Vad gör man inte för "konsten"

Pitstop för forsärla. Lankoski, riksåttan. 30.5.2018 kl. 21.45. Foto:  Håkan Eklund. Nr 150/365.

På väg norrut, för att kolla in en sällsynt uggla ... Få se om det lyckas?

Skymningsfångst

På insektfångst. St Karins 29.5.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 149/365.

Roade mig med att försöka fånga skrattmåsar på bild medan jag väntade på att en småfläckig sumphöna skulle höra av sig från sumpmarken i ändan på en liten fågelsjö. Skrattmåsflocken höll på med att fånga insekter i skymningen.

Till slut fick jag min Porzana porzana = art nr 207. Igen en magiskt vacker kväll med snudd på tropiska minnen.

Världens första

Första av sitt slag. Forum Marinum, Åbo 28.5.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 148/365.

Detaljbild av världens första elektriska Azipod-roderpropellerenhet som används i olika typer av fartyg, allt från lyxkryssare till lustjakter och patrullbåtar.

Nummer 205

Nattsångarmiljö. Åbo 27.5.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 147/365.

En av fördelarna med en varm vår är mängden med sydliga fågelarter som passat på att ta sig längre norrut. Fjolåret var uruselt pga regn och kyla; det var till och med ont om näktergalar. I år finns de överallt, och en massa andra intressanta sydliga nattsångare.

Lyssnade ikväll på en sjungande flodsångare här i Åbo, "sången" påminner egentligen mera om en el-motor av något slag = art nummer 205.

Målet för i år är ju att hitta några fler än i fjol (215), som verkar vara mer än möjligt. Men ifjol startade jag "artjakten" först i slutet av maj, i år har jag ju startat från årets början.

Rötter

Till minne av farfar. I förgrunden ett stycke bokträ från Söderåsen, Skåne. Pandros 26.5.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 147/365.

Här på Pandrosbacken i kanten av Kimo ådal där jag nu sitter (ännu tills i morgon) etablerade sig farfarsfar Mickel (1840-1920) som bonde på ett utskifte som delvis skulle röjas ur ett kärr. Farfar Johannes (1884-1939) fortsatte som bonde och smed, och pappa Helmer (1927-2003) efter honom.

Jag skickades till Korsholms skolor för jordbruksutbildning för att i min tur ta över; far tyckte att jag var en bra kandidat eftersom jag trivdes i natur. Men skogsbruk lockade mer än jordbruk, som i sin tur tagit mig till ett antal utmanande projekt, också internationellt. Istället blev det yngsta brodern som tog över hemmanet; idag är det hans son som är duktig bonde på släktgården.

Jag är nöjd med fritidstorpet på farfars gårdstun, litterärt omnämnt i Evert Huldéns dikt ”Lördagskväll i Kimo” ur diktsamlingen ”Ådror i sten” (1954). Everts fru Ester hade vi ibland som vikarierande lärare på Kimo folkskola; deras son Lars blev i tiden en välkänd finlandssvensk kulturprofil
(https://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Huld%C3%A9n); sonsonen Nicklas har varit min kollega på Åbo Akademi. Världen (i detta fall Svenskfinland) är liten.

De första raderna i Everts dikt går så här:

I byn skiner aftonsolen
på gårdarnas fönsterrutor,
Lassos, Fallback, Pandros.
Flickorna sopar runt knutarna,
kanske kommer det norrbaggspojkar i natt.