Två oberäkneliga bullies

Morgondimman lättar. Discobukten, Grönland. Augusti 2017. Foto: Håkan Eklund.

Att världen skall vara beroende av två idioter till ledare är obehagligt.

Så här skriver George N. Wells som en kommentar till en artikel (ang käbblet med Nordkorea) i New York Times:

"Two schoolyard bullies squaring off, making threats. Neither is a paragon. Both thrive on enemies and bluster. This never ends well.

People are going to die who had no participation in the stare-down. Nerves are going to be rattled. The world will blame the winner for causing the catastrophe.

We won't learn. There will be another confrontation of bullies and more innocents will die to assuage the egos of men out to prove their manhood. The march of folly continues.

Litteratur på tundran

En konstnär som alla inte gillar. Foto: Håkan Eklund 9.8.2017. Nr 221/365.

Jag har alltid gillat Bob Dylans enkla, men slagkraftiga musik/lyrik som alltid känt äkta och opolerat. En konstnär ut i fingerspetsarna som gått sina egna vägar och med det fått många fiender, när gamla fans inte gillat när han bytt stil, eller inte betett sig som han förväntats göra.

Eller sådana som genomgående betraktat honom som en skit.

De som jag träffat, som varit på hans konserter, har kallat honom just det - en stor skit ...

Därför har jag nu läst in mig en del; först läste jag hans memoarbok - och nu innan Grönlandsresan hittade jag David Daltons bok (ovan) som i detalj går igenom hans liv och hans konstnärliga produktion.

En mycket intressant bok om en intressant person. Det är ingen lättläst bok, men när det är enda boken som är med på en resa, utan konkurrens, blir det läsning av. Jag ångrar det inte.

Lika mycket som jag kommer att minns Dylan och hans liv, kommer jag att minnas var boken lästes: i Air Greenlands flyg över Nordatlanten, med pannlampa i tältet på tundran och i ett råtthål till Vandrarhem i Ilulissat.

--- down to the crossroads, fell down on my knees
Asked the Lord above, have mercy,
Save poor Bob if you please

Trivialt - men ändå så unikt

Sista kvällen i tundralägret. Russell glaciären, Grönland 3.8.2017. Foto: Camilla Andersson.

Sitter i vardagsmiljön i Åbo och jobbar vid datorn när ett mejl med bilden ovan dyker upp; plötsligt känns det bara så häftigt  att se vår gruppbild från Grönland.

Så exotiskt, tänker jag igen, vilket ställe ...

Och då när vi var där och traskade upp och ner mellan isälven och bergen runt om kändes allt så vardagligt, så "hemvant", där vi traskade runt under tre nätter.

Just så anpassningsbara är vi människor; härligt.

Också kul med en dokumentär gruppbild. En "trivial" bild i sig, ändå är den här bilden unik  - ingen kommer någonsin att kunna ta just denna, med samma människor på samma ställe ...

Det är det som är det fina med bilder av människor.

Tack Camilla för initiativet till bilden! och att du lyckades samla ihop oss - själv är jag dålig på att arrangera för gruppfotgrafering.

Det är Camilla som sitter i mitten (i blå jacka); hon hann nätt och jämt sätta sig innan sekunderna för självutlösaren var till ända.

Tillbaka vid ån

En av de många restaurangbåtarna vid Aura å i Åbo. 8.8.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 220/365.

Grönland 8

I givakt. Kangerlussuaq (f.d. militärbas), Grönland 7.8.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 219/365.

Sista dagen på Grönland är resdag. Kollar på morgonen in stormfåglar och vittrutar från mitt utsiktsberg nära hamnen i Ilulissat.

Packar in tält, sovsäck, liggunderlag, fältkök, stativ och en massa kläder i en 80 liters bag. Visar sig bara bli 16 kg, trots att 20 kg är gränsen. Men jag har desto tyngre handbagage (får vara max 8 kg), men det kollade ingen, tack och lov.

Flyger från Ilulissat till Kangerlussuaq och studerar spåren av den bortsmälta inlandsisen längs kusten, små sjöar överallt mellan de karga bergsknallarna och kullarna. Skymtar vårt tundralägerområde borta vid glaciären innan vi landar

Eftersom vi har några timmar extra i Kangerlussuaq åker vi ut på en "Tundrasafari" som i sig inte är något speciellt; här finns just inga vägar (förutom den till hamnen). Vi kör upp på några höga kullar, ser exakt en myskoxe på avstånd.

Dags att åka hem.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kangerlussuaq_flygplats

Kangerlussuaq flygplats (grönländska: Mittarfik Kangerlussuaq, danska: Søndre Strømfjord Lufthavn) (IATA: SFJ, ICAO: BGSF), är en flygplats belägen i Kangerlussuaq på Grönland. Flygplatsen är den enda civila flygplatsen stor nog att klara av de största flygplanen, och den utgör sålunda navet i Air Greenlands trafiknät. Kangerlussuaq har dagliga flygningar till Köpenhamn. Flygplatsen byggdes under andra världskriget av USA:s militär men är sedan 1992 en civil flygplats.

De flesta passagerare byter plan. Det bor bara cirka 500 invånare här, och flygplatsen är huvudarbetsgivare.

Det finns diskussion om att bygga en stor landningsbana vid huvudstaden Nuuk (istället för den korta som finns), dit majoriteten av passagerarna ska, och lägga ned Kangerlussuaq flygplats, men det är en stor kostnad och vädret är blåsigare och dimmigare där, vilket ökar risken för inställda flyg.