Många nya

Friskalaviken, Åbo 3.4.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 93/365.

Gjorde ett kvällsbesökt till strandängarna i grannskapet. Njöt av den vindstilla kvällen efter en vecka i hårdblåst uppe i Österbotten. Fick sju nya arter för året, bland annat en svart rödstjärt. Att kunna njuta av natur ger livsglädje, tyvärr är det så få som tycks förstå värdet av det. Så luggsliten som naturen har börjat se ut i våra produktionslandskap som alltmer börjar påminna om industribakgårdar.

En nykomling

En relativ nykomling i svenska Österbotten. Komossa, Vörå 2.4.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 92/365.

För länge sen läste jag en historisk roman av Lars Widding (1924-1994) som handlade om 1808 - 1809 års krig. I ett kapitel berättar han hur svenska soldater hade landstigit i södra Österbotten, och hur några rådjur springer över vägen när soldaterna marscherar norrut. Det var förstås upphittat, och den gode Widding var inte medveten om att på den tiden fanns det inga rådjur i Österbotten, eller överhuvudtaget i Finland. Det är först under 2000-talet som rådjuren har hittat till Österbotten; vargmat.

Usla reklammakare

Annars ok, men fel placerad. Oravaisfjärden 1.4.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 91/365.

När jag körde upp från Åbo häromdagen satt jag och tittade med en kritisk blick på alla valaffischer som hängts längs riksvägen där normhastigheten är 80 km/h, vid korsningar 60 km/h. Det var ytterst få som gick att läsa från bilen, åtminstone av den som körde. Det är ju inte många sekunder som man kan börja titta på någon skylt, det gäller ju att hålla ett öga eller två på vägen och trafiken.

Det är tydligt att både tillverkaren och beställaren inte gjort någon körtest för att kolla vad som funkar. De flesta affischer var för små, hade för mycket text som inte gick att läsa från bil i rörelse, eller så var de fel placerade - som den på bilden ovan. Denna är stor och läsbar (en av undantagen), endast det viktiga är med (och foto behövs inte alltid) men här kan ingen läsa den där den hänger på en virkeshög rätt långt från vägen, i en vägkrök (runt fjärden) med vass och buskar emellan (här har jag olagligt stannat  på vägkanten, hittat en liten öppning mellan vass och fotograferat med 200 mm).

Summa summarum: de flesta skyltar jag såg under 5 timmars körning var oläsliga.

Valaffischer längs trafikleder kan inte se ut på samma sätt som de som hängs upp inne i samhällen, där folk rör sig till fots. Bortkastade pengar, och hängningsansträngningar av frivilliga ... sorry.

Alltid något att gläda sig åt

En vinnare med karaktär. Oravais 30.3.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 90/365.

Har trampat omkring i blötsnön på myrar och sökt efter dalripor, inte ett spår. Har kollat ett område med fina betestallar för tjäder, där det ännu för 5 - 6 år sedan hittades tjäderspillning under - nu inte ett spår. Det slår mig att jag ännu inte i år sett en enda tjäder, orre eller järpe - och vi är inne på årets 89:e dag. Det berättar en del.

Det mekaniserade shablonskogsbruket har varit förödande för våra inhemska skogshönsfåglar. En verklig skam.

Däremot finns det ett antal stora fåglar som klarar sig bra: sångsvan, gäss av olika arter, trana och så vidare. Alltid något.

Det gäller att känna underlaget

Härifrån kan man fast köra till Västerbotten. Oravaisfjärden 29.3.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 89/365.