Vacker men giftig

Liljekonvaljbär (Convallaria majalis) i uggleskogen, Hirvensalo, nov. 2007.
Foto: Håkan Eklund.

Just nu erbjuder de flesta dagar inte mycket till fotoljus. Under hundpromenaderna känns det som om det inte fanns så mycket att fotografera.

Ändå är det inte alls så. Det gäller att titta noga, att stanna upp ibland, och ta sig lite tid - och vips hittas en och annan pärla, som dessa blodröda, giftiga frukter av liljekonvalj. I uggleskogen.

Skogsbacken heter bara så i vår familj; vad den kallas på riktigt vet jag inte. Det är en liten blandskogsdunge med det mesta i trädslagsväg - också massor med stora ihåliga ekar som ibland brukar hysa häckande kattugglor. Jag har några oförglömliga marsnätter med fullmåne och en våryr kattuggla från denna skogsbacke, som ännu sitter kvar på hjärnans hårdskiva.

Vårgårdamedaljer

Silver och bronspeng i Vårgårdas diafototävling 2007.  Foto: Håkan Eklund.

Tillbringade veckoslutet på naturfotofestivalen i Vårgårda med mina kurskollegor från Finland, med Andy Horner som ledare. Han hade uppmanat oss att delta i festivalens fototävling, med noteringen att många av hans kursister från Åland brukar vinna priser ... Det satte ju liksom press på oss.

De hade två klasser, dia och påsiktsbilder (det senare kopierat från digitalt eller analogt). Eftersom jag inte har någon bildskrivare, blev det att rota i diabildsarkivet, och det kändes jobbigt - en hel garderob med bilder är inget kul ... skickade en positiv tanke till de digitala gudarna!

Plockade ut en handfull bilder som jag fick montera om (till glasramar), kändes redan dumt att inte kunns "skära bort" skräp i kanterna.

Sen höll jag på att få stora dåndimpen när dessa bilder gav både brons och silver, urplockade av enväldige domaren Bosse Kristiansson. Kände mig nästan generad av uppmärksamheten, en medalj hade räckt bra ... Men ok, visst var det kul att "nå fram" - men när man själv har sett sina bilder till leda har de liksom tappat något av stinget för en själv.

Silverbilden visade en handfull drunknade termiter, glänsande med sina genomskinliga vingar mot blått vatten (Gaborone, Botswana). Bronsbilden hade jag tagit i Tanzania, i Ngorongorokratern, en flock med zebror som dammar över slätten - förbi en Landrover med fotografer. Jag var på ett jobb i West Kilimanjaro och en söndag tog mina lokala skogskollegor mig ut till Ngorongoro i en gammal skraltig bil - minnesvärt. Jag tar detta som en hedersam avslutning på en lång diafilms era.

Den unika fotoklubben i Vårgårda och dess Naturfotofestival 2007 (den 25:e i ordningen) var också minnesvärd. Massor med fina bildvisningar, utställningar, middagar och pubminglande med kända naturboksförfattare och -fotografer. Och Brutus Östling utsågs till årets naturfotograf i Norden; det var han värd.

För en del av mina prispengar köpte jag en av hans böcker.