Hemma på havet

 
En av mina första digitala bilder. Svalbard 12.6.2005. Foto: Håkan Eklund.

I maj 2005 köpte jag min första digitala SLR, en Canon 20 D som min emigrantkompis tog hem från N.Y.C. under ett besök i hembygden (bl.a. för fågelskådning, vi gjorde också en tur till Estland).

Jag kände mig rätt vilsen, det fanns så mycket på menyn som jag inte begrep mig på och innan jag hade lärt mig kameran bar det iväg på min första Svalbardsresa som var inbokad sen ett år tillbaka.

Av någon underlig anledning lyckades jag ändå få ihop en del bilder, tyvärr sparade på en massa externa hårddiskar som jag borde "ta kontroll över".

Minns ännu hur svårt det kändes att t.ex. fotografera grönlandssälar (i tusental) på ett bländvitt drivisbälte som vi passerade mellan Björnöya och Spetsbergen.

En kompis från Ekenäs sade att jag skulle kompensera; kompensera vad då ...

Sen lärde jag mig att själv ta hand om exponeringsmätningen, med spotmätning och endast manuella inställningar. Det begrep jag mig på från den analoga tiden, och så har jag fotograferat sen dess, dvs. "allt med M" ... oberoende av motiv. Att ställa in ISO-tal, välja bländare och slutartid sitter i ryggmärgen.

Jag skulle klara mig nästan lika bra utan exponeringsmätning, ögat och hjärnan vet på ett ungefär ändå. Att så många delegerar sådant till kameran, är att ge bort en del av hantverket.

En solglimt

Novembersol som knapp orkar över en skogsbacke på ön Runsala, Åbo 21.11.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 325/365.

Nattuggla

Bränsle för natten. Hirvensalo, Åbo 20 november 2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 324/365.

För mig har alltid natten varit dygnets mest kreativa tid; som nu. Har tillbringat en timme i skogen (i mörker) med pannlampa, fortsätter vitaliserad framför datorn till långt efter midnatt.

Frun är på jobbresa, enda sällskapet är Johnny Cash  at Folsom Prison & San Quentin som räcker nästan en timme. En härlig live inspelning som jag spelar om och om igen ...

Jobbar på ett bokprojekt och mår som en prins, med full koncentration.

Avsaknad av självkritik

Min första vargbild; tidigt 1960-tal. Foto: Håkan Eklund. Nr 323/365.

För naturen är det en tragedi att det saknas naturvetenskaplig kunskap/vanligt naturvett på våra tidningsredaktioner.

Jag vet inte om de (tidningshusen) själva förstår det, men i åratal har de flesta dagstidningar i Finland fungerat som populistmegafoner  som i praktiken blir en "legaliserande plattform" för allehanda rabulisters hatretorik som de ofiltrerat publicerar.

I senast veckas Hufvudstadsblad (14.11.2018) finns en insändare med rubriken "Skjut alla vargar!"

Att inte redaktörer på debattsidor putsar bort sådana uppmaningar (dessutom som  rubrik) visar på inkompetens. Dylika uppmaningar finns det gott om på nätet, och det kunde räcka med det. Deras trovärdighet är ändå  inte på samma nivå som en anständig papperstidning. Tidningar som villigt går rabulister till mötes och upplåter sin tidning som informationskanal, borde bojkottas. De undergräver fullständigt sin trovärdighet.

En redaktörs uppgift är att redigera; i sådana här fall krävs nog en viss "muntvätt" - om inte insändarskribenter själva formulerar om sitt sätt att presentera åsikter på ett mera anständigt sätt, behöver de inte bli publicerade.

I Norden har vi få däggdjursarter, de som vi har har alla sin uppgift i vårt ekosystem och man kunde ju tro att vargen skulle inneha en hög status som ett synnerligen klokt djur, som dessutom är våra hundars stamfader. Men nej, i decennier trummar rabulister ut sin hatretorik där de skrämmer folk med att våra barn och åldringar är i fara. Om så skulle vara, borde det väl synas i olycksstatistiken?

Insändarskribenten (från Helsingfors) skriver bl.a. " - - - där barn och äldre rör sig längs vägar och i skogar passar inte vilda och farliga djur inte längre in."

Ett exempel på fullständig okunskap om djurs beteenden, och om hur naturen fungerar.

I Botswana såg jag flera gånger kvinnor gå ute i busksavannen med dagens vedhög på huvudet,  medan ett lejon passerade i fonden. Kvinnan brydde sig strunt om lejonet, hon visste att hon inte var det byte som lejonet sökte, och lejonet brydde sig fullkomligt strunt om kvinnan. Men i det landet kunde människor sin natur, som vimlande av farligheter. Enligt skribenten ovan borde de väl alla skjutas?

Ett problem med insändare som den i Hbl är att människor som vet bättre inte orkar bemöta med saklig information, de blir genast nerrackade av dessa gubbar (oftast sådana, modell äldre ...) som kör med samma metod som Trumpen: kritik bemöts med ännu hårdare motattacker. Alltså formar dessa rabulister många naturokunniga människors åsikter. Det är inget under att de flesta människor i landet tydligen på allvar tror att vargar är intresserade av barn och åldringar. Patetiskt.

Också en upplevelse

På tjäderspel inomhus. Noux, Esbo 18.11.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 322/365.