Småstadsidyllen är utrotningshotad

En epidemi har drabbat min hemstad

Jag var hemma i Åmål i helgen för att fira pappas födelsedag. Min vana trogen åkte jag runt lite i stan för att "kolla läget". Jag märkte inte så mycket först. Jag hittade ett sprillans nybyggt garage som var riktigt snyggt. En dörr saknades på det gamla uthuset som jag alltid åker förbi för att notera dess tillstånd. Många rullatorer och färre barnvagnar var det under den stund jag kollade. Men det kan ju förklaras med att jag gjorde min runda under arbetstid. På Facebooks Åmålssida kunde jag dock läsa förskräckande nyheter. Butiksdöden har slagit till. Det här måste kollas så jag åkte en runda på söndag förmiddag för att kontrollera och fann att det var sant. Här kommer en kavalkad av den senaste epidemins framfart. Förödelsen i centrum är påtaglig.

Torggatan

Två till på Torggatan

Kungsgatan

Torggatan

Torggatan

Kyrkogatan

Kyrkogatan. När jag var grabb låg det en fiskaffär här. Det kändes långt innan man kom i närheten.

Kyrkogatan

Kyrkogatan. Det här var Nya Wermlandstidningens Dalslandskontor.

Norra Långgatan

Torvaldsgatan

Karlstadvägen

I stadens utkant är det likadant

Konkursutförsäljningen pågår men det var inte många där.

En herre som såg vad jag höll på med kom fram och vi pratade en stund. Han trodde sig veta att det nu är 17 butiker som slagit igen.

Nå det finns ljuspunkter. Restaurangerna har förökat sig. Det finns rätt många nu men har någon råd att äta där? Arbetslösa har ju inte så mycket pengar att roa sig för.

Den senaste, tror jag. Långt utanför stan vid E45. Men maten var förträfflig.

Och Fotoaffären finns fortfarande kvar. Alltid något, sa han som fotade i Åmål...

Mellanformataren

Reverend Bob & Just in time

Om en kväll med country & western

Jag fick en inbjudan på Facebook från en kollega att närvara vid en spelning med hans band. De skulle ha ett gig på Kolingen i restaurang Engelen i Gamla stan. Eftersom han också ingår i ett litet spontant uppkommet nätverk av konsultkollegor tyckte någon att det kunde vara kul om vi träffades igen för en middag som vi brukar ha då och då. Till slut blev vi åtta av nio som kom. Vår spelande kollega fick dock ingen mat, det hade han inte tid med. Det blev en lyckad kväll med god mat och levande musik. Här kommer lite konsertbilder.

Nå, vem av dessa musikanter är min kollega? Och vem är reverend Bob?

Mellanformataren

Min kamerakrönika - 21

Nikon D600

Det var ofrånkomligt. Efter drygt fem år pensionerade jag min D80. Utvecklingen hade sprungit ifrån den med stora tekniska kliv. Egentligen skulle det ha blivit en D800 men precis när jag var redo att trycka på köpknappen dök den här upp från ingenstans. En snabb koll i specarna övertygade mig om att det här var ett bättre val. För mig, alltså. Jag köpte kitet med 24-85 mm. Inte världens bästa glugg måhända men brännviddsområdet ligger precis rätt för mig. Det är där jag håller mig till nästan 100% så egentligen behöver jag ingen annan. Nu har jag redan flera andra fasta fullformatsgluggar och favvon bland dem är Zeiss Planar 1,4/85 mm som inköptes en tid innan D600 och som används flitigt på mina analoga Nikonhus.

Nikon D600 med 24-85 mm

Redan under den korta tid jag haft den har det runnit igenom ett par tusen bilder. Mycket mer än vad det skulle ha gjort i en kamera med film under samma tid. Det må vara ett tecken för en del som retar mig för min analogfotografering men jag rycker på axlarna åt sådant. Film är ännu nummer ett i mitt fotografiska liv. Nu blir det en bildkavalkad.

Pappa tagen med Planar 1,4/85

Barnbarn

Scoutinvigning i Hässelby missionskyrka. Den här kyrkan är nästan hopplös att fotografera i med film utan blixt. Men D600 och en massa ISO går bra.

På ryttartävling hos Vällingby ridsällskap.

Kalle Moraeus i Uppsala. Flera tiotusentals  ISO

JÅÅJ museum

Sammanfattning: Det finns lite good shit bland de digitala fotoapparaterna trots allt. Häpp!

Mellanformataren

PS
Det finns en kandidat för krönika 22 också. En spännande klassiker som jag håller på att skjuta in mig på. Det dröjer nog ett bra tag innan jag skriver om den.

Sånga kvarn

Om en lyckad restaurering som släckte charmen

I helgen åkte vi ut på Färingsö för att beskåda höstens framfart. På impuls svängde jag in till Sånga kvarn som varit ett renoveringsobjekt en längre tid. Jag kunde konstatera att Riksantikvarieämbetet var färdiga med restaureringen. Men jag tyckte den hade förlorat all sin charm. Döm själv.

Så här såg den ut våren 2009. Mjölnarens barnbarn äger den men den är K-märkt och Riksantikvarieämbetet ansvarar för den. Den var i dåligt skick och ägaren ville bränna upp den innan den föll ihop och orsakade någon olycka.

Så här såg det ut hösten 2010. Restaureringsarbetena är påbörjade. Kvarnen hålls uppe av stålbalkar medan fundamentet förnyas.

Så här såg den ut i söndags, två år senare än den förra bilden. Återställd i sin forna glans. Mjölnaren ler nog i sin grav men själv tycker jag att charmen försvann. Jag gillade Sånga kvarn som den var. Som väl är har jag tagit minnesbilder...

Det är så här jag minns den...

Hösten då? Jodå, karotenoiderna har tagit över efter klorofyllet på ett tjusigt sätt. Här vid Sånga kyrka.

Mellanformataren