahus, ett med färg och ett med svartvitt. Med Contaflexen blev det mindre "bagage" att släpa på. Jag har kört tre rullar färg och tre rullar svartvitt under sommaren. Här visar jag några bilder från dessa rullar. Jag är mycket nöjd med bildresultatet från denna 50-åriga kamera.

Förskola i Vällingby

Närbildslins och temynta

En stad i staden

Sandudden, Ekerö

Balkongstilleben

Vid Grönsöö slott

Färingsö

Hamngatan vid Kungsträdgården

Lekplats på Vällingby torg

Underhållning på Vällingbydagarna

Eders Hängivne

PS
Nu vilar Contaflexen över vintern

Contaflexen i praktisk användning

Är den så bra som det var tänkt egentligen?

Contaflexen är ingen ergonomiskt fullträff. Den är tung och svår att hålla i. Det blir t o m värre med de utbytbara bakstyckena som har en bula mitt på bakstycket och hindrar att man får ett bekvämt grepp. Kameraväskan är anpassad för dessa så den har en lika knepig form som baktyckena. Fokuseringsringen sitter längst bak mot kamerahuset och har bara två utstickande plastöron (för all del räfflade) som jag tycker sitter på fel ställe för det mesta. Det hade varit bättre med en hel räfflad ring för att slippa konstiga handställningar. Däremot är det mycket enkelt att ställa slutartiderna som sitter ytterst på objektivet trots att även denna ring har två räfflade plastöron men de sitter bättre placerade och den praktiska vridningsvinkeln är inte så stor. Vill man köra manuellt är det bara att flytta bländarringen från sitt normalläge A (auto). Bländarringen har en spärr och sitter mitt emellan fokuserings- och slutartidsringen. Man måste dock ta ögat från sökaren för att ställa in den.

Notera de räfflade plastöronen på fokuseringen. Här i oändligt-läge. Bländarspärren sticker upp där bakom 1/125-delen

Objektiv byter man lätt med Contaflexens bajonett. Det kan däremot ta lite tid att ta loss objektiven (och ännu längre att sätta tillbaka dem) ur sin cylindriska behållare som har samma bajonett.

En ingenjör kan inte skylla på mycket när det inte går som man tänkt sig. Man ska som amatör inte behöva vara ingenjör för att ladda och spola tillbaka film. Eller ens ta till verktyg när man ska byta film i bakstycket. Nu är det inte riktigt så illa som det låter. Övning ger färdighet, som det heter. Och jag har verkligen övat på Contaflexens bakstycken denna sommar. Jag skaffade t o m ett tredje bakstycke som jag laddade med Neopan Acros 100 som jag för säkerhets skull körde på 400 ISO som de andra. Sista filmen blev dock en Ilford FP4+ som jag körde nominellt samtidigt med ett par 400 ISO-filmer.

Att byta filmbakstycke på fältet var nu inga större problem när man väl vant sig vid greppen och gör allt i rätt ordning (och filmen är rätt laddad). Det fungerar precis som det var tänkt. 

Men det där med filmladdningen var pilligt i kvadrat och något som man helst gör hemma i lugn och ro och inte i fält. Nå, det gick ganska bra ändå efter mycket övning. Jag är en envis och uthållig rackare.

Jag ska väl inte orda mer om bakstyckena. Det är verkligen kul att kunna byta film mitt i en rulle. Jag har saknat det flera gånger så egentligen är det väl kamerans främsta förtjänst. Det här hade jag velat ha på min Zeiss ZM fast i ett smidigare (mindre bulligt) utförande.

I likhet med en del äldre SLR:er (Östtyska) blir sökaren svart när man tagit en bild. Det är ju egentligen rätt bra. Ingen tvekan. Du knäppte kortet. Spegeln fälls ner igen när du drar fram filmen till nästa ruta och det är ju ändå lika bra att göra det med en gång. Sökaren kan göras ogenomskinlig på ett annat sätt. Modernare kameror kan stänga sökaren för att undvika ströljus genom den när man t ex har kameran på stativ och tar bilder med tråd- eller självutlösare. Jag vet inte om Zeiss var först men de var i alla fall tidiga.

Stängd sökare

Motljuskompensation med ett enkelt tumgrepp lärde jag mig att uppskatta tidigt. Visserligen bara ett steg (+1) men i alla fall. Snabbaste sättet jag provat.

Motljusspaken. Tummen åt vänster och ratten vrider sig till nästa symbol.

När man så har tagit färdigt en rulle och ska spola tillbaka den dyker det upp en överraskning igen. De utbytbara bakstyckena har ingen återspolningsspärr! Ett vanligt trick på alla andra (?) kameror är ju att veva tillbaka filmen för att få bekräftelse på att den har fastnat ordentligt i mottagarspolen. Här finner du bara att du spolar tillbaka filmen direkt. Onödigt bekvämt om du ska spola tillbaka hela rullen. Jag hade nog hellre velat ha en spärr. Du får ladda om filmen om du nyss  laddat den. Det här står det inget om i manualen så jag antar att Zeiss Ikon skämdes för denna miss. Standardbakstycket däremot har en återspolningsspärr.

Returspolningsläge på standardbakstycket

Kameran har en självutlösare förstås. Jag använder aldrig sådana då de oftast inte fungerar bra efter så lång tid. Jag vågar inte ens testa den. Varför skulle jag riskera något?

Spaken med den röda pricken är objektivspärren. V (vorlauf) är självutlösaren och hålet i botten är förstås stativgängan.

Exponeringsmätaren ska drivas av ett kvicksilverbatteri, PX625, som inte säljs längre. Jag har använt en adapter från C.R.I.S som tar ner spänningen från ett vanligt 1,5V silveroxidbatteri, V386, till rätt spänning, 1,35V.

Summering

Det här är en klassisk kamera med flera moderna features. En ergonomisk katastrof men med ett avancerat och ganska modernt systemtänkande  (men långt ifrån Leicas snårskog av tillbehör). Om än obekväm att hålla i så är det ett nöje att fotografera med denna bastanta 50-åring.

Eders Hängivne och nöjde Contaflexägare

PS
Nästa gång blir det bilder tagna med denna trevliga kamera.

Contaflex tillbehör 4 - Blixten

Om när ljuset inte räcker till

Det finns flera tidsenliga blixtar men jag fastnade till slut för en Ikoblitz 6 som använder blixtlampor  och som står i listan över tillbehör i manualen. Denna finns i två utföranden, en med blixtsko och kabel och en som man sticker i blixtkontakterna på ovansidan av kameran. Båda har förtjänstfullt samma manual. Jag valde den senare. Blixten behöver ett 15V-batteri som jag redan har flera av till andra blixtar. Passande lampor har jag ganska gott om och ett test visade att blixten fungerar alldeles utmärkt. Det enda abret är väl att det numera är svårt att få tag i gamla blixtlampor till hyfsade priser. Jag vill ju köra tidsenligt och helst inte med elektronblixt. Det finns elektronblixt som tillbehör också men den är stor och klumpig och kräver att man hänger på sig en stor batteriväska. Inget för mig. Gamla elektronblixtar brukar dessutom inte fungera. Elektronikens intåg i kameravärlden förkortar livslängden på utrustningen (blixten) avsevärt.

Den nätta blixten  påsatt

Och utfälld med lampa isatt. Klart för fotografering.

Det är inte nog med detta. En modern blixt ska väl kunna ställas i olika vinklar. Den här har fyra lägen.

Läge rakt fram

Ca 45°

Ca 60°

Och rakt upp

Men så blir det lite klurigare. En blixtlampa har olika ledtal beroende på vilken typ det är. Det gäller att läsa rätt på förpackningen och ställa in motsvarande på kameran. Blixtlampor har också en liten fördröjning som inte elektronblixtar har så här gäller det att köra på 1/30 s.

Ledtalstabell

Dessutom måste man ställa in ledtalet för rätt objektiv! Röda siffror för 35 mm, svarta för 50 mm. Man kan väl hoppas att man med tiden utvecklar lite erfarenhet med dessa inställningar annars tappar nog motiven tålamodet.

Jag är väldigt glad över att den faktiskt fungerade och att batteritypen fortfarande går att få tag på. Nu blir det till att dammsuga världen på passande blixtlampor att använda vid högtidliga tillfällen.

Eders Hängivne

PS
Detta var det sista avsnittet om Contaflexens tillbehör. Nästa avsnitt kommer att vara en kort recension av hur det är att använda kameran. En del moderna features kommer att avslöjas.

När alla filmer är framkallade tänker jag visa bilder från denna fantastiskt roliga kamera.