Redaktör'n

Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

Varje hyfsad bild är en vinst

Det är lätt att bli besviken när man håller på med gatufoto‚ det blir många missade situationer. Kanske för att man upptäcker vad som händer försent, att man är på för långt avstånd, kanske är bakgrunden är störande eller så hamnar skärpan fel. Det är lätt att alla dessa missade chanser får en att tappa suget.

Jag brukar ha ett mindset där jag ser en fotorunda på stan som en vanlig promenad – och "man ångrar sällan en promenad" sägs det. Kameran är bara ett tillägg som kan göra det möjligt att föreviga vissa situationer som spelas upp framför en på gatuscenen. 

Idag hade jag bestämt träff med min kompis Joakim K E Johansson vid Odenplan i Stockholm för en fotopromenad. Vi har så trevligt tillsammans att det verkligen inte spelar någon roll om det blir några bra bilder eller inte, men givetvis hoppas man på att något vettigt fastnar på bild. Och det brukar det göra.

Joakim fick till en riktig pangbild i dag. En bild som gör mig avundsjuk. Det är ett bra mått på när en bild är bra tycker jag. Men han får blogga själv om den bilden. Jag fick några bilder som vi brukar kalla "bloggbilder" – det vill säga att de håller för att visas i bloggen – att de har ett tittvärde, men inte är på bok- eller utställningsnivå.

På Drottninggatan fick vi syn på en kille som lastat en bag-in-box med vin i sin golfväska. Joakim for efter ...

Postat 2024-02-10 18:29 | Läst 693 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Gatufoto i svartvitt från mitt tidiga 90-tal

Jag fängslades av två typer av fotografi när jag började att fotografera i slutet av 80-talet – gatufoto och reportage. Och det gör jag än.

Fast jag kan inte komma ihåg att jag kallade det för gatufoto på den tiden. Jag minns att ordet ”snapshots” var populärt, men det syftade mer specifikt på att man tryckte av lite slarvigt med en kompaktkamera. Det kunde vara på gata eller i privata situationer. Jag sa i alla fall inte ”street” som många gör nu.

Här kommer några av mina tidiga bilder. I vissa av dem syns det rätt tydligt vilka som var mina inspirationskällor.

1989 fyllde jag 14 år och hade ingen egen kamera utan lånade mammas Canon AE-1 eller en Leica R3 av pappa. Sommaren 1989 var det väldigt torrt och varmt. Den här bilden är tagen på Fredriksdalsteatern i Helsingborg med Canon AE-1, FD 35-70/4 och Kodak Plus-X.

Under Malmöfestivalen 1990 byggdes Stortorget i Malmö om till hästhoppningsarena eftersom Malmö Ridklubb firade 70 år. En av världens bästa hoppryttare Hugo Simon var inbjuden och fick skriva många autografer. Bilden är inspirerad av William Kleins New York-bilder. Alla som jag visat bilden för har tyckt att den är konstig, men jag gillar den fortfarande.

Våren 1990 var jag praoelev på fototidningen Aktuell Fotografi i Helsingborg. På hösten var det dags för prao igen och jag fick vara på yrkesfotobutiken WPP på Regementsgatan i Malmö. Jag fick låna hem deras hyrprylar och denna morgon fotograferade jag med en Nikon F3P och en 85/1,4 på väg till WPP längs Regementsgatan. På den här tiden var väskryckare fortfarande ett problem och jag kände mig som en när jag såg bilden.

1990 fick jag äntligen min första egna kamera. Pappa och jag åkte in till Mattssons Foto i Lund och köpte en begagnat kit, en Canon FTbN med FD 28/2,8, 50/1,4 och 135/2,5. Det blev mest 28:an som användes, till exempel i de två bilderna ovan. De är tagna på Regementets dag på P7 i Revingehed våren 1991.


Liten lässugen kille utanför antikvariat på Klostergatan i Lund. Filmen var som oftast Kodek Tri-X som min pappa klippte till från 30-metersrullar och laddade i kassetter.

På gården utanför vårt hus.

Här är ett sällsynt tillfälle då 50:an kom till användning med sin höga ljusstyrka. Gröna Lund i Stockholm 1991.

1991 var det fortfarande tillåtet att handla med hästar på marknad. Jag lyckades övertala min mamma att köra mig till Sjöbo kreatursmarknad en tidig morgon. Här har det uppstått bråk mellan köpare och säljare. Tyvärr har filmen fått djupa repor, så bilden har aldrig kommit till användning, men jag tänker skanna negativet och försöka laga bilden i Photoshop.

Sjöbo marknad är inte lika känd som Kiviks marknad, men nästan lika stort.

Sommaren 1992 var det fotbolls-EM i Sverige och på Stortorget i Malmö fanns ett omdiskuterat öltält som lockade brittiska hulliganer. Bilden är tagen med 35 mm och Kodak T-Max 400 – en film som jag aldrig blev kompis med och en brännvidd som jag upplevde lite för tajt många gånger. Detta är en skannad papperskopia, dags att leta upp negativet och skanna det.

Löpare Skrylleskogen utanför Lund, 135 mm.

Fotopromenad längs Amiralsgatan Malmö med en gymnasiekompis (han hade en Minolta X-700 med motor om jag minns rätt). 

Fartkontroll utanför gymnasieskolan Spyken i Lund.

Jag fascinerades av bilder där det händer många saker samtidigt. Här är en bild på lundaspexarna Kabaret Pygmalion på Kiviks marknad.

Den 30 november 1993 uppstod våldsamma sammandrabbningar mellan polis och danska husockupanter (BZ) som demonstrerade mot den högernationalistiska sammankomsten på Karl XII:s dödsdag. Det flög många gatstenar i luften och polisen grepp massvis av danskar som lastades på flak.

Studentexamen på Polhelmsskolan i Lund 1993.

Inspirerad av Lars Tunbjörk och boken Landet utom sig, som jag lånade flera gånger på biblioteket, gav jag mig in till midsommarfirandet i Stadsparken i Lund sommaren 1993 beväpnad med Hasselblad 500C, 50/4 och Metz 45-blixt.

Den här bilden är tagen vid samma tillfälle, men känns lite som William Klein.

Falsterbo.

Publik på Stortorget i Malmö under Malmöfestivalen.

Världens största kräftskiva på Stortorget i Malmö under Malmöfestivalen.

Hösten 1994 hade jag äntligen jobbat ihop till en autofokuskamera. Valet stod mellan Nikon F-801s och Canon Eos 5. Den senare kändes modernare med 5 fokuspunkter och exponeringsmätning kopplad till vald fokuspunkt. Den här bilden visade sig vara ett perfekt test av den funktionen. Pågatåg mellan Malmö och Lund.

Kiviks marknad är bland annat känt för sina strippor, men de uppträdde även på Sjöbo marknad. De försvann under 90-talet och kanske var 1995 det sista året. Jag fick möjlighet att följa med bakom kulisserna. Här är ägare med tre av dansarna som värmer upp. 

Under den andra halvan av 1990-talet fotograferade jag mest i färg, dels för att jag kunde framkalla negativ färgfilm gratis på jobbet och dels för att min pappa kunde köpa Kodak Elite 100 diafilm i Tyskland som kostade 30 kronor per rulle inklusive framkallning.

I nästa blogginlägg ska jag visa lite färgbilder från 1990-talet.

Postat 2024-02-09 18:07 | Läst 663 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera