Tid att tänka

Morgonpasset vid stugan. Pandros, Kimo ådal 27.7.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 208/365.

Ensam på stugan för ett dygn och passar på att tänka; planerar innehållet i min nästa Vbl-kolumn (deadline varje månad den 28:e). Skissar ner idéer på en Ikea förpackning vart efter de dyker upp.

Samtidigt tränar jag dart (att kasta dubbel, som man inleder och avslutar ett game med), dricker te och kaffe, kollar på fåglar (sibiriska nötkråkor) och nyheter på telefonen - i  skuggan av huset. Kan en man må bättre än så här?

Det blir igen en het dag, som startat med + 25 C från morgonen.

"Solitude" (finns inget bra svenskt ord för "positiv ensamhet") är något som jag (också) trivs synnerligen bra med.

Från kriget

Småpojkars bytesgods från kriget. Pandros, Kimo ådal 26.7.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 207/365.

Under städningen härom dagen hittade jag prylar från kriget som jag som ung skolpojke bytt till mig från kompisar i granngårdarna vars fäder hade varit i kriget (1939-45). Min far var född i januari 1927; alla "26:or" var inkallade - alla av dem hann inte till fronten innan kriget var slut. Men alla "granngubbar" hade varit i kriget; deras historier var synnerligen intressanta för oss småpojkar.

Efter kriget hade de hemvändande soldaterna gömt vapen och ammunition överallt i landet, de litade inte på ryssarna och den påtryckningspolitik som kontrollkommissionen förde i landet.

Tillsammans med kommunisterna hade de nog planer på att göra Finland till en likadan "lydstat" som alla andra grannländer som låg längs sovjetimperiets gränser. Men se, det lyckades inte.

Intressant att se vilket fint läderarbete (äkta läder) som gjorts för reservammunitionen som fästes i bältet.

Samma igen

Sommarmorgon på tunet. Pandros, Kimo ådal 25.7.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 206/365.

Jag har inget emot att om och om igen utnyttja samma motiv. Ljuset är ju sällan det samma, eller sen är det andra "parametrar" som är annorlunda.

I morse kunde jag inte låta bli att med 400 mm återigen avbilda dessa rallarrosor (duntrav, mjölkört) på gårdstunet, just där farfars slipsten stod i tiden. Räknade ca 60 humlor som surrade omkring i beståndet.

Har igen smalnäbbade sibiriska nötkråkor (en underart till den europeiska nominatrasen) som grannar, som flyger skytteltrafik över gårdstunet. Det finns ett antal cembratallar i trädgårdar runt husen nere i ådalen och de sibiriska nötkråkorna har ju dessa tallars stora frön som favoritföda. Just nu flyger de med krävorna fyllda med frön till skogen bortom byn, som de gömmer i mossan på marken, för kommande behov.

Med morfar som inspirationskälla

Emigranter på Atlanten 1922; morfar tredje fr.v. i första ledet. Okänd fotograf.

Under skrivbordsstädningen på torpet för några dagar sen hittade jag en gammal bruntonad bild.
Bakom bilden står noterat ”På Atlanten 1922”. Tredje personen från vänster, bland kvinnorna, står morfar Arvid Bäck i hatt. Detta är morfars andra och sista resa till Amerika; denna gång stannade han bara två år. Första resan skedde 1915, under första världskriget, när Atlanten blev mångens grav med fartyg skjutna i sank, eller minsprängda.

Under sin första resa stannade han fem år i landet.

Under morfars sista år i Amerika jobbade han som husbyggare i Rockford, Illinois – en ”svenskstad”, där det under tjugotalet bodde massor med rikssvenskar (och finlandssvenskar).

Jag och frun träffade morfars bror Erik i Rockford 1981, han hade anlänt till staterna en bit in på 1920-talet, tillsammans med sin bror Emil, de kom efter det aldrig tillbaka till Finland.

Vintern 1981 åkte jag o frun runt i staden med gamle Erik och hans son Erick jr, och vi fick se några hus som morfar hade varit med om att bygga sextio år tidigare. Jag gjorde sen ett reportage om gamle Erik som publicerades i Vasabladet.

Senaste sommar var vår son Robert i Rockford, och träffade Erick jr + hans barn.

Morfar som hade gift sig 1915, tillbringade alltså sju år i Amerika av deras första tio år som gift par. Mormor Elisabet väntade troget hemma på föräldragården och hemmanet, som morfar sen köpte väl hemkommen från åren over there. Med pengar på fickan.

Vilka relationer skulle klara av sådant i dagens samhälle?

Tack vare att morfar kom tillbaka, och tillsammans med mormor hade två barn (min mor föddes 1926), kan jag sitta här och blogga ...

Morfar var också min egen inspirationskälla till att ta mig ut i stora världen. Som liten älskade jag att lyssna till hans historier från livet i Amerika. Sådant är formativt; sår frön till idéer som sedan växer till sig. Han hade också jobbat i skogsarbete i Oregon, och i koppargruvan i Butte, Montana – men största delen av tiden i Rockford som carpenter.

Över öppen eld

Matlagning över öppen eld. Kuddnäs gård, Nykarleby 24.7.2018. Foto: Håkan Eklund.

I decennier har jag kört förbi Kuddnäs gård där Zacharias Topelius var född, men jag har aldrig tagit mig tid att stanna och besöka huset som idag är museum.

Idag blev det ett besök, och visst var det intressant. Bilden ovan från köket, där man på 1800-talet gjorde all mat över öppen eld i en öppen spis.

Ur Wikipedia:

Zacharias Topelius (eller Zachris Topelius), född 14 januari 1818 på Kuddnäs gård i Nykarleby, Storfurstendömet Finland i Kejsardömet Ryssland, död 12 mars 1898, var en finlandssvensk författare, historiker, tidningsman och poet.