Redaktör'n

Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

Gatufoto-lärdomar att lägga på minnet

Det här gatufoto-året har börjat dåligt, riktigt dåligt. Trots att vi är i mitten av juni har jag inte ens varit ute och fotat en handfull gånger. 

Ursäkterna är många och relevanta. Jobb, privatliv och coronavirus har kommit i vägen. Men ändå har det funnits missade tillfällen. Jag har väl blivit biten av latmasken, som min pappa brukade säga. Det är väl i högsta grad mänskligt att vara lite bekväm, men samtidigt har jag insikter som ska kunna motverka den bekvämligheten, nämligen att:

>> Det blir alltid någon bild med "tittvärde" om man tar en rejäl gatufotorunda

Denna insikt leder till nästa slutsats:

>> Man ångrar aldrig en gatufotopromenad

Med dessa tankar i huvudet och driven av ett behov att testa Fujifilm X-T4 i gatumiljö trotsade jag kroppens fysiska och psykiska protester och åkta in till stan för en fotorunda. Min vanlige följeslagare Joakim K E Johansson hade annat för sig så jag gick själv.

Det är bra att gå själv ibland. Åtminstone för mig. Jag hittar då min egen rytm och blir väldigt koncentrerad på att se. Det kan låta som en jakt, och ja - det är en jakt på motiv. Men det är också ett njutbart sätt att uppleva staden. Man blir väldigt närvarande.

Jag valde att inte bara gå i centrum då jag misstänkte att stockholmarna är mer utspridda över staden nu än en vanlig helg. Dels på grund av coronaviruset, men också på grund av högsommarvädret. Vattnet drar. 

Mycket riktigt var det knökfullt i Rålambshovsparken men glest i City. Det senare är faktiskt ingen nackdel. Jag gillar renodlade bilder och en vanlig lördag är det ofta för trångt i City. Folk är helt enkelt i vägen för mina utvalda motiv. 

Tomt i City. Stockholmarna flyr stan och turisterna saknas.

Få resenärer på Centralen, men här är i alla fall en som väckte mitt intressen. Den här unge mannen verkade ha svårt att hitta i storstan.

Kanske lite för sökt. Men lite kul att fota på annat sätt än jag brukar.

Många väktare och poliser i City. Det senare var på grund av risken för att stora demonstrationer utan tillstånd ska hållas. Men det var tomt kring Sergels torg.

När kilometrarna började kännas i benen påmindes jag vad Joakim K E Johansson sagt till mig förra gången vi var ute och fotade på stan. "Du har uppenbart svårt att hålla dig på en plats och vänta in motiven, det syns på dig.

De trötta benen fick mig till slut att stanna på Sergelgatan och tillämpa Joakims metod:

>> Välj ut en bildmässig plats, håll dig där och vänta ut motiven.

Metoden är smart på två sätt. Dels orkar man inte gå hur långt som helst på en dag. Så genom att ta pauser på bildmässiga ställen orkar man hålla igång längre. Men det är framförallt bra eftersom man ökar chansen att kunna kombinera en intressant plats med en intressant person. När man går runt är det svårare att kombinera person och miljö.

Här kommer en liten bildkavalkad från min utvalda bänk på Sergelgatan där jag satt en kvart:

För omkring en månad sedan var jag ute med Joakim och fotograferade på stan. Han bloggade om saken och konstaterade att gatufoto är passé, man jag hann inte göra det innan det kändes överspelat. Så därför trycker jag in några bilder från den turen av egna dagboksskäl.

Vilken bild tycker du blev bäst?

Postat 2020-06-14 15:14 | Läst 1468 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Gatufotograf på dekis?

Utvecklingskurvan går inte alltid uppåt. På senare tid har jag fotograferat allt mindre och det var längesedan jag tog en bild som jag var riktigt nöjd med. Jag har till och med börjat fundera om det här med gatufoto verkligen är min grej.

Det är inte så att luften gått ur mig, även om det kan låta så. Den största anledningen till att mitt gatufotograferande sviktar är för att mitt frilansade blomstrar. Jag har aldrig haft så gott om fotouppdrag som i år, och då var ändå 2017 mitt bästa år sedan jag drog igång min firma 1995.

Men jag känner samtidigt att jag inte är lika taggad på gatufoto som tidigare. Det kan vara en tillfällig svacka, men också en naturlig utveckling efter flera års intensivt kärleksförhållande till gatufotografin. Jag börjar lockas av att komma tillbaka mer till porträtt och dokumentärfoto, något som jag höll på med väldigt intensivt på 00-talet.

Jag har inte känt mig särskilt taggad när jag fått en liten lucka i kalendern och försökt ge mig ut på stan för att fota under våren, men i lördags kändes allt rätt igen, inklusive vädret. Joakim K E Johansson gjorde mig sällskap och vi tog oss söderut från Sergels torg.

Jag gillar Stockholm och kan verkligen njuta av att gå runt i staden. Och med kamera i handen kan den upplevelsen bli ännu mer intensiv. Men ibland blir gatufotograferandet för mycket jakt och för lite njutning. Den här dagen var njutningen nära hundraprocentig. Även om jag inte tagit en enda exponering hade jag varit nöjd. När jag går med kamera är jag mer uppmärksam på alla personer och detaljer, bara det är kul i sig.

Ett enbensstativ kan vara ett bra stöd i livet.

År 2027 ska Slussen-bygget vara helt klart, det fick jag lära mig av de rosa informatörerna.

Joakim går runt på stan med lätta steg och lätt beväpning, blott en Fujifilm X100F bär han runt på. Men don efter person, själv släpar jag runt på en stor och tung Canon Eos 5D Mark IV med ett EF 24-70/4L IS.

Det är skillnad på konst och konst.

Det börjar kanske bli dags för undertecknad att skaffa sig en hatt? 

Rundan på stan gav mersmak. Jag ska ge mig ut mer i stan under sommaren då det ändå är glesare med frilansuppdrag och jag har semester från Fotosidan. Det finns inga ursäkter - på det igen. Och det brukar ju faktiskt vara kul när man väl kommit ut med kameran.

Postat 2018-06-22 00:43 | Läst 4790 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Det går faktiskt att hitta bilder på hemmaplan

Det är inte alltid helt lätt att orka hålla igång som gatufotograf. Det är ett himla traskande för varje bra bild, så det inte så konstigt att man tappar stinget ibland och låter bekvämligheten ta över. 

På senare år har jag åkt på ett flertal gatufotoresor utomlands. Under resorna blir ett extremt fokus på fotografering – många timmar och kilometer avverkas varje dag. Här hemma tar det emot att åka in till stan på lördagen med samma tråkiga tunnelbana som jag åker till jobbet med på vardagarna. Det tar emot att gå en extra runda på stan innan jag åker hem efter jobbet. Hungern och tröttheten vinner alltför ofta.

För att peppa mig har jag tänkt på att jag alltid brukar få några bilder som jag är riktigt nöjd med från varje resa. Jag borde få kunna få till bra bilder hemma i Stockholm också om jag bara är ute lika mycket och är lika koncentrerad.

Så i fredags när jag skulle gå och se en föreställning på Operan passade jag på att ha med en kamera även om jag bara skulle gå raka vägen från T-Centralen till Operan. På Sergels torg, intill Fotografiskas igenbommade affär, såg jag en man som gick ned på knä för att be. Miljön kändes udda för en bönestund, samtidigt som han på något sätt passade in. Så knäpp, knäpp och sedan raska vidare. Hade jag istället gått med musik i öronen och inte hade haft kameran med så hade jag antagligen inte ens sett mannen.

Det finns ett inslag av tur i gatufoto. Men det gäller, precis som Stenmark, att träna och vara förberedd så att man kan ta tillvara på på turen. Ju mer man är ute, desto oftare har man tur. Ju mer uppmärksam man är, desto mindre är risken för att missa när turen uppenbarar sig. Ju mer man är säker på sin utrustning, desto ...

Igår lördag tog jag en kort tur på stan med min gatufotograferande kompis Joakim K E Johansson. Vi fann båda vädret i lite varmaste laget för gatufoto och pratbehovet var nog större än fotobehovet. Men bättre att traska runt med kameran på magen och prata än att sitta och prata med kamerorna på ett fikabord. Pratandet påverkar naturligtvis koncentrationen, men vissa saker reagerar vi båda instinktivt på, som när fyra gubbar har likadana kepsar. 

Vi hade båda andra sociala åtaganden så det blev bara cirka en och en halv timme på stan. Turen gav dock mersmak. Stockholms gatufoto har absolut motiv att bjuda på. I sommar ska jag försöka plåta mer i Stockholm än förra året.

PS. Bilderna är tagna med en Fujifilm X100F om någon undrar.

Postat 2017-05-28 22:02 | Läst 6718 ggr. | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

Två rundor i stan och en tur till Gnesta



Just nu snurrar det en hel del kring gatufoto i huvudet. Den senaste tiden har jag suttit hemma och växelvis läst böcker om gatufoto och skrivit om gatufoto.

Vad gör man då när tankarna börjar snurra för mycket? Jo, jag tog och åkte in till stan (Stockholm) för att fotografera lite på gatorna. Fotografering är ofta en bra metod för att rensa skallen eftersom man är helt koncentrerad på att jaga bilder. Men i bakhuvudet kan det ändå pågå tankeprocesser, för titt som tätt dök det upp en tanke kring gatufoto som jag inte lyckats komma på hemma vid skrivbordet.

I går var det soligt och det går ju att utnyttja kreativt.

Det är först på eftermiddagen som folk brukar bli mycket folk på stan, så idag passade jag på att åka till Planket-utställningen i Gnesta innan jag plåtade loss i stan.

Gnesta bjöd på många intressanta bilder och möten som vanligt. Jag uppskattade särskilt Marcus Gustafssons "dagboksbilder". Kändes lite inspirerat av Anders Petersen och JH Engström.

Andra bilder som verkligen föll mig i smaken var Knut Koivistos analoga vardagsbilder, Mia Galdes blomsterbilder och Gunnar Smolianskys poetiska svartvita printar.

Jagad av regnet drog jag tillbaka till stan för att få någon torr timme. Mulen himmel gjorde att det inte fanns några skuggor att leka med, men bilder går det ju oftast att hitta ändå.

Vilken bild tycker du blev bäst?

Postat 2015-07-25 23:41 | Läst 4861 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Sista sommardagen – bilderna blev bara bonus

Herrejösses vilken sommar vi haft! Jag är kanske sist på bollen med att konstatera detta, men det innebär inte att jag njutit mindre för det. Den sista sommardagen var i lördags. Jag och min kompis Joakim passade på att njuta av vädret under några timmar i stan.

Vi började hyfsat tidigt eftersom jag skulle iväg på 40-årskalas senare på eftermiddagen. Med tidigt menas att vi hann träffas innan förmiddagen var över. Och nog var det lite tidigt, för sta'n var rätt tom vid denna tid. Vi trodde att det kanske berodde på att många passat på att åka ut på landet för att njuta av den sista sommarhelgen, men det visade sig att folk bara var lite helgsega.

Rätt tomt för att vara Stockholm City

Vi styrde kosan mot turistkvarteren för att hitta lite folk. Turisterna är ofta ute tidigare än stockholmarna.


Riddarholmen


Turist in action på Riddarholmen.


Stora Nygatan i Gamla stan

I trängseln på Drottninggatan nedåt Riksdagshuset till konstaterade vi något vi båda redan vet: Det är svårt att ta gatubilder när det är för mycket folk. Eller, det beror förstås vad man är ute efter. Jagar man utmärkande personligheter är det förstås bra med ett så stort urval som möjligt. Men vill man ha lite kontroll på bakgrunden så är det enklare om det är lite glesare. Det gör också att man inte bara behöver hålla sig till de vanliga huvudstråken utan en sidogata kan också bjuda på bildmässiga situationer.


Renstiernas gata, Södermalm.


Sommarens sista solstrålar. Renstiernas gata, Södermalm.

Det har tagit mig ett tag att begripa att jag inte vill ha för tätt med bilder i mina gatufoton. Insikten kom i New York förra hösten där jag såg att de bästa bilderna kom i på de mindre gatorna. Det är svårt att blanda bilder med helt olika stil. Under flera somrar har jag fotograferat på Kiviks Marknad och där råder en ständigt känsla av att vara i en sardinburk. Det finns inte heller några strama byggnader i bakgrunden. Bilderna därifrån blir helt annorlunda än bilderna från Stockholm, men eftersom jag inte blandar bilderna funkar det. Jag skulle säga att Kiviks-bilderna är mer bildjournalistiska i sin stil.


Klarabergsgatan istället för Kiviks marknad.


Götgatan, Södermalm

Till slut ekade våra magar tomma och vi hittade en uteservering på Folkkungagatan på Söder. Hela promenaden var en njutning i det underbara vädret, och att sitta ute och äta blev kronan på verket. Att kameran var med blev mest ett sätt att dokumentera den här underbara dagen.

Från min plats på trottoaren såg jag plötsligt en man som tog fram sin elgitarr ur sitt fodral i väntan på bussen. Senare har jag fått reda på att han heter Dag och är i stort sett lever ihop med sina gitarrer.

Festen då? Jodå, den var hur kul som helst. Men då var inte kameran och det ska ni kanske vara glada för. ;)

Postat 2014-09-24 14:31 | Läst 4350 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
1 2 3 Nästa