Njutsamt utan kamera

Utsikt från frukostbordet 25.2.2017 kl. 07. Hirvensalo, Åbo. Foto: Håkan Eklund. Nr 115/365.

Eftersom jag tog dagens bild redan i morse (ovan) tog jag mig lyxen att göra en skymningsvandring i naturen endast med kikare. Det har jag nog inte gjort på år och dag ...

Och det kändes bara så befriande. Kunde helt fokusera på fåglar och att bara ta in syn- och ljudintryck utan att behöva söka motiv. Tog dock några bilder med mobilen (!!) att skicka till barnen via WhatsApp.

Snön från i morse hade förstås smält, solen höll på att gå ned, och ljudlandskapet från sjungande fåglar, spelande enkelbeckasiner och kakafonin från fågelviken var som en lisa för själen.

Hade länge sällskap av min första stenskvätta för i år, en hane som sprang framför mig på vägen. När jag stannade, stannade fågeln. Sen fortsatte vi 100-tals meter.

Rädsla i natur

Spring för livet. Vargunge i Vuokkiniemi, Ryssland. Augusti 2016. Foto: Håkan Eklund.

Det har setts ensamma vargar som stryker omkring i bygderna längs den finska sydkusten. Av rapportering i medier att döma är många rädda, något som jag har svårt att begripa. Kommer vargen för nära, skräm iväg den ...

En orsak till rädsla får tillskrivas medierna själva, som alltid tenderar att föredra säljande rubriker och rapportering. Dramatik och hotsituationer säljer ...

Ett felsteg i trafiken, och du är död. Ett felsteg i naturen - och inget händer (åtminstone inte lika snabbt ...).

Alltså gäller det att vara "streetwise/naturewise". Alltså respekt, inte rädsla.

Bilder i miljö

Vid trottoaren. Bygge på gång nära Åbo hamn. 24.4.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 114/365.

Över fallna krigare

Framför hjältegravarna. Sagu kyrka, 23.42017. Foto: Håkan Eklund. Nr 113/365.

Jag har kört förbi denna kyrka tusentals gånger på väg till Kimitoön, men aldrig svängt av vägen för att kolla in miljön kring kyrkan. I dag gjorde jag det, och hittade detta i skuggan bakom den gamla stenkyrkan, ett minnesmärke över socknens fallna krigare (1939-1944). Minnesmärket i koppar har skapats av Aarre Aaltonen och restes 1950. Krigargravarna skymtar bakom.

Sagu stenkyrka är murad omkring 1470-talet. Dekorationsmålningarna i Sagu kyrka finns huvudsakligen i de två östliga valven. Texten i kyrkans korfönster berättar att kyrkan byggdes och dekorerades med målade bilder till Sankt Clemens ära år 1472. Sagu kyrkas nuvarande inredning representerar 1600-talet. Från den tiden härstammar kyrkans kor, bänkar, läktare, delar av dopfunten samt predikstolen.

Värdefullt material

Old time farmer. Kimo, Oravais. Foto: Håkan Eklund.

Nej, detta är inte en bild från något guldgrävarläger i Vilda Västern, eller en revolverman från någon filminspelning som drar sin replik.

Det är grannen och pensionerade bonden Johannes Antus (25.6.1899-23.5.1991) som kommit instickande från granngården till mitt föräldrahem i Kimo, Oravais (svenska Österbotten, Finland – det sistnämnda för att vara tydlig för er rikssvenskar, dvs att det finns en kustsvensk kultur i ert grannland ...).

Detta från den tid (1970-talet) när man ännu ute i byarna kunde gå och hälsa på hos grannar, utan att det skett någon ”formell inbjudan”. Det var fullständigt normalt att bara dyka upp, och det bjöds alltid på kaffe.

I byn tilltalades många med efternamnet först, här är det Antus Hannes som tittar in i kameran med mammas framdukade kaffekopp framför sig. En riktig tuffing med hatt på huvudet; det är bara revolverbältet som saknas – men det skulle ju ändå inte ha synts på bild...

Nej, Hannes kunde istället spela fiol,  sådana bilder har jag också i mitt negativarkiv, som min goda kompis pressfotografen har skannat in åt mig. Och jag inser vilken bildskatt jag besitter, detta tack vara att jag inte hade råd att köpa ett teleobjektiv för att fotografera fåglar. De bilderna skulle vara värdelösa idag.

Istället fotograferade jag folk och fä runt hemgården, något som jag borde göra en utställning över – och kanske en bok?

Johannes på bilden är farfar till min gamla ornitologkompis, som emigrerade till Amerika i mitten av 1970-talet (som kommer "hem" sista veckan i maj för att delta i Oravaisnejden Naturvetarklubbs "fågelrally").

Om jag inte helt minns fel, hade också Johannes i ungdomen jobbat någon period i Amerika – men det får jag kolla upp.

Minnet är en urusel dagbok, det som man inte skrivit ned – glöms bort, förr eller senare. Tyvärr.

Tänk vilka historier det skulle finnas kring alla människor som vi i tiden haft runt om oss, om berättelserna hade dokumenterats. Här åtminstone sparat som bild. Alltid något.