En fältmarskalk och hans rustning

Om Herman Wrangel

Man kan läsa om honom på Wikipedia. Det var hans son, Carl Gustav Wrangel, som började bygga Skoklosters slott, ett av norra Europas främsta barockslott och Sveriges i särklass största privatpalats. Slottet var inte färdigbyggt när han dog. Men han ordnade det så att hans far, fältmarskalk, riksråd och generalguvernör i Livland, fick sitt gravmonument i Skokloster kyrka.

En tysk stuckatör har gjort monumentet. Förmodligen även väggarna som är prydda med 3-dimensionella krigsscener.

Sin rustning fick han dock inte med sig till himmelriket. Där står den och saknar sin herre.

Som jag minns det åker vi en tur till Skokloster varje sommar, ibland även på vintern, sedan vi flyttade till Stockholm. Jag har tagit åtskilliga bilder vid Skokloster slott och kyrka.

Eders Hängivne historiestuderande

PS
Bilderna tagna med en Chinon Genesis II och Kodak Color Plus 200

Fotoboken - den moderna varianten av fotoalbum

Om att göra bilder tillgängliga = Lätta att ta fram och titta på

Jag är ett stort fan av bilder på papper. Förr förvarade man dem i album eller kartonger. Eller i kuvert som man fick från fotolabbet där också negativen fick ligga. Körde man diabilder så satte man dem i ramar och förvarade i magasin. De blev inte så lättillgängliga då man måste ha en projektor och duk och allt måste sättas upp för att kunna se dem.

Album tycker jag är det optimala från den tiden. Numera har fotoboken tagit över och till ett rimligt pris. Pappersbilder i ett album kostar ganska mycket om man tänker efter. Fotoboken kan göras både personlig och snygg. Framför allt är den lika lättillgänglig som ett album och tar dessutom mindre plats i bokhyllan. Albumen blir gärna tjocka med tiden.

Jag har länge tänkt göra årsfotoböcker med de bästa bilderna från det året men har aldrig kommit till skott. Likadant är det med min idé att göra en "Farfars bok" till mina barnbarn. Något att minnas mig med när jag är borta. Nu närmar jag mig ju pensionen och då blir det förvisso tid att göra slag i saken men jag tänker nog börja tidigare. Det lär nog ta sin tid.

Jag har gjort en enda fotobok så här långt. Jag var nöjd med den men ska nog välja annat papper nästa gång.

http://www.blurb.com/b/2913448-street

Eders Hängivne

PS
Och snart drar jag igång mörkrummet igen. Vintern är den bästa tiden för silverarbetet.

Enzo Ferrari Maranello

Provkör innan du köper

Som jag sa i mitt förra inlägg så har jag varit på konferens i helgen. På lördag förmiddag åkte vi söderut från Parma till Modena och besökte först Ferrarimuseet i Maranello. Det är det besöket det här inlägget ska handla om. Vi hade en guidad tur att passa klockan 10 men var där i god tid innan. Medan vi väntade besökte vi en intilliggande bilhandlare som sålde Ferrari. Man fick provköra om man ville men jag är säker på att det fanns en del krav på den som ville. Ingen av oss provkörde i alla fall. Vi hade för lite tid före museibesöket. Här kommer lite att dregla över. Ta fram haklappen.

Röda bilar till salu

Och en grön Lamborghini. Jag funderar på om det var bilhandlarens tjänstebil. Han kom i den och hade en låda med nycklar till alla bilar.

I entrén till museet hängde nuvarande F1-modell. Den här modellen skulle tävla i Belgien på söndagen.

Enzo Ferraris arbetsrum. Inte mycket att skryta med i dagens industriklimat. Men det var ju bilarna han kostade på.

1954. Den första Ferrarin med plastkaross. Jag frågade varför bilen var högerstyrd. Alla tävlingsbilar från den tiden var högerstyrda , dels beroende på arvet från britterna, dels för att tävlingsbanorna var runda.

En sån här byggde jag som plastmodell i tonåren. Fast min var förstås röd. Ferrari Berlinetta.

Designmodell

Superfastmotorn. V12

Superfastbilen. 0-100 km/h på 2,9 sekunder

Gjutgodset till superfastmotorn. Ett komplicerat verktyg och än värre bearbetning.

Min favorit i museet. Ferrari F12 TDF. Tillverkad i 799 exemplar med ett startpris på 310.184€. Även denna med superfastmotorn och gör 0-100 km/h på 2,9 sekunder. TDF står för Tour de France.

Och så till racingavdelningen

Klassisk sportvagn

Och en modernare

Alla F1 fullblodsmodeller i samma rum.

Ferraris Hall of Fame. Alla Ferraris champions genom åren. Det är bara bråkdelen av prissamlingen som syns här.

Den första

Eders Hängivne

PS
Nästa inlägg blir något helt annat. Från superfast till superslow.

Kan något gott komma från Polen?

Om DRUH Syncro från Warszawskie Zakłady Fotooptyczne

Jag har aldrig tidigare hört talas om ett polskt kameramärke så när jag fick veta att en av mina fotovänner hade fått en blev jag förstås nyfiken. Dessutom hade han i sinnet att ge den till mig i tron att jag skulle ha större glädje av den än han. Annars hade den hamnat i ett vitrinskåp i Vimmerby. Värre öden kan ju inte drabba en fungerande kamera! Och då menar jag vitrinskåpet, inte Vimmerby. I början av februari träffades vi och jag fick den tillsammans med en annan ännu äldre kamera. Men nu vill jag presentera den polska kameran DRUH Syncro tillverkad av WZFO. Efterkrigstidens billiga insteg till mellanformatsvärlden. I alla fall i Polen. Den fick ingen vidare spridning utanför landet och ni ska snart få reda på varför.

Kameran tillverkades i Warzawa mellan ca 1956-1960. Den var inte konstruerad i Polen utan en direkt  kopia av östtyska Pouva Start men också lik Yunkor från ryska KMZ. Många nya namn här!

Specifikationer

Film: 120 rullfilm
Bildformat: 6x6 och 4,5x6 (med lös mask)
Objektiv: Bilar 1:8/65 mm. Infällbar medelst skruvgänga. Påsticksfilter. Blixtsynk på framsidan.
Bländare: f8 och f16. Omställbart med en spak på framsidan.
Slutartid: 1/50 och B. Omställbart med en spak på framsidan. M (moment) och B (bulb). Fjäderbelastad rotationsslutare.
Genomsiktsökare, tillbehörssko och dubbla röda fönster för de två formaten. På insidan av locket kan man vrida en skiva som täcker över det fönster som inte används.
Material: Bakelit

Min recension

Kameran är lite svår att öppna även om man gör rätt. Passformen mellan bakstycket och kamerahuset är minst sagt tajt. Mitt exemplar visar sig sakna masken för 6x4,5 men det gör inget. Stående bilder i detta format är inget jag är så förtjust i. På bakstycket finns en ratt där man täcker över det röda fönster som inte ska användas. Den ratten går onödigt trögt. Lika bra det när jag väl lyckats ställa in den för 6x6. Då ramlar den inte fel.

Filmladdningen är nästa svårighet. Det finns bara styrning för filmspolen i frammatningsratten! Ingen alls på motsatta sidan eller på laddsidan. Den fjäder som ska spjärna emot på laddsidan så att rullen inte rullar upp sig har närapå motsatt effekt. Den är så hård att man måste ha ett tunt verktyg att hålla tillbaka den med när man lägger i rullen. När man väl lyckats få dit rullen och ska dra papperet över till mottagarspolen MÅSTE man hålla emot med ett finger annars sprätter filmen obönhörligt ur kamerahuset. Det var här jag nästan fick en nära-döden-upplevelse. Det var i alla fall nära ögat att få en 120-rulle att sprätta upp i ögat. Naturligtvis blir det svårare att ladda mottagarspolen med ett finger upptaget med att pressa ner laddspolen. Men det gick. Eftersom mottagarsspolen bara har styrning på ratten så måste man hålla ner den också med ett finger. Nu har jag vänsterhandens tumme på laddspolen och pekfingret på mottagarspolen och drar hårt i papperet för nå fram till och trä in i mottagarspolen. Min tunga arbetar lika febrilt som den gör på Janne Schaffer när han lirar på sin gitarr. Sedan drar jag fram till dess att startpilarna syns. Nu ska locket på medan tummen ligger kvar på laddspolen. Det gick bra, jag klämde tummen lite. Passformen var förstås lika tajt som när jag öppnade kameran men med lite milt våld kom den på plats.

Det röda fönstret på bakstycket är verkligen mörkrött. Trots att skyddspapperet är vit med kolsvart text så är det svårt att se vad som händer där bakom. Vid första försöket lyckades jag se med hjälp av lupp och min starka arbetslampa att jag hade hamnat på nr 6. Det dög förstås inte. Jag gick in i mörkrummet och började om. Den här gången gick det bättre. Nu stannade jag på ruta 1 och funderade på hur jag skulle hamna rätt när jag var ute i fält. Man vill ju inte åka hem mellan varje ruta.

Nå, det löste sig (det var Sunny 16-väder) och jag hade till slut tagit alla 12 rutor på filmen som var en Ilford Delta 100.

Och så naturligtvis bilder tagna med denna enkla kamera.

Fikaställe på Munsö. I mina ögon den bästa bilden. Bländare 8

Livet på landet. Postlådor och anslagstavla. Bländare 16.

Menhammars stuteri. Bländare 16

Häst i hage vid Asknäs gård. Bländare 16.

Charmigt, eller hur? Men knappast värt allt besvär.

Både ni och jag förstår varför den polska kameraindustrin rann ut i Östersjön. Polackerna visste nog redan att det fanns finfina kameror i Öst-Tyskland.

Eders Hängivne

PS
Den andra kameran är en Kodak Brownie Six-20 "Hawkeye" från 1938. Men den tar jag en annan gång

Bilkamera

Om filmval

Jag har just fått hem 20 svartvita 120-rullar från Macodirect i Tyskland. Det är en förberedelse för säsongens fotografering av klassiska bilar. Jag brukar använda min Rolleiflex årsmodell -54 när jag fotograferar veteranerna i en annan bransch. Ägarna till bilarna har full förståelse för kameravalet och den är en samtalsöppnare lika väl som bilarna. Nu har jag laddat den med Ilford HP5+. Jag har ju sagt tidigare att det blir ett Ilfordår i år. Jag varvar den med Delta 400 och någon gång emellanåt slinker det nog in en Fuji Acros 100 om jag är på det humöret.

Ford coupé 1934 med V8       Norrtälje 2010

T-Ford          Djurgården 2011

Auto Union 1000S coupé 1962       Torggatan, Åmål 2012

Bugatti 1926     Djurgården 2013  Här använde jag pistolgrepp och sportsökaren

Buick Roadmaster Sedan 1948        Nivsta gård 2014

Chevrolet Pickup               Norrtälje 2014

SMV husvagn           Norrtälje 2014

Eders Hängivne

PS
Nikon F6 får nog hänga med också. Laddad med någon Ilford-rulle.