Sju goda år

Slut på det roliga

Augusti månads profilbild blir den sista "nya" profilbilden. Jag började i september 2008 med en ny bild varje månad från varje år av mitt liv. I augusti 2013 kom jag ikapp med mig själv och fortsatte med blandade nya och gamla bilder. Nu har det gått sju år och nu sätter jag stopp. Jag kommer säkert att byta profilbilder då och då men inte varje månad.

Här är den sista på ett tag. Tagen med min kamera (D600) av Bengt Gustafsson i Säterdalen på Årets fotografiska resa i tid och rymd.

Eders Hängivne

PS
Nu ska jag koncentrera mig på att porträttera andra. Sannolikt oftast på en sensor av storleken 4"x5". Helt odigitalt.

Ajöss analogfotografi !!

Nu har jag fått nog

Efter flera år av analogt fotograferande med gamla fina kameror har jag till sist varit tvungen att inse att det drar för mycket pengar att ligga på topp i den analoga världen. Många filmer dras in, fotopapper blir allt dyrare, det blir allt svårare att se vad jag gör i mörkrummet. Och efterarbetet tar tid från fotograferandet!

Leica M3 från 1955

En del av de gamla kamerorna ska jag behålla som ett kärt minne. Kanske jag låter slutaren gå lite då och då av nostalgiska skäl. Ljudet är fortfarande musik för mina öron. Utan film i kamerorna kostar det ju inget. Men många av dem ska bort.

Rolleiflex 3,5B Automat från 1954

Jag välkomnar till sist den digitala tekniken vars stora fördel är att den kostar bara inköpet, sen är det nästan gratis. Och eftersom jag har haft dumheten/klokheten att redan ha köpt på mig ett par duktiga kameror behöver jag inte ens köpa något mer. Jag har allt jag behöver. Nu behöver jag bara ta bilder och koncentrera mig på att de ska bli bra. Länge leve automatiken som ger mig frihet i skapandet! Och för att ytterligare ge mig tid till fotograferandet ska jag fortsätta som om jag tog bilder på film. Sparsamt med bilder, alltså. Jag kan tillräckligt mycket för att inte slösa tid på att ta många bilder som sedan måste sorteras och behandlas i timtal. Det analoga har lärt mig för livet. Det enda jag behöver är nya ögon att se med.

Fujifilm X100 från 2011

Det digitala är framtiden. Så länge det varar innan nästa steg i fotografins utveckling.

Eders Hängivne

PS
Man kan se det som så att jag förbereder mig för pensionen då det inte kommer att räcka med att bara övergå till välling för att få råd med film, papper och kemikalier. 

PPS
Om ni mot förmodan ser mig med en analog kamera ute på stan så är det bara fejk eller ett temporärt återfall av nostalgi. Det går nog över.

Gengasmacken i Tösse

Om återanvändning av en gammal bensinmack

Krigets dagar är sedan länge förbi men någon kanske anar en otäck framtid? En gammal bensinmack stängde för många år sedan i Tösse. Macken bytte också ägare. Ägaren fick ett ultimatum beträffande sanering mm. Jag tror t o m att rivning ingick. Det hotades med vite, sånt som myndigheter använder som vapen för att få sin vilja fram. Jag har inte följt ärendet men kan konstatera att macken står kvar och används för framställning av björkved i säck för alla som gillar en brasa i öppna spisen under mysiga, mörka vinterkvällar. Om kriget kommer igen och bensinransonering återuppstår kommer den att göra sig goda inkomster på vedförsäljning till bilars gengasaggregat. Jag har förstås inget men tyckte det var lite kul att använda bilen som motiv vid "gengasmacken" i Tösse. Nu blir det lite bilder på det förutseende företaget.

Ingen idé att stjäla veden. Larmat.

Sedelautomat har de också. Direkt intill bränsleförrådet.

Arla har en reserverad parkering för mjölkbilen. Jag förstår inte vitsen. Tydligen förstår inte Arla heller. Den verkar oanvänd.

Ur funktion

Timmerslipen

Banan in till vedfabriken.

Och ut genom porten kommer den färdiga veden med kvalitetsmärkning.

Men det är lögn att svalka strupen efter lastningen.

Men medhavd matsäck är tillåtet att förtära.

En mack som har det nödvändigaste.

Eders hängivne

PS
Macken ligger ca 10 km söder om Åmål på höger sida om du kommer norrifrån. Det finns gott om plats att parkera bilen. 

Årets profilbild

Fem år av profilbilder

Ja, alltså, i min månatliga serie med en profilbild från varje år av mitt liv. Den här bilden är från i år och fr o m nu måste jag fixa nya  profilbilder varje månad. Det blir en utmaning åt mig själv att fixa det.  Och det kanske inte blir så likt mig alla gånger =)

Historien om denna månads profilbild är att vi, som alla mina läsare vet, åkte till Montreal i maj. Jag lyckades komma med på några bilder och bilden den här månaden är tagen av min fru.

Mitt i Montreal ligger berget (och parken) Mont Royale och det är där som månadens profilbild blev tagen. Egentligen är dottern med i originalbilden men eftersom hon inte är medlem på Fotosidan får hon inte vara med på bild. Nu blir det lite bilder från Mont Royale som jag tror inte visats tidigare i denna blogg.

Utsikten

En yngre man med en Canon på magen erbjöd sig att ta ett kort på oss. Han hittade knappen på min Nikon.

Inte mitt vanliga motiv. Jag tror frun tog bilden.

Vi var ofta oense om vartåt vi skulle gå. Min fru är en värdelös kartläsare, dottern något bättre. Jag har oftast rätt. Men jag önskar ofta att jag kunde slappna av från kartläsandet och lita på någon annan. Speciellt när jag kör bil...

Glassförsäljningen gick dåligt denna dag.

På vägen ner stötte vi på ett hus mitt i skogen. Det kändes tryggt. Vi gick förstås vilse men ner kommer man ju alltid och staden Montreal omsluter ju berget. You can't miss it, liksom!

Profilbilden då

2013 

Eders Hängivne

Betraktelser från Montreal -12

Om en tur till Quebec

Vi hade egentligen planerat att åka på måndagen men väderutsikterna för Quebec var minst sagt blöta och frusna så vi åkte tisdag i stället som utlovade sol och värme i två dagar. Vi åkte dit med Orleans Expressen (buss) som tog drygt tre timmar på sig för resan. Så småningom checkade vi in på vårt hotell Capitole och gav oss genast ut i Gamla stan. Jag måste utfärda en varning. Efter tre sovringar blev det ändå drygt 40 bilder kvar. Jag orkar inte ta bort fler. Samtliga är obearbetade så när som på den skärpning som görs vid export från Lightroom. Här kommer bilderna...

Dag 1

Hästen heter Bill och kusken Carl. Dottern bjöd oss på en drosktur.

Vi blev naturligtvis omkörda. Det här var en brandbil som nog övningskörde på de smala gatorna i Gamla stan.

Typisk arkitektur.

Utsiktspunkten Frontnac på Quebecklippans krön. Här hade man en fin utsikt över St Lawrencefloden.

och lägre delar av staden.

Bakom utsikten tornar den gamla bebyggelsen upp sig.

Även en del tillfällig arkitektur.

Han spelade ABBA:s "Fernando" på sin harpa. En annorlunda upplevelse.

På väg ner till de lägre delarna av staden

En mysig gata nedanför Quebecklippan.

Andra spelemän. Det verkade som om de hade en viss tid på sig, sedan gick de vidare till ett annat ställe. Vi mötte ofta såna vi sett tidigare på nya platser.

På flera ställen mötte vi människor utklädda till gammaldags Quebecare.

Kabinbana tillbaka till Frontnac (utsikten)

Det fanns förstås en fotoaffär. Huruvida de verkligen sålde film kontrollerade jag inte.

Place Royale. Ett riktigt gammaldags torg.

Det finns flera stora väggmålningar som är riktigt populära att fotograferas mot.

En given turistfälla.

Även jag försökte mig på att lura betraktaren.

Smalare än Mårten Trotzig vill jag hävda.

De har lämnat kanonerna kvar för att vi ska förstå att det här är ett fort mer än en stad. Dessa var de små kanonerna. Lite större längre bort.

Här tog vi en paus på hotellet för att senare ge oss ut i kvällen för att skåda kvällslivet.

Kameror är ett flitigt attribut i modeaffärernas skyltfönster. Här är det en Brownie.

Det är väldans backigt i Quebec.

Tänk inte ens tanken. Endast för katter.

De där taken ser mycket raffigare ut på kvällen än på dagen.

Pampigt värre här och där.

Frontnac i kvällsljus (utsikten)

Ni kanske anar att det gröna ljuset är konstgjort.

Härifrån hem till hotellet och en lång natts sömn

Dag 2

Däruppe bakom de översta fönstren ska vi senare äta middag. Restaurangen roterar ett varv på en timme och tjugo minuter. Utsikten är vidunderlig.

Jag kan förstås inte motstå ett ensamt träd. Fast här var det kanske en grupp.

Vi letade oss runt citadellet (som var dagens första mål). Här går vi på citadellets utsida på guvernörens Promenade.

Utsikten är inte dålig här heller. Här ligger Kustbevakningen. Det stora vita i aktern är helikopterhangar. Det har jag lärt mig på jobbet.

Så småningom kommer man fram till Frontnac igen och då går vi ner till den mysiga gatan igen.

Henne såg vi väl inte igår?

Kaninerna är en symbol för restaurangen/cafét med samma namn. Är du i Quebec någon gång så gå dit. Förstklassig uteservering.

Trötta i benen tog vi kabinbanan upp den här gången.

Typisk arkitektur. Nu är vi utanför Gamla stan.

En gammal kyrka som byggs om till bostäder.

Så småningom letade vi fram till tornet med den roterande restaurangen. Rejält hungriga.

Citadellet för våra fötter. Om du förstorar bilden så ser du antagligen en massa svarta prickar. Kanoner. Vi gick aldrig in i citadellet tidigare på dagen, bara runt. Nästa gång. Där i fjärran ses den sista kröken av floden innan Atlanten. Tror jag.

Den där mäktiga kyrkan blev så liten där uppifrån.

Vårt hotell är det där svarta smala bandet mellan två större hus. Det högra, rundade, är en teater. Längst till höger syns muren runt gamla stan. Vi bodde alltså strax utanför. Här tar vi igen oss lite innan vi tar oss till bussen för färden hem.

Medan vi väntade fick vi se ett gäng unga pojkar som tränade skateboardtricks.

Nu har du nått slutet. Vägen hem är inget att skriva om. Den kanadensiska landsbygden är en grön öken, vägarna spikraka. Det hände ingenting på tre timmar.

Mellanformataren

PS
Är Quebec värt besväret? Jag hoppas bilderna ger dig svaret. Annars kan jag bara säga: Åk dit om du får tillfälle!