Trädens livscykel som människans

Ett annat ljus kl. 13, jfr med gårdagens morgonbild. Runsala, Åbo 10.1.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 10/365.

Unga, vuxna, äldre - och döda träd som är helt naturligt i en riktig skog. Precis som det är i människans värld.

Fotografens bästa vän

Gamla, vackra träd i gryningsljus. Runsala ö, Åbo. 9.1.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 9/365.

Det sägs att dimma är landskapsfotografens bästa vän. Jag anser att nysnö fyller samma funktion eftersom den täcker över en massa detaljer i markskiktet, samtidigt som andra detaljer förstärks, t.ex. ger form åt trädstammar och grenar.

Ännu i går kväll regnade det i Åbotrakten, under natten sjönk temperaturen med några grader. Det räckte. När denna bild togs i gryningen var det minus 0,5 grader C.

Hörde både stjärtmes och sångsvan, två nya arter för året. Sen sökte jag hökuggla på en lokal där jag såg den igår där den satt i regnet och såg nedslagen ut. Skulle ha varit kul med bild av hökuggla i snöprytt träd, men hittade den inte.

Det gäller att hålla ut

Hemåt i snöslasket; om några månader är det vår. Åbo 8.1. 2019 kl. 15.20. Foto: Håkan Eklund. Nr 8/365.

Vissa har dragningskraft

Det gäller att vara i rätt sällskap. Katarinedal, Åbo 7.1.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 7/365.

Tredje gången gillt tycks ändå ha något magiskt över sig. Som idag. Gjorde ett tredje försök på nötväckan som hållit till i ett lundskogsområde.

De två första gångerna stod jag på lagom avstånd från en matningsplats för att inte störa, minst en timme väntade jag varje gång. Men nej, ingen nötväcka, trots att det var det rätta stället. Men se - nötväckan hade sina egna preferenser, och val av sällskap.

Idag råkade jag komma samtidigt som en ung kvinna som plötsligt tog fram en fröpåse ur fickan, tittade sig runt några hundra meter innan matningen, visslade till lite - och vips dök nötväckan upp från ingenstans! Hur enkelt kan det vara egentligen?

Tydligen har jag kört med fullständigt fel taktik med mitt fågelskådande, dvs. att smyga omkring. Tjejen bara lockade fram fågeln, lätt som en plätt ...

Sen när hon fortsatte fram längs stigen följde nötväckan efter. Också en talgoxe och en blåmes tog intryck av nötväckan och också de kom ner till hennes hand och plockade åt sig frön.

Som tur vad hade jag tagit med en axelväska med kamerahus och 100 mm makro; fick också några närbilder. Nära intill tjejen, och fågeln :-)

Vädermässigt en verkligt fin dag, med snudd på vårkänsla! + 1 C, sol, vindstilla, härligt. Hörde första sjungande talgoxe, som också kände vibrationerna.

Hittade också en varfågel, nu är det bara 200 arter kvar att fixa.

Färglös glädjedag

Detta är en färgbild, men i ett landskap utan färger. Uittamo, Åbo 6.1.2019 kl. 14. Foto: Håkan Eklund. Nr 6/365.

Mönstret upprepas, varannan dag solig o kall, varannan mulen, halvmörk och med töväder. Men det har ingen betydelse en dag som denna när våra unga ishockeyspelare tog JVM-guld i B.C., Kanada. Jag tyckte inte att de spelade bra, förutom i sista perioden. Men det räckte. Formativt med framgång för unga spelare, de har framtiden framför sig.

Sökte en nötväcka några timmar på en lokal där en sådan håller  till, men förstås höll den sig borta.

En timme tidigare hade den ätit från handen på en kille som jag träffade. Men en ny art för året fick jag, en spillkråka. En av mina absoluta favoritfåglar. Kraftig, högludd och kaxig. Stilren i svart och rött - och en värdefull hålbyggare för taigaspecialister.

Har inlett min artjakt försiktigt, har bara 26 arter noterade. I fjol vid samma tid hade jag 48, men då hade jag också varit på Åland, och vid havslokaler. Men jag har inte bråttom, det är ju 359 dagar kvar av året - för att hitta minst 202 fågelarter till.

Ifjol kom jag upp till 227, målet för i år är minst en mera ...