FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Från kriget


Småpojkars bytesgods från kriget. Pandros, Kimo ådal 26.7.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 207/365.

Under städningen härom dagen hittade jag prylar från kriget som jag som ung skolpojke bytt till mig från kompisar i granngårdarna vars fäder hade varit i kriget (1939-45). Min far var född i januari 1927; alla "26:or" var inkallade - alla av dem hann inte till fronten innan kriget var slut. Men alla "granngubbar" hade varit i kriget; deras historier var synnerligen intressanta för oss småpojkar.

Efter kriget hade de hemvändande soldaterna gömt vapen och ammunition överallt i landet, de litade inte på ryssarna och den påtryckningspolitik som kontrollkommissionen förde i landet.

Tillsammans med kommunisterna hade de nog planer på att göra Finland till en likadan "lydstat" som alla andra grannländer som låg längs sovjetimperiets gränser. Men se, det lyckades inte.

Intressant att se vilket fint läderarbete (äkta läder) som gjorts för reservammunitionen som fästes i bältet.

Inlagt 2018-07-26 22:39 | Läst 1386 ggr. | Permalink
Imponerad av vad du kan komma upp med, det är ju fantastiska minnen o historier, läderväskorna är ju ett härligt hantverk, vilken kvalitet. Torpet måste ni haft i släkten länge gissar jag? Spännande o intressant! LO
Svar från Håkan Eklund 2018-07-27 09:59
"Torpet" byggde far (jag betalade materialet, han byggde gratis ...) under våra år i Söderhavet. När vi kom hem 1989 stod huset klart. Det är bra byggt. Trots att det står kallt och tomt under vinterhalvåret finns det inte en buckla i en enda av de 100-tals böcker som jag har i huset.
- hawk
Det lär väl fortfarande ligga rostande vapengömmor i skogarna.
Jag, och merparten av historiker av facket, tolkar nog saken precis som du (fastän vänsterfolk i Sverige ofta har en avvikande mening): Det var Finlands envisa och framgångsrika militära motstånd som gjorde att landet kunde undgå baltstaternas öde att bli ett sovjetiskt lydland. Men det kostade! Min svärfar var kapten i finska armén. Han var ledande i att åstadkomma en stor vapengömma - men saken kom till den sovjetiska kontrollkommissionens kännedom. Utsikterna var så dåliga, och straffen så drakoniska, att han sköt sig på sin expedition när hämtningspatrullen var på väg. Tre små flickor blev faderlösa, varav en skulle bli min hustru.
Svar från Håkan Eklund 2018-07-27 10:09
Vilken uppoffring! Det var ju många som gjorde samma; oerhört tragiskt. Jävla ryssar och deras medlöpare som hade så svårt att acceptera ett litet lands önskan om att få leva fritt!

Ja, detta med vänsterns vänslande med sovjetparadiset (och innan det bolsjevikernas rådsrepublik) tangerar landsförräderi. De hade alla fallit till föga för ryssarnas effektiva propagandamaskin (som de är skickliga på än idag ...).

Detta är en sak som likasinnade (vänstermänniskor) i Sverige aldrig tycks ha förstått! Därför undviker jag att läsa rikssvensk litteratur om våra krig, de tycks inte ha fattat att vi både 1918 och 1939-45 slogs för våra liv, vår frihet och suveränitet att bestämma själva. Det land som med kraft hjälpte till att rädda Finland (delvis också 1918) från ryssarna (och de röda) var ju Tyskland, men det vågar många inte prata högt om, för idioten Hitlers skull (som de flesta avskydde) under senaste krig. Utan den tyska hjälpen i juni/juli 1944 hade kanske linjerna svikit på Näset ...

Att vi under de båda krigen lyckades slingra oss ur oerhört komplicerade situationer, och behålla självständigheten - är nog ett under av högsta potens.

- hawk
syntax 2018-07-27 10:46
Det har sedan ett antal år börjat blåsa andra vindar bland svenska historiker, vänsterparadigmet är under försvagning - eller rent av avveckling. Man börjar återgå till läget som det var tidigare - en neutral vetenskaplig hållning i arbetet. Jag tror att du lite försiktigt kan börja läsa svensk historisk litteratur igen. Överhuvudtaget börjar det blåsa andra vindar i Sverige.