Urbant själslandskap

Lässtund på en Vasapub. Vasa, Österbotten 11.12.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 345/365.

Sitter några eftermiddagstimmar på en pub i Vasa och bara njuter. Först och främst är detta är en stad med vibrationer, ett urbant själslandskap för mig. Detta är "min" stad, trots att jag inte bott här så länge, men dock första gemensamma bostadsorten tillsammans med min dåvarande flickvän, nuvarande fru, som "importerades" från Åbo (där jag avtjänade värnplikten på Åbo flottstation).

Sen blev det vice versa ...

Och det var Vasa som var min "huvudstad" under uppväxttiden, där jag och kompisarna gick på disco, tog del av vår första naturförening (Ostrobothnia Australis) där jag senare var sekreterare i ett antal år och tog initiativet till deras första årsbok OA- Natur, som utkommer än idag.

Idag hade jag ärende till ett tryckeri, orsaken för besöket här, men de hade inte leveransen klar enligt avtal; typisk . . .

Besökte vännen Johan Geisor på fotoaffären och fick mitt exemplar av den fina fotoboken "Lapponia -storslagen stillhet" med text av John E. Utsi och bilder av Erlend och Orsolya Haarberg. En verklig bokpärla! Texterna är talande och bilderna suveräna. De visade bilder på Korsholms naturfotofestival/Vårgårda dito - under hösten.

Fick samtidigt ett examensarbete av en av mina adepters, som var en positiv överraskning -  ett välgjort arbete!

Sen gjorde jag ett besök på Vasabladets kontor för att hämta lördagens utgåva där jag hade en dryg halvsida med tre recensioner av naturfotoböcker; jag har varit medarbetare på tidningen sedan 1968 ...

Sen till puben för lässtund och reflektion. Bara så skönt.

Trettio minuter

Söndagsstillhet i skogen. Kimitoön 10.12.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 344/365.

Hann exakt tillbringa en halvtimme i skogen. Svårt att föreställa att det närmar sig jul. Hörde några gråsiskor och kungsfåglar, en korp - annars stilla. Men också det är skönt i sig. Ibland.

Unik naturfotokonst

Tommy Vikars demonstrerar sin rigg för nattfoto. Brusaby 9.12.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 343/365.

Hade gästfotografer på kursprogrammet idag: Lars Sundström som är aktuell med boken "Vingbrus", Tommy Vikars som vann titeln Årets Naturfotograf i Europa 2012 och Grand Old Man Heikki Willamo som alltid är aktuell med utställningar och böcker ("Den mytiska resan" som finns på finska och engelska är den senaste).

Tommy som på bilden ovan demonstrerar sin specialutrustning berättade hur man fotograferar vilda djur och fåglar i mörker. Vikars är en naturfotograf utöver det vanliga, som satsar mycket på ett annorlunda och konstnärligt bildspråk som måste anses unikt åtminstone i Norden.

Han fotograferar fåglar, däggdjur och nattfjärilar i mörker som han hittar via underfundiga sökljus, och bygger ihop bilder med olika exponeringar. Resultatet är mycket konstnärligt. Han borde med det snaraste publicera sina konstverk i en ordentlig bok!

En del äldre material hittas på hans hemsida (http://www.tommyvikars.fi/)

Överflöd

Matsvinn i naturen. Brusaby, Kimito 8.12.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 342/365.

Det finns troligen tillräckligt med mat i skog och mark när ingen orkar äta i tid. Ännu har jag inte sett eller hört en enda sidensvans här nere i SW-Finland. Hoppas att de kommer innan alla bär är borta.

Potentiell boplats för en specialist

Trädkryparmiljö. Friskala, Hirvensalo, Åbo. 7.12.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 341/365.

Detta är en liten detalj, men just så här skall en friskt skogligt ekosystem se ut. Granen till höger i bild är död, halva trädet ligger nere till vänster. För den skarpsynte, eller den som förstår sig på sånt här, ser att barken på granen håller på att lossna i stora flagor.

Och just då har en boplats för en tajgaskogs-specialist, trädkryparen, skapats. Mellan den torra stammen och barken har ett utrymme skapats, och det är på sådana ställen som trädkryparen bygger sitt bo.

Men som de flesta förstår, i en privatägd ekonomiskog har man inte råd med döda träd, de putsas bort. Därmed putsar man bort delar av ett mångtusenårigt ekosystem för många specialist-arter, som är beroende av just sådana här träd. I en naturskog finns det nämligen träd av alla åldrar, av olika arter, i olika skeden från unga friska till gamla och sjuka och döende (precis som läget  är bland oss människor). Men se, i skogen är inte sådant tillåtet ...

Tack och lov är Åbo stad ägare till denna skog, som får sköta sig själv. Tackar!