Uruselt försvar

Det enda i världen. Foto: Håkan Eklund.

Läser en artikel på webben som sågar det svenska försvaret. I princip kunde man säkert göra det samma med det finska dito. Att inte små länder som Sverige och Finland går med i en större försvarsallians visar på dåligt omdöme. Troligen lever svenskarna kvar i Stormaktssverige-känslan, och finländarna i kriget mot ryssarna där vi klarade oss rätt bra.

Om planet som är avbildat ovan har jag skrivit två mittuppslagsartiklar för Åbo Underrättelser som publicerades 4.1 och 11.1.2014. Det är det enda återstående planet i världen (av 516 tillverkade), uppfiskat ur en sjö som idag ligger på ryska sidan. Ryska maffian stal planet från upphittarna och sålde det till USA, det ägs idag av ett flygmuseum i Florida - men har restaurerats i Finland och är ännu utställt på ett flygmuseum i Tikkakoski norr om Jyväskylä.

Finland lyckades köpa in 44 Brewster jaktplan (modell 239) från USA hösten 1939, som plockades ihop i Trollhättan, och som flögs till kriget i Finland våren 1940. Med dessa plan sköt finska jaktpiloter ned 482 ryssplan och förlorade själva bara 19 plan i luftstrid. Den pilot som sköt ner de flesta fiendeplan med Brewster var kapten Hans Wind från Ekenäs som plockade ner 39 stycken. Den bästa allierade pilot var en nyazeeländare som med Brewster sköt ner 8 "japsar" över Malaysia. Men detta är ju som sagt historia.

Idag är situationen en annan.

http://svenska.yle.fi/artikel/2013/11/29/forskare-svenska-forsvarets-slagkraft-utplanad

"Svenska försvaret är nu i så eländigt skick, att det inte längre kan fullgöra sin uppgift. Forskaren Charly Salonius-Pasternak rekommenderar att svenskarna inleder samarbete med Finland och utreder följderna av Natomedlemskap.

Det svenska försvarets svaghet är en säkerhetsrisk för hela Östersjöområdet, konstaterar forskaren Charly Salonius-Pasternak vid Utrikespolitiska institutet. Enligt honom förmår Sverige inte längre försvara sitt territorium.

Sverige har nu sänkt försvarsanslagen till den grad, att de olika försvarsgrenarna förlorat det mesta av sin kapacitet, skriver Salonius-Pasternak i insitutets publikation.

Den svenska armén är i praktiken utraderad, till och med flottans modernaste fartyg saknar luftvärn, och också landets luftförsvar i övrigt är så gott som avskaffat. Sverige har bra stridsflygplan, men de förmår inte angripa markmål över stora avstånd, räknar Salonius-Pasternak upp.

Till följd av utvecklingen råder det nu svår inkonsekvens mellan Sveriges försvarspolitiska tänkande och den faktiska försvarsförmågan. Sverige har förbundit sig att stöda sina grannländer militärt om de utsätts för angrepp. Men Salonius-Pasternak säger att Sverige för ögonblicket har så lite soldater, att det inte kan bli tal om att skicka dem utomlands.

Sverige räknar självt alltmer med att få hjälp från utlandet, i händelse att landet angrips. Det är en ytterst riskabel politik, skriver Salonius-Pasternak. Dessutom saknar Sverige förmåga att ta emot hjälp, även om sådan står att få.

Sverige har sedan gammalt setts som en stark stabiliserande faktor i Östersjöområdet. Nu har landet i stället förvandlats till en vållare av instabilitet i säkerhets- och försvarspolitiskt hänseende, anser forskaren.

Charly Salonius-Pasternak föreslår att Sverige till att börja med ordnar med ordentlig finansiering av sin försvarsreform, och därefter inleder samtal med Finland om gemensamma försvarslösningar, åtminstone vad gäller mer kostsamma satsningar. Han föreslår att en expertgrupp gör upp en plan för ett gemensamt svensk-finskt försvar.

Salonius-Pasternak skriver också att Sverige åtminstone borde låta utreda följderna av ett eventuellt medlemskap i Nato. Finland borde i sin tur ta lärdom av Sveriges situation, menar han."