Grönland 7

Sista vilan. Ilulissat hamn 6.8.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 218/365.

Myskoxen är ett relativt nytt jaktbyte på västra Grönland. Deras normala utbredning har omfattat Nordostgrönland, men eftersom inlandsisen gått ända ner till havet söder om Thule har de aldrig lyckats breda ut sig till lämpliga marker i västra Grönlands kustområden.

En artikel i föreningen Sverige-Grönlands medlemsblad nr 3/2013 beskriver hur det gick till när myskoxen infördes i detta område. (http://www.sverigegronland.com/images/stories/tidningen/Iluliaq1303frWebben.pdf)

Från vårt läger på tundran vid Russell glaciären såg vi ibland en flock på ca 40 djur på andra sidan isälven, betande på sluttningar längre bort. En mindre flock såg vi en morgon på "vår sida"; ståtliga djur.

Kötthögen ovan var till försäljning i Ilulissat hamn under söndagen, jägaren var en gammal "skinntorr" inuit som jag hade en pratstund med. Jag skulle gärna ha tagit en bild av honom och hans hustru, men ville ändå inte "exploatera" dem under ett sånt kort möte. Nöjde mig med bytet; på eftermiddagen var både paret och kötthögen borta.

Eftersom myskoxarna behöver en km2 per djur för mat, och att de utnyttjar samma ekologiska nisch som vildrenarna, är det viktigt med kontrollerad avskjutning - till nytta för inuiterna som fått en ny jaktbar däggdjursart.

Grönland 6

Fotvandring utanför Ilulissat, Grönland 5.8.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 217/365.

För den som gillar att vandra i spektakulärt arktiskt landskap rekommenderas Ilulissat. Utanför samhället finns ett antal fina vandringsleder i kuperad terräng med god utsikt över Isfjord och hav, med isberg och drivis ständigt närvarande.

Det här var enda riktigt mulna dagen under resan och många av oss passade på att fotvandra; jag gick i 6 timmar non-stop och var synnerligen nöjd att solen höll sig borta - svettigt ändå.

Grönland 5

Midnatt vid Isfjorden, Ilulissat, Grönland. 4.8.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 216/365.

Jag undrar om inte midnattssolen är övervärderad. Senaste år gjorde jag en dylik Grönlandsresa som nu, med en annan grupp vuxenstuderande (naturfoto) veckan innan midsommar. Ok, visst var det kul med vårkänsla i naturen, blommande växter och intensivt sjungande fåglar.

Men nattljuset var värdelöst ...

Solen stod högt på himlen, ljuset var anemisk blekt och oinspirerande. Helt enkelt "kass".

Nu i augusti var det annat. Ljuset under midnatt var magiskt, speciellt när fullmånen också behagade att visa sig.

Detta är från vår första kväll i Ilulissat intill Discobukten, ca 200 km norr om polcirkeln.

Vi var några som tagit oss ut till Isfjordens mynning, en del var ute på båtsafari, och plötsligt ser jag månen gå upp och inser att jag är på fel ställe.

För att få in månen bland de strandade isbergen i fjordmynningen gällde det att ta sig uppför ett brant berg och någon kilometer ut till en udde, för att "passa in" månen mellan isbergen.

Jag kan garantera att svetten rann ... men vad gör man inte för ett magiskt midnattsljus i arktis.

Grönland 4

Med lätta steg i natten. Russell, Grönland 3.8.2017 kl. 23.30. Foto: Håkan Eklund. Nr 215/365.

Det var ständigt kylslaget i vårt läger intill glaciären (dock på betryggande avstånd) med en iskall vind  från de ändlösa isvidderna. Speciellt uppenbart var det när solen inte värmde.

Innan det var dags att krypa in i sovsäcken gällde det att värma upp kroppen (som i sin tur värmer i sovsäcken). Den här natten gjorde jag några varv upp och ner i backen ovanför lägret, utan kamera.

Och då ser jag att fjällrävungarna är aktiva ...

Skyndade att hämta kameran vid nästa varv.

Jag hade inget ordentligt teleobjektiv med pga av de begränsande viktreglerna för flygen ..., men 70-200 mm fick duga. Lyckades få några bilder av den ljusa ungen med ismassivet i fonden. De övriga ungarna var mörkbruna.

Grönland 3

Vårt tältläger intill inlandsisen. Russell, Grönland 2.8. 2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 214/365.

Tre minnesrika nätter i härligt arktiskt augustiljus tillbringade vi på detta ställe, helt isolerade från omvärlden. Ok, vi hade en halvtimmes vandring över ett berg till en landsväg (med sporadisk turisttrafik till en Ice-cap vid vägs ände) för att få kontakt, om något skulle ha hänt.

Här ligger man i "radioskugga", härligt "on our own" - som innebär att man skall förstå att ta hand om sig själv, något som jag gillar och som varit min vardag under långa vistelser i fijiansk regnskog eller i Kalahari (Botswana), innan mobiltelefonernas tid.

Dvs att bli en del av ett ekosystem, där man är uthängd för naturens lagar - är bara hälsosamt.

I våra överutvecklade/överbeskyddande välfärdssamhällen har vi helt förlorat konsten att leva nära natur, utan kontakt med all upptänklig service.

Ok, jämfört med den afrikanska bushen är lägret ovan rena lekparken, utan farliga djur (varken ormar, myggor eller rovdjur). Våra enda grannar var en kull nyfikna fjällrävar i stenskravlet till vänster i bild (ovnför/hitom det röda tältet).

Då och kom en vacker pilgrimsfalk svepande förbi som häckade några kilometer bort; ädelfalkar som flyttar till USA under vintern. (http://rc.ku.dk/publikationer/traekfugleatlas/Greenland_DOFT_2003_1_1.pdf)

Mitt lilla blåa enmanstält ligger nere i högra hörnet av bilden (höger om stigern), med fin utsikt över isälvsdalen (till höger utanför bild) under matlagning.

Det intressanta på ett dylikt ställe är den ständiga iskalla vinden som "flyter ner" från inlandsisen och ner i älvdalen, trots värmande sol i ställen med lä.

Här gällde det att vara rätt klädd ...

Ett miniatyrparadis i sig, som jag redan saknar.