Den mänskliga faktorn

Det våras i skogslandet. Kuhmo 9.5.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 129/365.

Har under dagen kollat in olika ställen i skogsbygden. Som av bilden framgår är det fortfarande gott om snö. En del flyttfåglar, främst flockar med berg- och bofink, enstaka tornfalkar sittande i torrakor, likaså en varfågel.

Största delen av skogarna ägs av staten (Forststyrelsen = jfr med Domänverket) som sköts enligt alla handböcker. Ok, en dag finns det fina timmerskogar (tall) men ack så tråkiga och fula alla dessa glest gallrade unga tallskogar är.

Jämfört med de fragment av naturskogar som hittas, är skillnaden hisnande. De senare är blandskogar (tall, gran, björk), är täta som också betyder ett tunnare snötäcket och en skogsmiljö som vintertid ger ett helt annat skydd (och matförråd) än de glesa plantageskogarna som måste vara rena döden för utpräglade taigaskogsarter.

Den enda trösten (och överraskningen) att senaste natts tjäderspelplats var förlagd till en gles och tråkig ekonomiskog (tall); men där var som sagt ingen trängsel - det bidde ju inte en endaste bild ...

Natten inte så spännande

Hotellrummet görs i ordning. Kuhmo 8.5.2017. Foto: Håkan Eklund.

Naturfotografering är inte alltid som att beställa en pizza ... Ibland uteblir leveransen vid den förstnämnda.

Nätterna innan hade varit perfekt på detta ställe, bra spel, tillräckligt med tuppar och hönor. En fotograf från Schweiz som är min rumsgranne i basecampen hade följt med ett strålande spel på samma ställe natten innan.

Men denna morgon var det tyst. En höna fanns i närheten (anlände 22.15), mest satt den i en tall ovanför gömslet, utom synhåll.

Klockan 03 steg jag upp och började spana. Vindstilla, minus 2 C och vit snö överallt. Vid fyratiden fotoljust.

En tupp flög förbi kl.04.00, och en annan på skarsnön skymtade bakom ett krön 60 m bort kl. 05.30, sen var den försvunnen.

Det var allt.

Troligen låg spelarenan längre bort, utom synhåll. Tjädrarna har ju ett stort område för sitt spel, och man vet aldrig var de exakt kommer att vara ... Intressant i sig. Det skall ju inte vara för lätt; annars försvinner ju charmen.

På bilden är det Lassi Rautiainens son Sami som skjutsat mig till gömslet på sin snöskoter, och kollar att allt är i sin ordning. Sen åkte han tillbaka, och jag var ensam i skogen, mitt på en skogsbilväg i världens mest banala och tråkiga gallringsskog - trösterikt i sig om den miljön duger som spelplats.

En spännande natt på kommande

Vid vägs ände. Kuhmo 8.5.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 128/365.

Har tillbringat hela dagen på landsvägen, tack och lov med asfaltunderlag. Nu ute i vintrig ödemark. Skall försöka kolla in ett tjäderspel i natt. Här är våren två veckor senare än normalt; massor med snö och sjungande bergfinkar. Härlig vildmarkskänsla.

Bra och dåligt i Paris

Utsikt från en Skybar. Tammerfors 7.5.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 127/365.

De finska ishockeyleijonen tog storstryk i Paris. Det är ju något som bara ansetts om fullständigt otänkbart; kanske bara hälsosamt att tas ner på jorden  ...

Resultatet från det franska presidentvalet är däremot bra för EU och demokratin. Alltid något.

Flytande restauranger

Två av många. Aura å, Åbo 6.5.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 126/365.

Ett "sommartecken" i Åbo är överfyllda restaurangbåtar; på bilden ovan två av det tiotal som fyller ån. Under veckoslutskvällar är det främst de unga som helt invaderar de flytande öl och vinbarerna.

Uppe till vänster skymtar anrika Sampalinna sommarrestaurang som tycks göra come-back i år. Den mörka byggnaden som skymtar i högra hörnet är den finska stadsteatern, den svenska ligger vid torget.