FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Så många förlorade berättelser


Vridläktare i vinterpaket. Oravais Teater, Kyroboas, Övre Kimo Bruk. 18.10.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 291/365.

Har fått för mig att försöka lära mera om mina rötter, reda ut släktskap och fråga sådana som (ännu) vet. Det om något är väl ett tecken på att man börjar få år på nacken, att man fått förstånd att stanna upp och se sig omkring i den egna ursprungsmiljön.

Jag hade träff med en av mina kusiner idag och fick en massa släktinformation som jag inte visste något om, bl.a. att hennes pappa hade tre bröder som hade emigrerat till Kanada i tiden, och "blev dit" (i ett gruvsamhälle i norra Ontario). Om deras liv vet ingen (nulevande) något om; endast en av dem kom på ett kort hembesök på 1950-talet.

Kusin Ullas morfar (min farfar) tillbringade också ett år "over there", på västkusten i Oregon, i skogsarbete, men insåg att det var ett hundliv. Efter att en kamrat omkommit i en olycka tappade han lusten för skitjobbet och kom hem. Han tog småningom över gården efter sin far här i Kimo ådal (några kilometer från slagfältet i Oravais där östra rikshalvan Finland förlorades till ryssarna hösten 1808 ...).

Tack vare att farfar kom hem från Amerika sitter jag nu här på hans gamla gårdstun (med stenfoten från hans bondgård bland björkar 20 m bort), och kusinen Ulla som jag träffade idag, bor i grannbyn - där hon fostrat sin familj som jordbrukare.

Jag hann aldrig träffa farfar, han dog hösten 1939, i lunginflammation ... strax innan vinterkriget bröt ut (när ryssarna skulle ta oss på nytt ...). Då fanns det ännu inte antibiotika!

Min pappa var då 12 år och brukade berätta om den mörka hösten, när allt kändes så hopplöst.

Däremot hann jag lära mycket från morfar, som tillbringat 7-8 år av sin ungdom i Amerika (som nygift, frun väntade på hemgården, när han återvände kunde han "lösa ut" hemmanet från svärföräldrarna) .

I precis varje familj i svenska Österbotten finns det släktingar som emigrerat till USA, Kanada, Australien (och Sverige - men det brukar vi inte räkna). Ungefär som Mobergs Småland ...

Inlagt 2018-10-18 21:35 | Läst 1028 ggr. | Permalink