Kloka ord om landskapsfotografering

I Sven Perssons närområde. Camera Natura, Nr 1/2017.
I artikeln ”Göinge – det gröna rummet” med text och foto av Sven Persson/N hittas många kloka ord. Han inleder artikeln så här: ”Som landskapsfotograf är det lätt att hänföras av storslagna naturscenerier från världens alla hörn, det ena mäktigare än det andra. Många reser mycket och gärna för att hämta hem den perfekta bilden, ett jagande som emellertid mest inbringar reproduktioner av redan välfotograferade miljöer.”
Sedan motiverar han varför fokuseringen på det egna närområdet är så viktigt och insikten om att här hittas lika väl de verkligt intressanta bilderna: ”Här kan man följa väder- och årstidsväxlingarna på nära håll och fotografera de dagar förutsättningarna är som bäst, inte bara när man råkar befinna sig på platsen. På köpet upptäcker man en annan slags natur, mer lågmäld och diskret och utan den ytliga skönhet som snabbt fångar ögat. Som fotograf tar det tid att ställa om blicken och hitta motivet, men när man väl gjort det blir stunderna i naturen mer innehållsrik. Man märker att man är något helt äkta på spåren.”
I slutet av artikeln tar Persson också upp det meditativa inslaget i själva långsamheten med landskapsfotografering som en tilltalande komponent, positivt för både kropp och själ.
Detta är en text som skulle vara nyttig för många ”ivriga nybörjare” som mera sällan tycker sig hitta något intressant i den egna vardagsnaturen eller -miljön.
Konsten är att lära sig ”hitta bilden i bilden”. Vi ser ju så vidvinkligt med våra "fiskögon", att det i sig är en utmaning att hitta ett utsnitt ur informationsmassan som kan bli en riktigt bra bild.
Verkar landskapet i sig inte tillräckligt storslaget hittas det garanterat material för ”intima landskap”, som bl.a. Patrik Larsson är en mästare på att hitta, med Jan Töve och Hans Strand som värdefulla inspiratörer.

Bra, läs tidskriften!
- hawk
Ja, en verklig pärla. Ett "konstverk" i sig ...
- hawk
F ö kan jag bara instämma i vad som redan nämnts, men tyvärr har jag väldigt svårt att se något intressant att fotografera i min närmiljö. Det visar väl snarare på mina egna begränsningar, än att det faktiskt inte skulle finnas något att avbilda med kameran, för det gör det sannolikt. I massor !! Får försöka bättra på mig i det avseendet, men tyvärr lider jag nog ett visst mått av hemmablindhet.
Tyvärr tillhör jag den kategorin som gärna åker till fjärran länder, dock inte bara för att fotografera, men det hänger inte sällan samman, och gör det (som redan nämnts) ;
"ett jagande som emellertid mest inbringar reproduktioner av redan välfotograferade miljöer.”
Återigen så är det mina egna tillkortakommanden som kommer fram där. Många är de gånger då jag tittat på bilder då jag ställt mig frågan; Varför såg/tänkte jag inte på det där ? Det kan vara bilder på de mest vardagliga och banala saker, men som genom en fotografs öga blir till en intressant bild.
Långt blev detta inlägg, så det är väl bäst att jag avrundar här, men kloka ord, det var det, i Camera Natura nummer 1/2017. Ser fram emot nästa nummer. Tills dess hinner jag läsa igenom detta första nummer ett par gånger till ;-).
Tack Tony för intressant inlägg. Nej, du skall inte ha dåligt samvete för att resa och fotografera. Det är ju i sig en viktig motkraft till vardagen, något som ger ny energi. Men - jag som jobbar med kursledning brukar försöka få deltagare att förstå att de skall först lära sig fotografera hemma, och investera i en bra utrustning, innan de börjar betala för dyra resor. Det är ju också oförskämt lätt att få bra bilder i många fina områden. Det är betydligt svårare att få till det i vår egen "vardagsnatur" - men mycket lärorikt. Det kräver övning i att se ...
- hawk
Mv/G