Med leriga skor
Som ung minmatros

Matros Eklund t.v., Oravais & matros Erkkilä t.h., Pemar. På restaurang i Nådendal 1975. Foto: Okänd soldat.
Hittade en gammal s-v bild i mitt bildarkiv, från militärtjänstgöringen vid Åbo flottstation (Turun laivastoasema). Här firar vi rekrytperiodens slut, om jag minns rätt. Jag var rekryt 24.7 - 12.9.1975.
Sen blev jag minmatros och rorsman på en båt, det var fina tider ute i Skärgårdshavet. Jag förde dagbok under militärtiden, men först från och med den 23.9.1975 ombord på Kala 4 - en stor landstigningsbåt som blev mitt hem till mars 1976. Den 19.3 blev jag civil igen.
Det är alltid lika intressant att läsa dagboksanteckningar, sådant som man inte minns ett dyft av så här långt efteråt. Minnet är en dålig dagbok! Jag har till och med noterat när jag träffade den unga dam som numera är min hustru Anita, så här har jag antecknat i dagboken:
Onsdag 10 mars 1976
Sov mest hela dan. Snöslask. Fick nattloma, alla fem 8 månaders killar på båten: Iloniemi, Högmander, Lietzen, Manninen och jag. Startade med några öl på Cafe´Noir. Sedan till Iskeri, jag hade civila på. Träffade en mycket trevlig flicka, Niina.
Nattloma = nattpermission, dvs. skulle tillbaka först på morgonen. Övernattade hos min bror som studerade vid Åbo Akademi.
Iskeri = namnet på en studentkrog/dansställe vid Tavastgatan, mittemot universitetssjukhuset i Åbo
Niina = min nuvarande hustru som heter Anita Nina Alice (f. Sourander), hon trodde att jag var finskspråkig, och hon gillade inte att de flesta inte kunde uttala hennes namn Anita på rätt sätt (med lång vokal "i"), på finska uttalas namnet oftast "Anitta", därför drog hon till med Nina, som jag tolkade till Niina, att också stavas med lång vokal, som är vanligt i finska namn ...
Sen började vi sällskapa, och hon visste inte riktigt hur hon skulle lösgöra sig från det felaktiga namnet Nina som hon berättat för mig, ingen annan använde det namnet, det tog ett helt år innan felet blev korrigerat - jag kände mig lurad ...
Men kärleken övervinner sådana petitesser ... :-)
Snapshot från bilen

I huvudstaden (H.fors). 2 februari 2019, - 2 C. Foto: Håkan Eklund. Nr 33/365.
Dödens fåglar

Viktiga för vår frihet; om tyska stridsflygare. Foto: Håkan Eklund. 1.2.2019. Nr 32/365.
Pratstund i tajgan

Ett klassiskt möte i tajgan. Jeppo 31.1.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 31/365.
Själv blev jag aldrig en jägare, förutom dito med kamera, trots att min dröm som väldigt ung var att skaffa mig en fågelstudsare. I en agrar miljö på 1960-talet fanns det få modeller för en naturintresserad; de som drog till skogs gjorde det med hund och bössa. Inte med kamera och kikare; för mig och kompisen blev det det senare. Jag blev ägare till byns första systemkamera ...
Men jag har inget emot jägare som älskar/respekterar det vilda, och som följer lag och ordning.
Idag stötte jag på en trevlig och pratsam jägare i skogen (finskspråkig), som ännu inte fått något byte, men sett både orrar, rapphöns och fältharar - dock inte inom skotthåll, och som kände till ett område med dalripor som det inte länge finns många av i det österbottniska kustlandet.
En rak linje på kartan

Vägingenjörens dröm. R8, södra Österbotten. 30.1.2019, - 6 C. Foto: Håkan Eklund. Nr 30/365.
