Tålmodiga örnar

Innan soluppgången. Kuhmo 13.9.2014 kl.06. Foto: Håkan Eklund.

Finns det tålmodigare fåglar än örnar? De kan sitta i  timmar och bara titta. Utan att röra på sig desto mera; de bara svänger lite på huvudet då och då, för att kolla läget.

Dessa två gamla havsörnar (med vita stjärtar) kom aldrig ner på marken, till björnarnas smörgåsbord. De hade säkert koll på oss i våra gömslen, och ville inte störa ...

Urban morgon

Morgon i staden. Åbo 15.9.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 258/365.

En viss kontrast till de två föregående morgnarna, med dimma över myrarna i björnland. Här är det betydligt lättare att råka illa ut (vid felbedömning) än ute bland björnarna. Ändå blir det betydligt större rubriker om någon kommer till skada vid oväntat björnmöte (ex. mamma med ungar/jaktsituation) än i en trafikolycka. Så naturfrånvända har de flesta blivit.

Björnmorgon

Med magen full. Kuhmo, i gränszonen Finland/Ryssland 14.4.2014. Foto: Håkan Eklund.

Hade klockan på väckning 03, för att kolla in eventuellt norrsken. Nix. Dock fin fullmåne över skogen i öster.

Kallt ute, och i kojan. Kröp tillbaka in den varma sovsäcken. Steg upp kl.05. Ännu mörkt men kunde urskilja några björnar på åteln där de rumsterat hela natten. Turvis har områdets björnar kommit och gått. En trafik som pågick ända in i gryningen.

Kl. 06 kom gamlingen "Lenkka" förbi på nära håll, för morgonmål. Samma björn var ju först ut kvällen innan (17.30). Hur mycker ryms det egentligen i en björnmage? På bilden ser man hur magen släpar i marken ... Med tunga långsamma steg rörde den sig i den vattensjuka torvmarken. 

Den åt ensam en kvart. Sen drog den tillbaka för dagsvila. Och matsmältning. I en torraka intill satt en ung havsörn och balanserade omgiven av svarta korpar. Ödemarksmorgon. Frostmorgon.

Satt själv invirad i sovsäcken för att hålla värmen med en kopp ångande te ur termosen. Hade varken långkalsonger eller fleecejacka med - bortskämd av värmen i södra Finland.

Sen kom solen upp och började värma. Den tidiga morgonens magi var över.

Nr 257/365.

Vänner i taigan

Korp och brun björn hör taigan till. Kuhmo 13.9.2014. Foto: Håkan Eklund.

Vägen till björnkojorna

Bäverbäcken. Kuhmo 13.9.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 256/365.

Visst ger en dylik bild känsla av orörd vildmark, ändå är det tyvärr inte så i verkligheten trots att bävrar fällt träd intill bäcken (och sen skjutits bort av jägare ...). Vi befinner oss i ett produktivt ekonomilandskap i ytterst glesbygd, nära gränsen till Ryssland.

Visst är bäcken fin som vi kör över på väg till björngömslena i gränszonen, men alla omgivande skogar är unga ekonomiskogar; "second-growth" säger man i Nordamerika. Via enorma kalhuggningar av ursprungsskog har Forststyrelsen (= staten ...) idag skapat växande ungskogar i området som en dag kommer att ge fint timmer.

Men någon vildmarkskänsla finns nog inte i dessa skogar, förutom i små dungar (som intill denna bäck där både duvhök och tretåig hackspett häckar) som framstår som små öar i en arkipelag av enformig produktionsskog som genomkorsas av ett tätt skogsbilvägsnätverk.

Ett tiotal km längre norrut hittas dock ett skyddat skogsområde längs gränsen - tack och lov.

Här några rader ur Wikipedia:

A secondary forest (or second-growth forest) is a forest or woodland area which has re-grown after a major disturbance such as fire, insect infestation, timber harvest or windthrow, until a long enough period has passed so that the effects of the disturbance are no longer evident. It is distinguished from an old-growth forest (primary or primeval forest), which have not undergone such disruptions, as well as third-growth forests that result from severe disruptions in second growth forests.