Redaktör'n

Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

På jakt efter ljuset + Fotosidan Magasin 1/2011

Jag har inte haft någon riktig lust att ge mig ut på gatorna och jaga bilder de senaste veckorna. En del skulle kanske säga brist på inspiration, men det är snarare brist på motivation.

När dag efter dag är lika grå är det lätt att skjuta upp fotograferingen. Jag är ju inte bara ute för att fotografera. Det finns ett inslag av motion och den rena lusten att promenera runt i stan.

Under veckan funderade jag på att ta en rejäl runda i skogen och idka lite naturfotografering. Det var längesedan sist. Tyvärr fanns inte tiden så det blev en dryg timmes runda bara. Jag är friluftsmänniska och stormtrivs i skogen och mark, men jag har inte den rätta hängivenheten för att ta tillfredsställande bra bilder. Jag är dock lite sugen på att ta svartvita landskapsbilder.

Veckans gatufotoutmaning på Flickr är att fotografera genom fönster. En perfekt uppgift för en solig dag i stan. Och plötslig kom den kraftiga lusten att få runt i stan tillbaka. Jag tog mig in från Hässelby och hoppade av på Fridhemsplan. Sen fortsatte jag till fots in mot city.

Att ha ett visst fokus vid fotograferingen är utmärkt. Koncentrationen skärps och plötsligt ser man fler bilder. Ett liknande sätt är att bara använda ett objektiv.

Jag har en liten 35mm/2 på min Canon 5D Mark II när jag går på gatorna. Ibland kompletterar jag med ytterligare en kamera med en normalzoom.

Det är lite kul att sitta på kvällskvisten och jobba med de soliga bilder. Jag får lite hopp om våren.

-  -  -

I fredags gick ännu ett nummer av Fotosidan Magasin (1/2011) till tryck. Jag har inte varit så inblandad i detta nummer utan bara kompletterat med några småsaker. Till nummer 2 ska vi utveckla några avdelningar i tidningen. Formgivaren Erik Leonsson har många bra idéer. På tisdag ska vi sätta innehållet och veckan därefter ska vi ha en liten utvecklingsworkshop för att se hur vi kan utveckla de olika avdelningarna i tidningen.

Postat 2011-01-30 20:42 | Läst 9602 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Nedslag i kameragemytet

I går kom jag äntligen iväg på en Ellens-träff på Café Puck i Stockholm där jag träffade ett tjugotal andra medlemmar på Fotosidan.

Att sätta sig ner bland herrarna och se alla kameror blev som en flashback. Som fotointresserad 13-åring tog min pappa med mig till Leicaklubben i Malmö där ett antal äldre herrar visade sina senaste kamerafynd. Oftast hittade på loppis. Pappa var ofta yngst förutom jag. Ibland  var vi på något kafé och andra gånger i en föreningslokal. På bordet fanns fika och sedan dukades den ena kameran upp efter den andra.

Där var, liksom här är, Leica den mest gemensamma nämnaren. En central person vid Ellens-träffarna  och Leica-entusiast är Bengt Björkbom. Innan träffen gjorde jag en intervju med honom om hans omfattande bloggande. Se här.
Bengts stora intresse för objektiv i allmänhet och Zeiss i synnerhet gör att han på träffen får syna en gammal Contax från 50-talet med Zeiss-objektiv på i skenet av en mobiltelefons lampa. Snacka om att nytt och gammalt möts.

Och det är genom det nya (internet, Fotosidan och blogg) som dessa äldre herrarna håller samman socialt. Träffarna på Café Puck  blir som grädde på Ellens-tårtan.

Jag gillar den öppna atmosfären. Många känner varandra,  men alla nya är lika välkomna. Denna gång samlades något fler än vanligt och några fick stå runt bordet. Men vad gör det när gemenskapen är så öppen och hjärtlig.

Jag hamnade bredvid Mattias Leppäniemi som var där för första gången, ditlockad för hämta ut Bernt Carlzons egenproducerade bok som delades ut på träffen till dem som beställt. Mattias sitter mest tyst och tar in vad de äldre herrarna har att berätta. Om problem med imma om man ska använda en Leica M3 med en 35:a eller hur ett DDR-märkt objektiv fungerar på modern digitalkamera. Vid fötterna har Mattias en diskret svart Billingham-vöska med en Leica M9 i.
– Jag vågar knappt ta upp den, då dör väl en del av gubbarna, säger Mattias skämtsamt. Men det ligger nog något i det. Leica M9 är drömmen för många här.

Postat 2011-01-27 16:47 | Läst 11148 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Sålt jättebild + bakom kulisserna på Fotosidan

Häromdagen fick jag ett kul samtal. "Hej, vi har sett en av dina bilder och vill ha den som väggtapet i vår nya matsal. Får vi köpa bilden?".

Bilden är tagen på ett bygge på Kungsholmen i Stockholm hösten 2005 när jag precis köpt min Canon Eos 5D. Det var så häftigt att leka med 16-35-zoomen efter några år med digitalkameror som hade mindre sensorer. Äntligen fanns ingen nackdel mot en analog kamera och den nya femman kändes bekant lik min gamla Canon Eos 1V med motorn avskruvad.

Även om jag mest fotograferar människor i situationer eller när de ställer upp för porträtt så är ändå bilden rätt typisk för mig. Jag gillar komplexa kompositioner och kan ibland känna att komponerandet tar överhand för känsla. En redigerare sa till mig en gång att mina bilder var så svåra att lägga in på sidorna för att kompositionerna gjorde det svårt att beskära bilderna. "Prova med att skära i texten istället" tänkte jag tyst för mig själv.

Det är himla kul att en industri i Dalarna vill att bilden ska pryda deras nyrenoverade matsal. När jag kollade på deras hemsida förstod jag att den passade dem. De tillverkar trappkonstruktioner i metall.

Jag tog hyfsat betalt för bilden utan att de känner sig skinnade. Jag är inte med i någon bildbyrå, men ändå får jag sålt några bilder per år. Tanken på att försöka gå med i en bildbyrå har funnits, men jag har alltid undrat om det är lönt mödan.

Nyligen pratade jag med en fotograf som är med i en av landets största bildbyråer. Han lägger inte bara in gamla bilder utan arrangerar situationer och fotograferar med mellanformatare för att det passa krävande bildköpare. När han sa vad han fakturerade på ett år hajjade jag till. Jag säljer mer än honom på ett år.

Han är naturligtvis inte nöjd och ska byta bildbyrå. För den som har känsla för vilka bilder reklamkunderna söker finns det en del pengar att tjäna. Jag var med på en arrangerad fotografering med Johnér-fotografen Ulf Huett Nilsson där han arrangerade ett fejkat somrigt födelsekalas hemma i sin villa. Hans fru och barn var modeller tillsammans med en inhyrd modellfamilj inklusive en mormor. Ulf hade också sin assistent och en make-up-artist på plats.

Ett halvår senare såg jag en bild från fotograferingen på stortavlor i tunnelbanan. Fotograferingen hade lönat sig.

*  *  *

En del har önskat fler inblickar bakom kulisserna på Fotosidan. Det ska bli. Igår hade jag tyvärr inte kameran med mig när jag var på chefredaktörskonferens inom tidningsförlaget IDG som är med och ger ut Fotosidan Magasin. Vi hade en del erfarenhetsutbyten och övningar i tidningsanalys. 

Som alla vet blir man lätt lite mosig i skallen av att sitta på konferens. Så mitt på eftermiddagen bröt vi av med kaffeprovning. Nu vet jag hur ett kaffe som kostar 2.700 kronor kilot och som gått igenom tarmen på en vildkatt i Indonesien smakar.

Idag ska jag iväg på den kända Ellen-träffen på Café Puck på Hornsgatan i Stockholm. Det ska bli ett litet reportage därifrån. Jag antar att kaffet är något billigare där.

Postat 2011-01-26 13:04 | Läst 8756 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Bildkval - RIFO 2011

Tävlingarna duggat tätt och det är hög tid att skicka in bilder till RIFO - Fotoklubbarnas årliga trävling och träff. Här är  bilderna jag valt.

Jag har varit aktiv i fotoklubbsrörelsen sedan jag gick med i Malmö Fotoklubb (numer FFiM) som 13-åring 1988. Tävlingsverksamheten är en av hörnstenarna, men inte för att det är så viktigt att vinna utan för att få höra kritiken från domaren.

I större tävlingar ges tyvärr bara kritik till de belönade bilderna. Det skulle ta för lång tid att skriva något om varje bild. I vår klubb, Enskede FK, har vi sedan många år bestämt att alla bilder ska bedömas.

Som storstadsklubb kan vi hållas oss med lyxen att bara låta yrkesfotografer eller andra bildproffs vara domare. Den allmänna meningen i klubben är att kritiken blir mer konstruktiv och att bedömningen inte färgas av hur en bra fotoklubbsbild anses vara. Och sen blir det ju himla intressant att höra och se när fotografen visar sina egna bilder. Nästa gång kommer Staffan Widstrand.

Inom fotoklubbarna finns en karriärstrappa där man först tävlar på klubbnivå och sedan går vidare till distrikt, riks och internationellt. Det är en fin tanke att man kan vässa sin förmåga i den lokala klubben innan man går vidare, men det förutsätter ju att bildsynen är lika över hela linjen.

Tack och lov finns inte någon sådan linje även om skällsordet "Fotoklubbsbild" har ett visst berättigande. Det är lättare att vinna med snyggt komponerade färgglada bilder som saknar synbara fel än en ruffig och kornig bild som bara bygger på en känsla.

Jag tycker att det finna många duktiga fotografer i vår klubb som alla har sin bildstil. Alla domare kan dock inte se det och för en tid sedan blev vi sämsta klubb i en regional tävling. Vår subjektiva syn på saken är naturligtvis att vi hade mer utvecklad bildsyn än domarna.

Rifo, den högsta nationella tävlingen, brukar ha bra domare och därför är det kul att skicka in bilder dit. Tyvärr är jag alltid för sent ute med att göra utskrifter och montera bilder. Diaklassen är bara att glömma (i vår klubb har vi istället en projektionsklass för digitalt och dia som visas med projektor). Kvar är att skicka in bilder till digitalsalongen.

Här är mitt val för i år.


"Efter jobbet"


"Pendlare"

 
"Kampen"


"Bakom idyllen"

Det är inte så viktigt för mig att vinna att jag spekulerar i vilka som juryn kan tänkas gilla. Men gillar juryn samma bilder som jag så blir jag glad.

Ska du också skicka in bilder till Rifo? Örjan Fredriksson ska i alla fall.

Postat 2011-01-24 15:38 | Läst 7069 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Ett klassiskt kamerabekymmer

Min kompis Gustafsson ringde i veckan och undrade lite om Canon Eos 1D Mark III och andra canonmodeller. Det här kan vi inte reda ut på telefon, sa jag och istället lunchade vi i fredags.

Jag skulle tro att de flesta diskussionerna på Fotosidans forum handlar om utrustningsval i någon form. Så Gustafsson är knappast ensam om sin vånda. Men han är nog mer extrem än de flesta.

G är en notorisk kamerabytare. Han har haft äldre Leica M, analoga Hasselbladare, två Canon Eos 1Ds med massor av objektiv (som EF 50/1,0), bytt till Hasselblad H2, bytt till Nikon. Och inom varje system har det varit olika byten av olika anledningar. Det är inte alla som säljer en D700 för att senare köpa en igen.

På det privata kameraplanet verkar Gustafsson ha hittat hem. Han hade säkert Sveriges mest slitna Leica M8 och bytte sedan till M9. Efter en vurpa på isen är kameran nu hos doktorn, och tyskarna verkar inte ha någon snabb proffsservice direkt.

Gustafsson är deltidsfotograf, men står just nu utan både jobb- och privatkamera. Den senaste D700:an sålde han efter att ha tröttnat på det dåliga utbudet på roliga begagnade objektiv. Tillbaka till Canon alltså. Med vilken?

G är fullt medveten av vikten av rätt objektiv och därför kretsar diskussionen en hel del om vilka objektiv som passar till vilka kamerahus. Han har precis köpt en begagnad Canon Eos 1Ds Mark II men fick direkt tvivel på om det var rätt. Han gillar stora sökare och rejäla kameror, men en gammal kamera som 1Ds Mark II kan få problem livskraften hos batterierna och hur kul är det med 2 tums skärm?

Tanken som började gro är att söka en kamera som står i kontrast mot M9:an. Alltså en riktigt snabb kamera som Canon Eos 1D Mark III. Jag spädde på hans tankar med att prata om lägre vikt, särskilt tillsammans med en 16-35/2,8 som är utmärkt för reportage med en bildvinkel motsvarande ca 21-45 mm i småbildsformatet.

Men så var det sökaren. 5D mark II säljs billigt nu. G tog upp min femma och jämförde sökarbilden med 1Ds. "Mmm, nästan lika stora". Sen jämförde han med min 1D Mark IV. "Oj vad litet".

Jag svarade att jag faktiskt inte störs av sökarstorleken hos Mark IV:an, men inflikade att 7D är nästan lika snabb och har större sökarbild.

Vad har man då för objektiv till en 7D? Jag är inte så känslig för plastighet, men EF-S 17-55/2,8 IS är till och med för plastig för mig.

– En 24/1,4 skulle nog passa bra. En sådan har jag haft, sa G och tillade att han har kvar ett 16-85 VR som han haft till en D300s.

– För bra objektiv för att göra av med, sa G.

– Jo, och du lär ju komma tillbaka till Nikon förr eller senare, sa jag.

– Antagligen. Men D7000 är för liten. Går ju inte att hantera med handskar, svarade G.

Diskussionen flöt in på 5D Mark II igen och att fyra bilder per sekund inte alls är så långsamt innan lunchen var över och G skulle in till fotobutiken och bestämma sig för att behålla sin nya 1Ds Mark II eller inte.

Idag ringde jag och frågade om vad valet blev.

– En 1D Mark III i fint skick, svarade G.

– Det blir nog bra, svarade jag. Total kontrast mot din M9:a.

Undrar bara vilken kamera G har nästa gång vi ses?

Känner du någon som är lika ombytlig?

Postat 2011-01-23 17:05 | Läst 11081 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera
1 2 3 ... 4 Nästa