När ISO 51.200 knappt räcker till

Extremt höga ISO kan tyckas onödigt och oanvändbart, men i helgen räckte ISO 51.200 knappt till under ett fotouppdrag.

I helgen gjorde jag en rejäl fototurné. Det började i fredags med att ta lediga bilder av två affärsmän till en webbplats. Sedan direkt vidare till Danderyds skjukhus där jag hade en intensiv fotografering för Reumatikerförbundet.

Trots att vi höll oss på och intill sjukhuset var uppdraget att ta bilder på aktiva motionerande medlemmar i olika situationer. Vi arrangerade stavgång, promenader, lek med barn på gräsmattan och träning på sjukhusets gym. Efter tre och en halv timmes svettig fotografering och 1700 exponeringar var vi klara precis när regnet kom.

Att ta bilder till olika organisationers bildbank har blivit en nisch för mig. Oftast åker jag på arrangemang och tar bilder, men det kan också vara uppstyrda fotograferingar som i detta fall.

Från Danderyd drog jag vidare till Skövde och Räddningsverkets gamla övningsområde där Svenska Brukshundsklubben utförde slutprov för räddningshundar som ska tjänstgöra i statens tjänst vid internationella katastrofer.

Här skulle jag följa proven och ta ögonblicks- och stämningsbilder som kan användas i informationsarbetet. Klockan 22.30 drog nattens övning igång och i takt med att klockan gick fick jag skruva upp ISO:t. På dagstid använder jag oftast zoomar vid reportagefotografering, men på kvällarna byter jag om till ljusstarkare gluggar. 24/1,4 - 35/1,4 och 85/1,2.

Trots att jag använde dessa ljusstarka objektiv på största bländaren krävdes väldigt höga ISO-tal. Ljuset var så svagt att autofokusen blev helt opålitlig. Jag satte en 24/1,4 på min Canon Eos 1D Mark IV och monterade på blixtsändaren ST-E2, inte för att blixtra utan för att den har belysning som hjälper autofokusen. 85:an satte jag på min 5D Mark II och använde skärmsökaren för att ställa in skärpan. Det går bättre än att använda autofokusen eller den optiska sökaren eftersom man kan zooma in till 10 gångers förstoring och se att skärpan hamnar exakt rätt. Nu rörde sig motiven och tiderna var lång så det blev ändå rätt många bilder som får åka i papperskorgen.

Till slut gick tvingades jag fotografera med ISO 51.200. 1/15 sekund och bländare 1,4. Bilderna blir naturligtvis väldigt brusiga. En av funktionärerna är gammal reklamman och han förstod precis när jag liknade resultatet med hårt pressad Ektachrome High Speed på 70-talet. Den filmen dög till reklam för öl då eftersom grynigheten förstärkte känslan, och nog ska känslan framgå även i mina bilder. Skärpa är inte allt och alternativet var att det inte skulle bli några bilder alls.

Normalt brukar jag hålla mig till max ISO 6400 och hellre ändra tid eller bländare. I det här fallet hade en Nikon D3s givit lite bättre resultat, förutsatt att jag haft motsvarande objektiv och kunnat lösa fokuseringsproblemet.

Framtida kameragenerationer kommer säkert ha ännu bättre ISO-prestanda och gå att ställa in på ISO en miljon (drygt 3 steg mer än idag). Det ser jag fram emot – även om jag ytterst sällan kommer att ha nytta av det.

– – – –

På söndagen passade jag på att åka förbi Flottiljens dag på F7 i Såtenäs. Det kan uppstå roliga situationer när ska civila ska prova och titta på militärens prylar. Se här.

Några pangbilder blev det inte. Men någon hyfsad.

Väl hemma i Stockholm hade jag träningsvärk, tennisarmbåge och 4400 bilder (104 GB) på minneskorten.