Tre saker att glädja sig åt

Den nya tidens vinter. Åbo den 30 december 2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 364/365.

Det är tre saker som  ger mig stor tillfredsställelse, förutom familj och sådant: det är att fotografera, att läsa och att vistas i natur. Med detta är det aldrig tråkigt.

Tillbringade en eftermiddagstimme i skogen ovan, en härlig liten skogsspillra (jag har småningom lärt mig att nöja mig med spillror ...) på en nordsida som mest ligger i skugga. Därav den rikliga mossvegetationen.

Och nog är det kvalitetstid att i lugn och ro kolla in vinklar med kamera på stativ, med kikare nära till hands - och inte ha bråttom någonstans.

Bara två kvar

Intill min stig i "hemskogen". Hirvensalo, Åbo 29.12.2017, + 2 C. Foto: Håkan Eklund. Nr 363/365.

Jag kan inte minnas när denna lilla "mosse" i närmaste skogsbacke innehållit så här mycket vatten.  Men så har det också regnat otroligt mycket denna höst och förvinter.

Det är också länge sen jag varit inne i just denna skog under dagtid, oftast passerar jag detta ställe i mörker, när jag är på stavgång med pannlampa. Något som jag verkligen gillar. Då är man ett med naturen, omgiven av mörker.

När bilden togs passerade en flock kungsfåglar och en svartmes sjöng! Genast efter kom solen fram för 20 minuter. Alltid något.

Motiv som väntar

Sjätte i ordningen. Runsala, Åbo 28.12.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 362/365.

Halvmörkt hela dan. Skymning redan kl.14. Gjorde en rekognosering i ett lundskogsområde utan att ta fram kameran pga dåligt ljus. Hörde spillkråka och såg en flock med gråsiskor. Annars tyst.

Sökte "bilder" för kommande behov, hittade fem som får vänta. Bra att ha på lager. Väl tillbaka hittade jag dessa pilträd som fick duga som dagens, mot en gråtrist sky.

Tack och lov finns det innejobb hur mycket som helst, både jobb-jobb, läs-jobb och skriv-jobb, att det supertrista utomhusvädret inte kryper en under huden.

Men visst far tankarna ibland till soligare länder där det garanterat var soligt 90 procent av tiden.

Spåren berättar

Hösten som gick. Kimitoön 27.12.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 361/365.

Ett överraskande möte på vägen

Vid vägkanten på ön Kakskerta, Åbo. 26.12.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 360/365.

Gjorde en tur till grannön och hittade ett litet "sumpskogsområde" intill landsvägen. Lade stället på minnet, för kommande behov. Körde med bil runt den stora ön men återvände ändå hit för att till fots kolla in stället. Men isen var fört svag och kunde inte gå in i skogen. Tog några bilder från kanterna.

När jag gick tillbaka till bilen mötte jag en man på motionspromenad som stannade och började pratade när han såg att jag hade kamera och stativ. Jag såg att han hade en kameraväska på ryggen, och gissade att han var  "a member of our tribe", dvs. sådana som fotograferar.

Först pratade vi på finska, eftersom de flesta i Åbo är finskspråkiga. Sen märkte han väl att jag inte hade det som modersmål, och frågade om jag är svenskspråkig (som också han var). Sen fortsatte vi på vårt modersmål. Efter fem minuter frågade han om jag vill komma på kaffe hem till honom och hans fru. Som tydde på att vår kemi funkade.

Det blev en trevlig kaffestund med fotoprat och fick med mig en bok hem som han hade illustrerat. Som handlar om ön Kakskerta, som tidigare var en självständig kommun.

En fin kontakt "out of nothing"; så kan det gå när man är ut i fält med kamera och stativ.