FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Ett enkelt koncept


Snart borta, och väl är väl det. Brinkhall, Kakskerta, Åbo 27.2.2021. Foto: Håkan Eklund. Nr 58/365.

Parkerade bilen. Hade picknic-lunch i solen uppe på ett berg. Våryra korpar i luftrummet ovanför. Sjungande svartmes från skogen. Sen dagens motionsrunda: vi gick 30 minuter åt ett håll, svängde och gick tillbaka. En hel timmes non-stop vandring i rask takt är verkligen skönt.

Vi passerade ett vackert hus byggt av rundvirke. En dam krattade på infartsvägen utanför. Det visade sig vara ägarinnan som var vänlig och pratsam. En två minuters pratstund som gav en massa positiv energi, i all sin enkelhet. 

I går upplevde jag och frun motsatsen, på ett helt annat ställe trekvart norr om Åbo. Passerade ett medelålders par som ställt upp stativ och tubkikare på en vägkant. De skulle spana in vårfåglar.

Jag sade några "small talk-ord" om det fina vädret. Mannen som inte ens hälsade tittade på mig som om jag störde honom. Och plötsligt kände jag hur mitt inre system "förgiftades" av hans ignorans. Jag skulle nästan ha haft lust att säga något otrevligt ...

Sånt kan bara hända i Finland, att man får känna olust vid möte med sådana som är asociala, och det är rätt vanligt. Tyvärr.

Här finns massor av "mind your own business-typer", som inte vill bli störda. Inte ens med en kort hälsning, eller med några korta small-talk fraser.

Inlagt 2021-02-27 23:07 | Läst 842 ggr. | Permalink
Så funkar det här hos oss jo. Folk väntar på att coronan med sin tvåmetersregel går över, så att de kan återgå till det normala fyra meter....

Tommy S.
Svar från Håkan Eklund 2021-02-28 22:00
Ja, det finns gott om sådana som nyss krupit ut ur stenålderskojan.
- hawk
Sura skådare har jag mött en hel del. Särskilt sen jag började fotografera. Förstår inte vad dessa allvarstyngda tråkmånsar får ut av sitt sätt att vara. Det är nästan man får lust att ropa - "Rubinnäktergal!"

För någon dag sen var jag ute vid havet och fotograferade. Jag hade precis ställt upp stativet, ställt in skärpan och satt på ND-filtret då det kom en man och undrade om det var fåglar jag fotograferade.
"Nä", sa jag. "Det är landskapet jag är intresserad av".
Och så började vi prata. Han var en gammal fiskare som kunde berätta mycket om hur det hade varit förr. Vi pratades vid en gott och väl en timme. Det blev inte en enda bild tagen, men det var ett trevligt möte som gladde oss båda.

Jag är av den filosofin att en pratstund har ingen lidit av. Jag tycker det bara det är trevligt när någon tycker att jag kan vara en intressant samtalspartner. Därför går själv också fram och byter några ord emellanåt.

Hälsningar Jörgen
Svar från Håkan Eklund 2021-02-28 21:59
Tråkmåns är ett beskrivande ord! Jag minns en händelse för många år sen när jag tillbringat en stund i ett fågeltorn rätt nära där jag bor och under promenaden hem längs en spångad led hörde jag vassångare, som då var sällsynt, och är väl fortfarande. Jag tog mig besväret att gå tillbaka till tornet och berätta det för den skådare som var kvar, han bara tittade på mig, sade inget, och jag tänkte - vilken jävla idiot. Sen fick jag reda på att han var chef för en forskningsstation i Lappland, var yrkesbiolog, men tydligen en människoskygg individ?

Min saliga mor sade i tiden åt oss barn att det kostar inget att hälsa.
- hawk
Det kanske inte är så enkelt. Visst finns det säkert buttra, bittra, människor där ute, men sen finns det nog många som, liksom jag, inte orkar med för mycket sociala interaktioner. Vissa dagar, när det varit väldigt mycket intryck, så måste jag helt enkelt få vara i fred. Då tar jag hundarna och kameran och går ut i skogen. Visst hälsar jag om jag råkar möta någon, men mer kontakt än så klarar jag helt enkelt inte dessa dagar.