På havet

Blå timmen. Hangö 17.10. 2014. Foto: Håkan Eklund.

Intressant att följa med undervattensspaningarna i era vatten; synd bara att folk har så "dåliga" kameror att de bildbevis som finns är rätt skrala.

Det borde finnas fler fågelfotografer med 600 mm optik som ligger ute i skären och lurpassar...

Nr 290/365.

Tajgasångare inledde dagen

Höst vid ån. Åbo 15.10.2014. Foto: Håkan Eklund.

En del av njutningen med fotografering är att ibland bara avbilda "nuet", trots att bilden ovan (togs efter att jag parkerade bilen utanför jobbet) i sig finns i triljoner och inte har något som helst "marknads- eller konstnärsvärde".

För mig är dessa bilder dagboksbilder, ett sätt att frysa "nuet", ett ögonblick som aldrig kommer tillbaka exakt på samma sätt. En bild som påminner om höstens framskridande, och hur olika trädslag tappar sina löv i olika takt. Lönnens tappar sina blad tidigare än almen, som bilden ovan visar.

Om några månader när alla löv är borta, när snöslask och mörker tar över, då är denna bild ett positivt minne av en oktoberdag som började med en tajgasångare.

Jepp, en tajgasångare (Phylloscopus inornatus) från den ryska taigan, var det första jag hörde i morse när jag öppnade dörren för att hämta tidningen och kolla vädret. Jag har tränat på tajgasångarens kontaktläte, och har pejlat in den nästan varje höst i oktober. Detta är andra obsen under en vecka, höstens första hörde jag i en park i Helsingfors senaste torsdag (9.10). Det är kontaktlätet man ska lyssna efter, ett ljudligt och ljust: ”Tsuiist.. tsuiist..” - som förstås kräver ett tränat örat (och att man kan alla de andra vanliga ...).

Ok, i oktober är det just inga andra sångare här i mina marker, de har stuckit för länge sen.

Här kan man lyssna till lätet ifråga: http://www.fagelskadaren.se/laten/torsdagslatet/

Spionering under planering

Natofartyg i Aura å, Åbo. Augusti 2014. Foto: Håkan Eklund.

Ibland hittas intressant nyhetsmaterial även i en kvällstidning. I dagens nummer av finska Iltalehti (14.10.2014) finns ett reportageuppslag om mystiska ryska markaffärer i Finland. Det gäller markområden som ligger nära till flygfält, militära förråd, fartygleder eller andra strategiska ställen som köpts upp av ryssar, som ingärdats med staket - men där det inte finns någon verksamhet kopplat till samhället i fråga. På ett ställe hade till och med staden bekostat asfaltering och väg till en byggnad (som ryssarna byggt) men sen dess stått ingärdad och bevakad med kameror, men "tom" på (synlig)verksamhet ...

Nära ett militärflygfält har en rysk kvinna köpt ett ruckel till hus med omgivande mark, där man har direkt insyn till landningsbanan och en intilliggande "radiopeiliantenni", vad det nu sen heter på svenska (kanske antenn för radiopejling?). Adressinformationen om ägaren stämmer inte och uppgiven telefonnummer fungerar inte ...

I artikeln finns ett antal motsvarande märkliga markaffärer som inga myndigheter tycks ha koll på; det är i stället en pensionerad polis som av eget intresse börjat forska i saken.

Igen ett bevis på hur länge vi  i Finland/Norden invaggats i tron att allt är ok i vårt avlägsna hörn av världen, i ett gulligt folkhem där alla tror gott om alla (som man förstås gärna skulle tro). Samtidigt skriker vissa politiker sig röda av ilska när vår statsminister Stubb utomlands gett intervjuer om ev. Natointresse, som är en tabufråga för många i detta naiva land. Skulle dessa människor vara lite mera inlästa på vår östra granne, så kanske de skulle vara mindre naiva.

Missförstådd

Ministerrosen på tork. Åbo 11.10.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 284/365.

Hittade boken om poeten Edith Södergrans fotografier, "Som en eld över askan" (1993) på ett antikvariat i Helsingfors nyligen, en bok som jag länge önskat till mitt privata bibliotek.

Den dokumenterar något som många inte känner till, nämligen att hon som ung önskade bli en fotograf. Både hon och hennes mamma Helena kunde framkalla och kopiera svartvita bilder.
Hur många bilder som Edith tog är inte känt, hon förstörde ju det mesta av sina dokument innan hon dog, hon ville inte lämna något åt "likmaskarna" som hon kallade sådana som skrev biografier.

- Bristen på faktamaterial rörande Edith Södergrans liv och verk är en av huvudorsakerna till att mytbildningarna kring hennes gestalt har varit så omfattande, skriver Agneta Rahikainen i boken.

Det som hittats är ca 400 fotografier tagna under 1910-talet; Edith dog 1923 (31 år gammal). De flesta bilder visar livsmiljöerna runt hemmet i Raivola på Karelska näset (som ryssarna har tagit från Finland ...) och från mångåriga vistelser på sanatorierna i Davos och i små alpbyar.

I boken finns en del utdrag ur recensioner, bl.a. i Kaskö Tidning 29.11.1916 när hon debuterat med diktboken "Dikter".  Recensenten inleder så här: "Jag vill genast säga att jag i mina dar läst allehanda litteratur, men aldrig ännu har jag på en gång sett så mycket smörja i tryck som Edith Södergrans Dikter."

Detta för att hon inte skrev på rim, som var brukligt ...

Så här i Wikipedia: "Debutboken Dikter som utkom hösten 1916 väckte ingen större uppmärksamhet, även om en del kritiker var lätt förbryllade - redan här använder Södergran associativt fri vers och målar i utvalda detaljer i stället för genomförda landskap. Uttrycken för ett ungt, modernt kvinnligt medvetande i dikter som Dagen svalnar... och Vierge moderne var också något helt nytt i svenskspråkig lyrik."

Så går det oftast för pionjärer; idag betraktas hon i Finland som en av de främsta. Läs  dikten "Landet som icke är", och ni förstår.

Mera om henne hittas här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Edith_S%C3%B6dergran

När allt förändrats

Utsikt från tågcupén. Kyrkslätt 10.10.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 283/365.

Två dagar på tidskriftsseminarium i Helsingfors gav en massa ny inspiration, med fokus riktad på digitala utmaningar. Idag berättade bl.a. Jan Helin, ansvarig utgivare och chefredaktör för Aftonbladet, om deras sätt att tackla dagens utmaningar - en hisnande resa i en mediavärld där allt förändrats under en mycket kort tid.