FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Om gaphalsars mediexponering


På väg in. Parkeringshus (Skansen)  i Åbo. En regnig onsdag kväll 28.3.2012. Foto: Håkan Eklund.

Kombinationen populistiska politiker/gaphalsar och nyhetshungriga medier som vill sälja (via braskande rubriker) är ingen bra kombination. Det har vi många exempel på i Finland, nu senast när ett mediedrev krävt vår försvarsministers avgång som varit ofin nog att försvara vår enda svenskspråkiga arméförläggning.

Jag kunde inte låta bli att skriva en insändare om detta, som är publicerad i dagens Hufvudstadsblad (29.3.2012). Ole Norrback som jag hänvisar till är en pensionerad politiker och ambassadör (senast i Grekland) som i flera insändare har tagit upp journalisters låga yrkestetik när det kommer till exponering av skrävlare och ytligt tyckande ("tyckandejournalistik") där sakinnehåll och substans saknas. Jag håller med mycket av det han har skrivit på debattsidor.

Detta är ju knappas av intresse för FS-medlemmar i Sverige, men är nu bara en del av min egen bloggdagbok. Just for the records ...

________________________________________________________________________

Hbl – insändare (mejlad 26.3, publicerad 29.3.2012):

Ole Norrback har i olika sammanhang kritiserat undermånlig journalistik; drevet på försvarsminister Wallin har med all sin tydlighet bekräftat hur rätt han har. Istället för att diskutera substans faller man till föga för avancerad gaphalsretorik som i slutändan blir arbetsplatsmobbning på riksnivå. Alltså: vad försvarsminister Wallin sagt, gjort, eller inte sagt eller gjort, är sekundärt. Trots att alla naiva journalister byggt sin rapportering på just detta. Och trots att alla slipade (yrkes)politiker i sina uttalanden utgår från just detta.

Att experter säger att ”Nylands brigad är en petitess i sammanhanget” (Hbl 21.3) är tydligen inte lika viktigt som de sanningar som sannfinnen Pentti Oinonen och hans kompisar på Essobaren i Rautavaara har att komma med. Den retoriken älskar medierna. Och folket. Skulle Dragsvik ha varit ett finskt förband, hade det aldrig blivit någon debatt.

Var finns diskussionen om den säkerhetsutveckling i Europa som experterna varnar för? Man behöver inte vara någon expert för att inse att ett litet land som Finland inte har råd att stå ensam och bygga upp den trovärdiga försvarskapacitet som dagens militära teknologi skulle kräva. Alltför många Soini-, Jussiniinistö- och Oinonenfinnar lever kvar på ”korpisoturi-stadiet” från hjältarnas 1940-tal. De är lika politiskt fega som alla skvallerjournalisterna. Det är betydligt lättare att munhuggas om rykten och skvaller, än att ägna sig åt substansfrågor.

Aningar om vad som komma skall fick jag i bilen på vägen hem från bokmässan i Helsingfors i oktober 2011.  Sannfinnen Jussi Niinistö, som förberedde sig på att bli landets nästa försvarsminister, blev intervjuad i Radio Vega. Han var mycket tydlig: hans viktigaste mål var att stänga Dragsvik, ett dylikt ställe enbart för svenskspråkiga behövs inte för landets försvar sade han.

I samma program intervjuades yrkesmilitärer som lika klart och tydligt förklarade varför Dragsvik verkligen behövdes för vårt kustförsvar, som dessutom var kostnadseffektivt.

Ändå. När det börjar storma i trånga finländska vattenglas är faktasubstansen det första offret. Det är skvaller, förtal och ytligt vulgärtrams som tar över, som journalister gillar att exponera i etermedia/ ge spaltutrymme i tidningspress. Högljudda, karismatiska gaphalsar som vet hur man skapar rubriker och hur man lurar en naiv allmänhet, en naiv journalistkår och lika naiva politiker –  i sina enkla men välgillrade fällor.

Dessutom: alla finska politiker vet att frågor där man kan förnedra vår svenskspråkiga befolkning och tumma på våra ”rättigheter”, är trygga hatobjekt. Plötsligt har den politiska oppositionen växt till sig med en stor del av landets finskspråkiga väljare, inkluderat ett antal femtekolonnare från den egna regeringen!

I en ÅU-ledare i samband med presidentvalet konstaterade chefredaktör Kevin att många journalister tyvärr är för korta i rocken vid möten med den slipade populist som Soini är. I drevet kring försvarsminister Wallin bekräftades detta många gånger om. Denna gång behövde inte ens Soini gå i täten.

Håkan Eklund, Åbo

Inlagt 2012-03-29 12:24 | Läst 5887 ggr. | Permalink
Tänk om vi i Sverige skulle börja bete oss på samma sätt mot den icke helt obetydliga finskspråkiga minoritet vi har i landet? Det skulle vara otänkbart. Konstigt att dessa antisvenska "nationella" känslor, som närmast för tankarna till icke demokratier och har sina rötter i fascistiskt tankegods bubblar upp i Finland, och varför nu? Vad vill man egentligen, isolera sig själva?
-affe
Svar från Håkan Eklund 2012-03-29 22:43
Ja, det är nog navelskåderi i högsta potens. Problemet är politik ... Inom politiken gäller det att samla röster, och hittar man något som samlar röster över partigränserna - så exploaterar man det maximalt. Och detta med att hacka ned på minoriteter är ju tryggt, då har man ofta en hel majoritet med sig ...
Därför har jag aldrig gillat politik eller politiker. I deras värld är alltid substansen i sakfrågor sekundär, det är viktigare att trampa ner konkurrenterna - med alla medel. Fy f-n ....
- Hawk
Hur ser sannfinländarnas partiprogram ut i språkfrågan? Om nu detta verkligen är en språkfråga.

Alltså, vart vill man komma?
Vill man komma någonstans i frågan, eller är man nöjd att få röster (populism) för att kunna genomföra andra orelaterade reformer?

Jag har inte läst programmet - finns det på något annat språk än finska? ;D
Har du läst det? Har du länk?

Ha de'
Johan
Utvandraren 2012-03-29 19:50
Här finns en förkortning på engelska av programmet inför riksdagsvalet för ett år sedan: http://perussuomalaiset.fi/getfile.php?file=1935
Svar från Håkan Eklund 2012-03-29 22:47
Ett populistparti i opposition (de kunde ha gått in i regeringen, men insåg att deras koncept inte klarar av ansvar) som har enkla lösningar på alla problem, också på komplicerade sådana. Har en massa enfaldiga gaphalsar med en viss karisma som samlar enkla människors röster (som tar in sin information via kvällspress och teve).
Öppet språkfientliga ...
- Hawk
Håller helt med i det du skriver. Det är lätt att skaffa poäng genom att racka ned på de svenskspråkiga i Finland, men då det gäller försvarspolitiken vågar man inte diskutera det uppenbara: Vilka är våra potentiella fiender (det finns bara en) och på vilket sätt vore det möjligt för Finland att försvara sig (det går givetvis inte utan hjälp från andra).
Svar från Håkan Eklund 2012-03-29 22:52
Ja, och här tycker jag att journalistera är lika fega, som aldrig vågar ta en verklig diskussion ang. detta.
Att vara granne med en instabil stormakt i öster är inget som man borde ta lätt på. Hukandet och tystnaden från Sovjettiden tycks finnas kvar. Fegt så det förslår. Inser de inte hur löjliga de är när de gör en stor sak av bagateller, och gör bagateller av stora frågor ...
- Hawk
Tycker att på det hela har sannfinländarna ett ganska bra partiprogram. Deras misstag verkar vara att de har en 1800-talssyn på nationen och denna tenderar att göra svensktalande till främlingar i sitt eget land. Jämför med Olaus Magnus som skrev att Sveriges urinvånare är svear, götar, finnar och skridfinnar. Med en sådan inställning har finnar hemortsrätt i Sverige. Det måste dock erkännas att vi i Sverige inte gör mycket för att stärka den nordiska känslan i och med vårt tanklösa EU-kramande.
I försvarsfrågan tror jag emellertid att det är dags att begrava stridsyxan med Ryssland. Ryssland är idag som Japan och Tyskland efter andra världskriget: de är mest intresserade av att handla och öka sitt lands BNP. Ingen vits med att försöka återvända till kalla krigets anda.