Redaktör'n

Tankar om fotografi från Fotosidans redaktör Magnus Fröderberg.

Måste en naturfotograf vara beredd att visa sina originalfiler?

I debatten kring Terje Hellesøs lodjursbilder har krav framförts på att han ska publicera sina originalfiler offentligt för att skingra tveksamheter kring hans bilder. Ett det ett rimligt krav? Självklart inte skriver Terje i sin blogg.

En känd fotograf, fotoboksförfattare, artikelförfattare, föredragshållare och förebild som Terje Hellesø måste vara öppen om sitt fotograferande. Det innebär inte bara att lova att inte lägga till eller ta bort något i sina bilder, det innebär också att vara öppen för granskning.

Att granska en fotografs originalfil (den fil som skapas av kameran) är ett ingrepp i fotografens integritet. Filen innehåller en ofärdig bild och återspeglar inte fotografens fulla förmåga och intention. Men ibland kräver situationen det.

Terje Hellesø har flera gånger deklarerat att han skapar sina bilder direkt i kameran och inte i datorn, precis som om han fotograferade med diafilm. Den hållningen är mer strikt än dagens konsensus kräver. Att justera färg, kontrast och lokal ljushet i datorn är helt normalt.

Terje Hellesø har anklagats offentligt för att montera in lodjur i sina bilder av Gunnar Glöersen på Jägareförbundet. Det är den värsta anklagelsen en naturfotograf kan få. En pressfotograf skulle få sparken om det visade sig vara sant och för naturfotografen är anseendet förstört för en livstid. Särskilt för en ansedd fotograf som Terje Hellesø.

Att vara beredd att visa sina originalfiler när situationen kräver det borde vara en självklarhet för etablerade naturfotografer som lovat att inte fuska.

Vilka situationer kräver då att originalfilerna plockas fram? Debatten om Terjes lodjursbilder är ett klockrent exempel. Här sker en offentlig debatt mellan två offentliga personer inför tusentals intresserade hobbyfotografer.

Stora fototävlingar är ett annat exempel där det kan behövas om juryn blir tveksamma till en bilds autencitet. Det står ofta i reglerna numer att fotografen ska vara beredd att skicka in originalfilen.

Nästa fråga blir var originalfilen ska visas upp.  Terje Hellesø har erbjudit Gunnar Glöersen att visa upp originalbilderna på sin egen dator.  Det hade räckt om frågan bara stod mellan dem. Men nu har Terje offentligt lovat hålla sig från fusk. Det är ett löfte till alla hans beundrare som nu följer debatten med största intresse.

Terje har inget annat val än att bevisa oskuld offentligt. Det är den yttersta konsekvensen när en etablerad fotograf som lovat att hålla sig till etiska arbetsmetoder ifrågasätts offentligt.

Tillägg: Några av Terjes ifrågasatta bilder har publicerats i Jönköpings-Posten den 17 augusti som bevis för att mårdhund förekommer i Mullsjö-trakten. Bevis måste naturligtvis kunna prövas när de ifrågasätts. http://terjehelleso.wordpress.com/2011/08/17/fran-dagens-jonkopingsposten/

Tillägg 2. Att originalfilen granskas offentligt behöver inte innebära att den publiceras högupplöst på internet. Som Viktor Olsson föreslår i sin kommentar kan en oberoende grupp granska bildfilerna och sedan publicera bevis för om montage skett eller inte skett.

Tillägg 3.
Terje Hellesø skriver i en kommentar på Fotosidan att han och Gunnar Glöersen kommer att sätta sig och gå igenom bilderna tillsammans med en oberoende person. Dessförinnan kommer bilderna granskas av en oberoende expert som kontaktat Terje.
– När granskningen av mina orginalbilder är klar kommer detta redovisas på bästa möjliga sätt, blir det offentligt i någon form så blir det i samråd med experter, skriver Terje.

Postat 2011-08-31 20:08 | Läst 41940 ggr. | Permalink | Kommentarer (122) | Kommentera

Gatufoto på Island - en omöjligt uppgift?

I november förra året var jag på fotouppdrag på Island för Nordiska Rådet. För att utmana mig själv passade jag på att ägna mig lite åt gatufoto. Men jag glömde bort bilderna ... här är de!

Island är inte direkt överbefolkat och när de fuktiga och iskalla atlantvindarna drar in i november är det bäst att hålla sig inomhus. Så bara att hitta någon att fotografera var en utmaning.

Jag hade egentligen inte så mycket egen tid. Det var uppdrag från tidig morgon till sen kväll. Men jag fick en halv dag innan Nordiska Rådets session drog igång.

Efter några timmars traskande fick jag i alla fall några bilder. Sen var det så häktiskt med sessionen och alla pressbilder som skulle tas och fixas till att jag glömde bort gatubilderna. När jag såg dokumentären Kampen om Arktis på SVT Play kom jag att tänka på bilderna och leta fram dem.

Postat 2011-08-22 21:17 | Läst 7356 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Proffsfoto testar Canons nya extrema objektiv

Som nybliven chefredaktör för Proffsfoto har jag precis börjat testa fotoprylar tillsammans med de tekniska redaktörerna Martin Agfors och Anders Jernbom. Först ut är Canon nya fisheye-zoom och superteleobjektiven 300/2,8 och 400/2,8.

Pentax har länge haft fisheyezoomar för såväl småbildsformat som APS-C. Canon tänker lite annorlunda. Zoomen ger möjlighet att ge 180 graders diagonal bildvinkel med alla deras tre sensorstorlekar.

På en kamera med småbildssensor (som Canon Eos 5D Mark II) ger Canon EF 8-15/4L USM såväl rundtecknande 180 gradig bildvinkel vid 8 mm eller täcker hela sensorn med 180 graders horisontell bildvinkel vid 15 mm.

Objektivet är också kul på en APS-C-kamera som Eos 7D. Då fungerar objektivet som en fulltecknande fisheye-zoom om man låser omfånget till 10-15 mm. Detta kommer säkert locka actionfotografer som inte alltid kan komma så nära att de fyller ut bilden med 180 graders bildvinkel, men ändå vill ha den dramatik som ett fisheye-objektiv ger. De kommer också att gilla att objektivet är vädertätat.

Jag funderar lite över vad man behöver rundtecknande fisheye till (8mm med småbildssensor). Att astrofotografer vill ha det för att fånga hela himlavalvet förstår jag, men i övrigt? Kommer du på fler nyttiga användningsområden för rundtecknande fisheye så skriv en kommentar nedan!

Att det är spexigt med fisheye är klart. Men ska man lägga 15.000 kronor på ett objektiv kanske man vill göra mer med objektivet än att leka? Min erfarenhet är att ett fisköga är en stark krydda som kan vara super för vissa bilder, men kryddan ska användas ytterst sparsamt. För vissa motiv är fisheye så perfekt att man inte tänker på att ett sådant objektiv använts.

Jag har utmanat mig själv med att försöka ta bilder med fisheye-zoomen som är så ospexiga som möjligt, där man inte direkt tänker på att de är tagna med ett fisköga.

I går hämtade jag de första fungerande exemplaren av Canons nya supertelen 300/2,8 och 400/2,8 i Sverige. Särskilt 400:an är intressant, inte för att det är ett extremt teleobjektiv, utan för att Canon bantat vikten mot föregångaren med 1,5 kilo! Märks det på bild- och mekanisk kvalitet?

Även 300:an är bantad, men bara med 150 gram. Jag har själv den föregånde versionen och även den är tillräckligt lätt för att fungera fint handhållen. Jag uppskattar ännu mer att Canon skrotat det usla stativfästet och att IS:en blivit riktigt effektiv. Det finns ett flertal andra små och smarta förbättringar, exempelvis att det finns låsfästen. Det gillar fotografer när de måste gå på toaletten under stora sportevenemang.

På söndag ska jag testa 400:at under en allsvensk fotbollsmatch. Vi kommer även testa de nya telekonvertrarna mot de gamla och jämföra autofokushastighet. Mer om det senare.

Postat 2011-08-19 17:43 | Läst 26784 ggr. | Permalink | Kommentarer (24) | Kommentera

30 fotografer dokumenterade läger med 40.000 scouter


Undertecknad in action. Foto: Kim Rask/Scouterna

När fotoväskan väl torkat och jag laddat in 900 bilder i bildbanken kan jag konstatera att vara fotograf på World Scout Jamboree är något av det roligaste jag gjort. Och det kommer bli ännu roligare när boken är klar.

Världsscoutlägret i Rinkaby utanför Kristianstads avslutades i lördagskväll med en hejdundrande avslutningsshow med artister som Kate Ryan och 80-talsgruppen Europe. En överladdad konung gjorde ”raketen” som vanligt innan det var dags att sätta punkt för lägret med 15 minuters fyrverkerishow.


Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna


Avslutningsfyrverkeri. Foto: Jakob Svensson/Scouterna

Men bara för att lägret är slut är inte mitt jobb över. Tillsammans med scouterna Jesper Landby och Jakob Svensson på reklambyrån Nollkoll är vi en liten grupp som gör en 200-sidig minnesbok om lägret. Boken ingår i ett minnespaket som bland annat även innehåller en DVD med en dokumentär som görs av ett filmteam.


Jag och Jesper Landby fotar och filmar i det blå. Foto: Kim Rask/Scouterna


Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Alla fotografer hyser nog en dröm att få göra en fotobok. Det är ju ett sätt att lämna något bestående efter sig. Det har inte varit svårt att motivera sig att släpa runt på mer än 10 kilo fotoutrustning över ett område där det tar mer än 20 minuter att gå från den ena änden till den andra.


Minnesbokens redaktion. Kim Rask, Jonas Elmqvist, Jesper Landby och Jakob Svensson - och så jag.

Fler dagar har regnet öst ner. Det är inte stoppat de cirka 30 fotograferna som jobbat ideellt på lägret, men väl flera kameror. Skadelistan innehåller bland annat en Nikon D3s, en Nikon D3, en Nikon D300s och två Canon Eos 5D Mark II.

Tack och lov har mina kameror hållit (1D Mark IV och 5D Mark II plus 5D som extra kamera vid stora evenemang). Under avslutningshowen var regnet för intensivt för att jag skulle våga använda något annat 1D Mark IV med 70-200/2,8 IS II. Min kollegas 5D Mark II la av på grund av för mycket fukt i kamerahuset så jag gjorde nog rätt.
Tyvärr glömde jag att ta med regnskyddet till min fotoryggsäck, en Think Tank Shapeshifter. Ryggan var perfekt utom på en punkt, den blev fuktig i regnet. Jag som är van vid Lowepros ryggsäckar tänkte inte på att det extra regnskyddet kan behövas. Därför fick jag plocka ut all utrustning så fort jag kom under tak för att inte fukten skulle leta sig in i prylarna.


Konsert med 48.000 scouter i publiken. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Stora shower, kungabesök eller fika med statsministrar är det inte det viktigaste att fånga på ett stort scoutläger utan den vanliga scoutverksamheten. De bilderna vill scoutrörelsen ha in i sin bildbank och kunna använda för sin informationsverksamhet.


Hajk för utländska scouter på Finjasjön. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Alla fotografer på lägret har matat in sina fixade bilder i Scouternas bildarkiv på nätet. Jag har laddat upp nästan 900 bilder. Jag och Scouternas anställda fotograf Jonas Elmqvist tycks ha producerat flest bilder. Men jag är också rätt trigger-happy. Att Jonas hållt samma tempo med sin Leica M9 och tre objektiv mellan 18 och 50 mm producerat lika många bilder är imponerande.
Jonas Elmqvist och Anders Hansson DN i Malmö är de enda yrkesfotograferna jag känner till i Sverige som har Leica M9 som huvudkamera. Även Anders dök upp på lägret. Han körde bara med en Leica M9 med 24/28 och en Fujifilm X100. Det räcker långt och definitivt till ett reportage i DN.

Jag och flera andra fotografer hade enormt mycket utrustning med oss. Jag brukar köra zoomar på dagen och ljusstarka fasta gluggar på kvällen. Men eftersom området var så stort orkade jag inte gå till Mediacentret och byta utrustning. Därför hade jag hela tiden en 35/1,4 i ryggsäcken. Det var bara till de stora ceremonierna som jag plockade med 300/2,8 och ett tredje kamerahus. Innan lägret hade jag tänkt att gå runt och ta porträtt på största bländaren med 85/1,2 och gråfilter under soliga dagar. Det orkade jag inte. Det fanns hela tiden ögonblicksbilder att ta

Trots att scouter är pålitliga kändes det tryggt att förvara prylarna i en enorm låst fotoväska från B&W. Jag fick låna den av Molanders som normalt använder väskan för nattförvaring under fotomässor. I väskan stoppade jag Lowepros största ryggsäck Pro Trekker 600 AW för att ha ordning på alla mina småprylar. B&W-väskan rymde även mitt 300/2,8 och fem andra objektiv, ett kamerahus, stativ, pall, ritbräda och en hög mac-datorer utan att bli full.

Jag har hittills ratat hårda fotoväskor i plast. Men nu inser jag värdet av att ha en hyfsat inbrottssäker fotoväskan som både kan förseglas med hänglås och låsas fast vid ett bord eller liknande. När jag fotograferade på Peace&Love-festivalen förra året fick istället jag bära runt på 300:at och de andra fasta gluggarna hela dagarna.

Att bildbehandla närmare 100 bilder om dagen tar naturligtvis lite tid. Men att skriva in bildtexter med personnamn för varje bild tar dubbelt så lång tid även om man har ett effektivt arbetsflöde. Alla utom jag körde med Adobe Lightroom. Jag har svårt för det programmet och använde istället Photo Mechanic för urval och inmatning av bildtexter. Sen öppnade jag råfilerna i Camera Raw.

Nu efter lägret börjar arbetet med att slutföra boken. Det ska väljas bland tusentalsbilder och fixas med alla bildtexter som ska översättas till fem språk. Vi ska också gå igenom texterna till de nio reportagen i boken.

Jag ser fram emot december då alla ska få sitt minnespaket i brevlådan i cirka 150 olika länder.


Dragkamp var en av många aktiviter som erbjöds på kvällskvisten. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna

Fotboll utanför funktionärsmatsalen. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna


Funktionsnärsbarn. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna


Kul om kvällen. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna


Det svenska caféet var ett av många på lägret. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna


"If it isn't fun, it isn't scouting" sa grundaren Lord Baden-Powell. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna


Det regnade i början och slutet... Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna


... med de flesta dagarna brände solen.
Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna


Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna


Skånes nyaste stad. Foto: Magnus Fröderberg/Scouterna


Postat 2011-08-08 19:34 | Läst 31216 ggr. | Permalink | Kommentarer (53) | Kommentera