Redaktör'n

Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

Nya telet fick bekänna färg på Finnkampen

Varning: Det här är ett långt prylpornografisk inlägg :)

Jag tycker det är både underhållande och avkopplande att fotografera sport, ungefär som att ägna sig åt sportfiske.  Det är kul att åka iväg och släppa tankarna på allt annat, och har man tur får man en fin fångst. En annan likhet är att det krävs lite prylar.

Helst ska man ha ett supertele. Jag har successivt bytt upp mig. Det började med ett Sigma EX 120-300/2,8 för 10 år sedan. Det är svårt att inte lockas av det perfekta, det kompromisslösa. Dit kommer jag nog aldrig. Då skulle jag behöva alla supertelen och välja objektiv utifrån tillfälle.

Nationalsång. 400/2,8 med 2x-telekonverter.

Under några år har jag främst använt 300/2,8L IS och 500/4L IS. Båda är bra, men med tiden har jag förstått att en 400/2,8 vore mer perfekt för mig. Den förra IS-versionen är ur-tung och lockade mig inte. Den nya versionen är 1,5 kilo lättare och ännu skarpare. Tyvärr medförde den en saftig prislapp på närmare ett hundra tusen.

Som en gåva från ovan hittade jag en annons med en begagnad 400/2,8L IS II. Jag slog givetvis till och sålde min 300:a och 500:a.

I torsdags anlände objektivet från Mattssons Foto & Video i Lund och jag började skanna av kommande sportevenemang. Jag fastnade för Finnkampen och SM-final i Amerikansk fotboll. Jag fotograferade SM-finalen förra året, men friidrott har jag inte fotat tidigare.

10 000 meter. 560mm

Eftersom jag inte hade någon stor uppdragsgivare i ryggen fick jag inte ackreditering för att komma in på innerplan. Istället fick jag hålla mig i en halvbåge på respektive kortsida. Det är verkligheten för de flesta som plåtar på större friidrotts-evenemang, så jag misströstade inte. Dessutom skulle jag ju som sagt testa mitt nya 400:a. Men jag borde insett att det innebär att jag hade kunna ta med mig färre prylar. Vidvinkel, normalzoom, blixt, remote-prylar och ljusstark normal låg oanvända i väskan.


Peter Holgersson. Blå väst betyder att man får gå på innerplan. Taget med 200/2L IS.

Här kan du se lite bilder från den ambitiöse fotografen Peter Holgersson som fotograferade på innerplan.


Johan Wissmans start på 400 meter. En av få bilder som inte är tagna med 400/2,8. Taget med 200/2L IS.


Även med 2x-telekonverter klarade autofokusen att följa löparna med skärpan.


Det gäller att vara vig som höjdhoppare. 560 mm f/4.


En av få bilder som inte är tagna på full glugg. Panoreringen sitter inte helt hundra på ögonen tyvärr. Bara på spjutet. 800mm  f/18  1/125sek.


Solkatter ger ett fint ljus.


Koncentration inför släggkast. 800 mm.


Koncentration inför höjdhoppet. 400 mm.


Irene Ekelund vinner (så klart). 560 mm.


560 mm


800 mm


800 mm beskuren till stående.


560 mm.


Steadycam-fotograf


Sverige vann både herr- och damkampen.

Efter lördagens finnkamp på Stockholms Stadion åkte jag vidare till SM-finalen i Amerikansk fotboll på Tele2 Arena. Här varierade jag mellan 400 och 560 mm.


Joel Marklund från Bildbyrån hade monterat två fjärrstyrda kameror i taket som han utlöste simultant med sina kameror i handen. Scanpix var också på plats och använde 600 mm/4.


Trött fotograf.

Många bilder blev det igår. Jag kände att objektivet helt motsvarade mina förväntningar. Jag har testat 400/2,8 tidigare, så jag var helt säker på mitt köp, men det är ändå en skönt att få bekräftelsen efter att bytet är gjort. Min kollega Jan summerade det bra:

– Det där objektivet säljer du aldrig. Åtminstone inte på 10 år.

Det är i alla fall vad jag hoppas på. Nu behöver jag bara ha ett stort tele med mig och spar på så sätt vikt och utrymme trots att objektivet i sig är jättestort. För vissa fotouppdrag är det dock smidigare med en zoom. Någon gång i framtiden, då tillfället uppenbarar sig och pengarna finns, så kompletterar jag nog med en 200-400/4L IS. Men det kan ta många år.

Postat 2013-09-08 19:35 | Läst 11630 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera