Ahhh .. Roland Svensson!
Då måste jag få göra ett undantag från mina principer att aldrig delta i forum på nätet och ordsvadediskussioner...Men den här bloggen är ju sympatisk och intressant , så...

Jag har mött Roland Svensson! I samband med att jag bjöd min brors familj på en ångbåtsfärd med Saltsjön i ytterskärgården så mötte vi Roland Svensson. Rolands son var kapten på Saltsjön och Roland med och berättade skärgårdshistorier genom högtalarna som var spridda i salongerna. Brorsans familj och jag satt just i restaurangsalongen och åt när Roland började berätta skärgårdsminnen och skrönor från utskärgården. Brorsans äldsta pojke var då ganska nyfödd, 3 månader gammal och låg i korgen bredvid matbordet och sov. Förmodligen yngsta passagerare som varit på väg med ångbåt mot Svenska Högarna...

Roland berättade om minnen från utskärgårdarnas forna storhetstider: " .. och på våren tog vi oss ut till en ö där vi visste fanns ett stort tjäderspel .. i kvällningen tände vi oss en nying, en stockeld och mådde gott i väntan på morgonens uråldriga seanser i skogens dunkel .. sotig kaffepanna på elden och rejäla limpsmörgåsar med sidfläsk , ost eller prickig korv. Och tillbehör till kaffet. I eldens sken förtäljde vi varandra minnen från skärgårdsliv och resor på världens alla hav .. när elden falnade och natten vridit över mot morgonens allra första ljusaning hörde vi första spröda signalen från tjäderklockan, sparvugglan, att det var dags att resa på sig och smyga in mot några granar med täta bottengrenar just i kanten på själva spelplatsen .. vi stärkte oss mot råkylan med varsin klunk medicin ur en flaska som det stod Scotland på .. och övervarade sedan det uråldriga skådespelet som mörka drakar och väna fågelälvor spelade upp i morgonnattens vikande mörkning mot grå ljusning i dimslöjad gammelskog. En urtidsritual med skogens aktörer som få betraktare kan uppleva intensivare än vad jag och min själsfrände fick göra. När skådespelet var över och morgonnatten övergått till ljusan morgon fanns inte ett spår eller aning kvar i skogen när vi vandrade tillbaka mot vår båt för hemfärd över fjärdarna. Bara i våra minnen fanns varje detalj av det spektakulära urtidsdramat etsat..."

Högintressant berättat av gamle farbror Roland med medryckande röstläge och intensitet... Svenska Högarna rapporterade till fartygsradion att det blåste så höga vågor därute så det var för riskabelt att försöka landsätta en turistresegrupp på skärgårdens yttersta fyrvaktarskär. Saltsjön vändes då inåt mot andra ögrupper i ytterskärgården som alternativ ilandsättningsplats. En annan föreläsare tog vid och guidade passagerarna upp på en rundvandring beledsagade av berättelser om historiska skärgårdsminnen och utpekande av märkligheter. Vi bar iland barnvagnen och stod just och stoppade om lillen när Roland Svenson klev i land iklädd ståtlig blå kostym, fluga och stödjande sig litet på en käpp med silverkrycka. Han gick fram till barnvagnen och berömde att en så liten herre som låg i den varit på väg ända ut mot Svenska Högarna i ångbåt. Jag har några bilder sparade från tillfället. Jag har nog också någon bok med Rolands teckningar och små målningar i ...

Bengt Silfverling