Genom glesbygd

Utsikt från brasan. Pandrosbacken, Kimo 14.8.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 225/364.

Det tog mest hela dagen att köra tvärs över landet, från gränstrakterna i öster till kusten i väster. Ganska exakt 500 km glesbygd. Just inget annat att titta på än skog som ilade förbi. Kom fram till fritidshuset på farfars gamla gårdstun i österbottnisk svenskbygd under kvällen. Klippte gräset och gjorde en ordentlig brasa, för att kunna grilla på glödbädd.

Kunde konstatera att skogarna i Finland är skogsekonomiskt i bra skick, växande, vältrimmade och ekonomiskt sett bra skötta och förvaltade. Men varje slant har en frånsida: i de flesta fall har naturliga skogliga ekosystem putsats bort i all skogsskötsel-iver att följa "handboken".

I likåldriga putsade skogar finns det inte längre utrymme för specialistarter, som vanliga skogsmesar och andra hålbyggare. För att ta ett exempel. De har gjorts hemlösa. Speciellt på  torra moar med tallskog är detta tydligt. Tråkiga pelarsalar så långt ögat når.

Vi som har skogsutbildning har också lärt oss att ta hänsyn till skogsekologiska aspekter; vart har den kunskapen försvunnit?

I en riktig skog skall det också finns andra skikten än det virkesproducerande "gräddlagret"; det skall finnas buskar, stubbar, hålträd, döda träd, inslag av andra trädslag etc. Allt detta extra stör inte virkesvolymen, men är livsviktigt för arternas mångfald och överlevnad.

Det blir aldrig bra när ekonomisk girighet och shablontänkande tar över det sunda förnuftet.

Äntligen björnunge

Årsunge. Vuokkiniemi, Ryssland. 13.8.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 224/364.

Under åtta års tid har jag då och då haft möjlighet att fotografera björnar från gömsle. Men ändå har jag aldrig sett björnungar. Orsaken är vargflockar i området, bland annat.

Men idag har jag fotograferat björnunge i träd (där den övernattat) i Vuokkiniemi by i Ryssland. Utan gömsle. Björnungen är utan mamma (som skjutits ...) och ungen lever i skogen utanför byn, och är mycket skygg.

Ibland sätter man ut gröt som sen varje morgon är bortäten.

Här har jag och Lassi Rautiainen stått stilla i en timme, och ungen kommer sakta ner från sitt gömsle i den stora granen. Väl nere försvann den snabbt i den höga vegetationen.

Där turismen inte fördärvat kulturen

Hos familjen Mikko och Maria Filippova. Vuokkiniemi, Ryssland 12.8.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 223/364.

Det är bara så skönt att röra sig i miljöer där turismen är småskalig. Där turismen inte kommersialiserats, som i förlängningen ofta förstör lokalkulturen (dvs. den känns alltför mycket "teater").

I de karelska byarna (där man pratar finska) i Ryssland har många ett antal rum att hyra - som familjen ovan som var vårt värdpar under några innehållsrika dygn.

Bara så skönt att sitta med dem vid matbordet morgon och kväll och diskutera livets gång, och lära något om dem och deras kultur och vardagsverklighet.

Här är man fullständigt tvåspråkig, med finska och ryska, och man tillhör en gränskulur - som för mig är vardag. Själv tillhör jag en kustsvensk gränskultur med rötter (800 år tillbaka i tiden) i Sverige, som hittas i Finland.

Likaså är det med karelarna i ryska Karelen, som lever i Ryssland, men som tillhör en finskkarelsk kutur. Och på något sätt känner jag mig hemma med dylika människor; vi har något gemensamt. Likaså är det i Estlands gamla svenskbygder, också där känner jag mig hemma.

Tyvärr har det politiska läget långt söderut skrämt bort många människor; i sommar fanns det just inga turister i Vuokkiniemi. Och vid gränsövergången fanns det inga köer; människor tenderar att bli ängsliga på fel sätt. Till dessa karelska byar i Rysland vill jag snart igen.

Intressant gränskultur

Lassi Rautiainen fotograferar paret Lesonen. Venehjärvi, Ryssland. 12.8.2015. Foto: Håkan Eklund.

Under dagen körde vi runt i de mest intressantra miljöer i Vuokkiniemi där vi träffade ett antal karelare vars modersmål är gammal karelska, andra språket är finska och tredje språket ryska. Santeri på bilden pratade betydligt bättre finska än vad jag själv gör; han bor i Ryssland, jag i Finland.

I Ryssland

I väglöst land. Ryssland 11.8.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 222/364.

Har just återvänt från en intressant tre dagars resa i Ryssland tillsammans med Lassi Rautianinen. På bilden ovan besöker vi rovdjursforskare Vladimir Bologof (och hans son) ute i "bushen". Ett ställe som bara nåddes med båt. I skogen bakom huset fanns två övergivna björnungar (mammorna skjutna) som han satte ut mat åt.