Vatten kan vara stilla som silke och mjukt som en viskning – men här upplever jag det som ilsket, nästan aggressivt. Det kastar sig fram med en kraft som inte ber om ursäkt, som om det har något att säga och inte tänker vänta på att bli inbjudet.
Din bild från Hallisforsen fångar just den där intensiteten – ett slags vild energi som både skrämmer och fascinerar. Jag tycker om hur du låter vattnet ta plats, utan att tygla det.