Träder fram

Lavar på tallstam, Hirvensalo, Åbo 16 januari 2008.  Foto: Håkan Eklund.

Hopplöst tråkigt fotoväder, som vanligt. Halvmörkt, grått, fuktigt och trist. Har ändå gett mig f-n på att försöka fotografera något när jag har en chans att gå ut med hunden mitt på dan. Det är också ett sätt att  träna observationsförmågan, att hitta motiv, och att lära sig fotografera i skitväder.

Idag kollade jag in tallstammar. Har länge lagt märke till hur (bildens) obetydliga lavar träder tydligt fram, speciellt på tallstammar, när det är svalt och fuktigt. Soliga och torra sommardagar syns de knappt.

Jag har för mig att detta är stocklav, är det någon som vet bättre kan ni korrigera mig.

Så här säger Nationalencyklopedin och Språkdata (http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=315876&i_word=stocklav) om denna typ av lavar:

Stocklav (Parmeliopsis ambigua), art i gruppen bladlavar med gulgrön, tunn bål, som är hårt tryckt till underlaget. Den blir sällan mer än 1 cm bred men växer ofta med flera individer tillsammans och täcker då decimeterstora ytor. Arten är en av Sveriges vanligare lavar på granar och tallar samt på ved och gamla stubbar. Den finns över hela Sverige och växer ofta tillsammans med sin nära släkting vedlav (P. hyperopta), som dock är grå till färgen.

Jag antar att dessa lavar är lika vanliga i Finland också.

Isblad

I näktergalskogen, Hirvensalo 14 januari 2008.  Foto: Håkan Eklund

Typiskt. Mulet igår, men senaste natt var det stjärnklart med en fin halvmåne. Sen idag igen mulet och halvmörkt.

Gjorde ett varv med hunden i näktergalskogen. Ett strandskogsområde som närmast påminner om en regnskog, som jag inte besökt sen näktergalen sjöng där i maj. Nu var det tyst och stilla. Inte ett pip.

Hittade några fotomotiv med Buddy som övervakare, "ankrad" i en klibbal. Utan makroobjektiv skulle det vara svårt att få till något i fotoväg en sån här dag. Lite is kvar från senaste natts köldgrader.

Sen i kväll igen, strax innan solnedgången, hittar solen en öppning och igen skapas ett häftigt kvällsljus. När jag sitter och jobbar vid datorn. Typiskt.

Mossgrönt

Gammal stubbe i uggleskogen, Hirvensalo.  13 januari 2008.  Foto: Håkan Eklund.

Inspirerad av skogsdiskussionen i går, om bl.a.bristen på dött virke i ekonomiskogar, gick jag ut till "uggleskogen" för att kolla läget. Först med labradoren Buddy, i regn och blåst och mycket dåligt ljus.

Sen när jag kom tillbaka hem upphörde regnet, tog kamera och stativ och drog iväg till skogsbacken på nytt. Trots det dåliga ljuset gick det ändå att fotografera med stativ och trådutlösare, 400 ISO och långsamma slutartider.

Egentligen är mulna vinterdagar väl lämpade för fotografering av mossiga stubbar. Fukten och de låga temperaturerna gör mossan grön och frodig. Måste lära mig mossarter på nytt, här finns redan många olika arter.
Denna stubbe har hunnit långt i förmultningsprocessen och är de facto ett viktigt växtunderlag för många växter samt hem för många olika arter av skalbaggar.

Normalt är ju inte en stubbe så här hög, denna har troligen utgjort ett vindfälle som sen när återgått till normalläge efter att trädstammen kapats. En stubbe som den här med murken ved gör det också möjligt för t.ex. talltitor att själva hacka ut ett bohål, tyvärr finns inga talltitor i den här lilla skogsbacken - dock hörde jag tofsmes som stubben också kunde duga åt.

Hörde en sjungande svartmes, årets första fågelsång.

Just nu när detta skrivs är det ett fantastiskt ljus ute, solen har hittat ett hål i molntäcket ovanför skogskanten och ett mycket intensivt ljus målar landskapet. Shit, nu borde jag ha varit ute på en bra lokal - detta ljus är dock kortvarigt, hinner inte ens ut innan den magiska stunden är förbi.

Fotografering handlar om ljus i ordets rätta bemärkelse.

Skyddsvärt

Torrtallar i klippbrant, Hirvensalo i januari 2008.  Foto: Håkan Eklund.

Idag har jag inte tagit en enda bild, det är länge sen det har hänt. Spenderade drygt fyra timmar i bilen till och från Helsingfors, och lika mycket på ett möte mitt inne i stan. Dit for dagens fotoljusperiod.

Sitter med i ett skogsutskott i riksorganisationen Natur och Miljö och diskuterade ett nyetablerat statligt skyddsprogram som ger möjlighet för privata skogsägare att få lika mycket betalt för att skydda skyddsvärd skog i stället för att hugga ner den.

Liksom i Sverige har ekonomiskogsbruket i Finland lett till en enorm biologisk utarmning av vår taigaskogsnatur; vi har förvaltat skogsnaturarvet synnerligen dåligt. Däremot finns det mer virke än någonsin i skogarna, men det på bekostnad av ett urvattnat naturvärde. Det är en verklig gentjänst som vi gör åt våra efterkommande generationer, som inte kommer att få uppleva riktiga naturskogar längre - vem har gett oss den rätten?

Skulle dessa torra tallar (på bilden) stå mitt inne i ett ekonomiskogsområde skulle de förstås genast huggas bort eftersom det inte producerar pengar, utan bara står och "skräpar och samlar på sig en massa insekter" ...

Okunskapen om värdet av vårt ursprungsarv naturskogen, är hisnande - bland alla samhällsgrupper.

Förrädiskt

Beckholmen, Hirvensalo  11 januari 2008.  Foto: Håkan Eklund.

Igen en mulen, regnig och halvmörk slarvvinterdag. Kollade in ett strandområde på väg hem från jobbet, ingen snö kvar - men stora isiga områden från skogen och hela vägen ner till havet. Går man på ett sådant område med eller mot sin vilja blir det en våt affär.

Gäller det att vara" streetwise" i urban miljö så gäller det att vara "rockwise" i bergiga strandmiljöer; om en sån här klippa är täckt av snö så kan den vara ack så förrädisk ... Bilden är tagen i det sista ljuset,  dagarna är korta. Skulle kunna utgöra ett potentiellt fotomotiv i spännande ljus - kanske under veckoslutet.