Bilar och kameror

Vägen hem. Åbo 5 februari 2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 36/365.

Bilar är väl som kameror, vissa gillar ett märke, andra föredrar något annat. Men - det gör inte en Audifantast till en bättre förare än en som kör Volvo.

Meningslös information

Utanför mikrobryggeriet på Kakolabacken i Åbo. Vintern 2019. Foto: Håkan Eklund.

Författare, journalister, frilansskribenter och allehanda textsnickare diskuterar aldrig vilket skrivmaskinsmärke (under den analoga tiden), vilket datormärke, vilket ordbehandlingsprogram de använder när de producerar sina texter. Det vill säga vilket verktyg de använder. Det enda som är viktigt är resultatet.

Varför är det då så viktigt för bildproducenter, bildskapare - att hela tiden lyfta fram kameramärket, modellen? Förstås gillar tillverkarna att få gratis reklam, men vad har det med själva bilden att göra, dvs. med resultatet?

Om mikrobryggerier:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Mikrobryggeri

Pulsådern genom ådalen

Vägen mellan Salo och Åbo i SW Finland. 4.2.2019, - 5 C. Foto: Håkan Eklund. Nr 365/35/365.

Söndagsro i snöyra

En bilfri stund i staden. Åbo 3.2.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 34/365.

Som ung minmatros

Matros Eklund t.v., Oravais & matros Erkkilä t.h., Pemar. På restaurang i Nådendal 1975. Foto: Okänd soldat.

Hittade en gammal s-v bild i mitt bildarkiv, från militärtjänstgöringen vid Åbo flottstation (Turun laivastoasema). Här firar vi rekrytperiodens slut, om jag minns rätt. Jag var rekryt 24.7 - 12.9.1975.

Sen blev jag minmatros och rorsman på en båt, det var fina tider ute i Skärgårdshavet. Jag  förde dagbok under militärtiden, men först från och med den 23.9.1975 ombord på Kala 4 - en stor landstigningsbåt som blev mitt hem till mars 1976. Den 19.3 blev jag civil igen.

Det är alltid lika intressant att läsa dagboksanteckningar, sådant som man inte minns ett dyft av så här långt efteråt. Minnet är en dålig dagbok! Jag har till och med noterat när jag träffade den unga dam som numera är min hustru Anita, så här har jag antecknat i dagboken:

Onsdag 10 mars 1976
Sov mest hela dan. Snöslask. Fick nattloma, alla fem 8 månaders killar på båten: Iloniemi, Högmander, Lietzen, Manninen och jag. Startade med några öl på Cafe´Noir. Sedan till Iskeri, jag hade civila på. Träffade en mycket trevlig flicka, Niina.

Nattloma = nattpermission, dvs. skulle tillbaka först på morgonen. Övernattade hos min bror som studerade vid Åbo Akademi.
Iskeri = namnet på en studentkrog/dansställe vid Tavastgatan, mittemot universitetssjukhuset i Åbo
Niina = min nuvarande hustru som heter Anita Nina Alice (f. Sourander), hon trodde att jag var finskspråkig, och hon gillade inte att de flesta inte kunde uttala hennes namn Anita på rätt sätt (med lång vokal "i"), på finska uttalas namnet oftast "Anitta", därför drog hon till med Nina, som jag tolkade till Niina, att också stavas med lång vokal, som är vanligt i finska namn ...

Sen började vi sällskapa, och hon visste inte riktigt hur hon skulle lösgöra sig från det felaktiga namnet Nina som hon berättat för mig, ingen annan använde det namnet, det tog ett helt år innan felet blev korrigerat - jag kände mig lurad  ...

Men kärleken övervinner sådana petitesser  ... :-)