Från grannlandet

Intressant artikel i senaste nummer av den finska naturfototidskriften. Foto: Håkan Eklund. Nr 296/365.

Många aspirerande naturfotografer har svårt att förstå att den största satsningen inte handlar om utrustning, utan om tid och tålamod. Samt känsla, äkta intresse och god kunskap om natur.

Därför är det så trevligt att läsa om naturfotografer som verkligen lever upp till detta, som Sven Zacek från Estland som har en artikel om slagugglor i senaste nummer av Luontokuva (= naturfoto) som ges ut av den finska naturfotoföreningen (3000 + medlemmar). Sven tillbringar 60 - 80 dagar i fotogömsle hos sina slagugglor under häckningstid, och då blir det resultat.

För att få bilden uppe till höger, med ugglan mot stjärnhimlen, väntade han i sex nätter på den rätta stunden. Som sen kom.

Förförd av lyrik

Min stig i hemskogen. Hirvensalo, Åbo 22.10.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 295/365.

Råkade i kväll titta på ett (finlandssvenskt) teveprogram (Efter Nio) där detta med att skriva och förstå dikter diskuterades. Mycket inspirerande.

Efteråt tog frun och jag varsin diktbok ur bokhyllan som vi började studera lite närmare, och turvis läsa högt.

Stimulerande.

Till slut öppnade vi en flaska vin, och läste vidare.

Frun med en bok om känslor och kärlek av Tommy Taberman (på finska). Jag hittade Lars Huldéns jordnära texter i diktboken "Återkommen från Atlanta" (2005).

(Jag hade i tiden Lars mamma Ester som lärare i hembyn).

Hittade en dikt om dagens ekologiskt utarmande skogsbruk; så här träffande skriver Lars Huldén:

Vilken hopplös uppgift
att vara skog i Finland.
Här blir ingen skog gammal.
Det mesta man ser är plantor
som strävar mot höjden.
Ivrigast strävar björken
nu om sommaren.
Den vet inte att den snart
skall slås ner som kratt
för att de blivande furorna
skall beredas plats.

Men efter Kekkonen
får ingen heller längre
vara fura i Finland.
Nu gäller ideala måttet.
Alla som uppnått det ideala måttet
skall fällas, avlivas, konsumeras;
tallar, granar, bärbuskar,
kor, grisar och höns.

Mätstickan heter produktivitet.
Man har en känsla av att
tron på det ideala måttet
är en frälsningslära
som snabbt sprider sig vidare.

Hu!

Mera höst i luften

Promenadväg på ön Runsala, Åbo. 21.10.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 294/365.

Ett angenämt ugglemöte

Överraskande möte vid trafikled. Riksåttan, Pörtom, Österbotten. 20.10.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 293/365.

Plötsligt uppfattade jag något ljust i skogskanten när jag blåste förbi i 115 km/h (ja, jag vet - det var överhastighet ...), svängde på huvudet för en sekund och såg att det var en uggla! Finemang. Fåglar som sitter nära livligt trafikerade vägar är lätta att fotografera, om man passar på att stanna vid vägkanten just när andra bilar rusar förbi. Som gör att de inte "märker" en ...

Just så gick det.

Först tog jag några bilder på avstånd, för säkerhets skull. Sen körde jag närmare, till slut stannade jag alldeles mittemot. Och slagugglan brydde sig inte det minsta. Det blev ett antal porträtt; aldrig tidigare har jag sett en slaguggla så bra som denna. Dessutom lagom med mörk bakgrund; skogskant i skugga.

Härligt.

Samtidigt fick jag lite "plåster på såren": jag var egentligen på väg hem till Åbo för att i morgon åka till Helsingfors på de finska naturfotografernas "Årets Naturbild" - evenemang (jag hade en prisbild = andra plats - i klassen "Komposition", en "bloggbild" som inte var så märkvärdig ...).

Men se, jag hade tagit fel på en dag - en kompis ringde från Helsingfors och frågade var jag var? Jag svarade på riksåttan (en stund senare hade jag ugglemötet).

Naturfotoevenemanget gick av stapeln idag ...

Längs okända vägar III

Grusväg mellan Lappfors - Lillby i svenska Österbotten. 19.10.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 292/365.