Över fallna krigare

Framför hjältegravarna. Sagu kyrka, 23.42017. Foto: Håkan Eklund. Nr 113/365.

Jag har kört förbi denna kyrka tusentals gånger på väg till Kimitoön, men aldrig svängt av vägen för att kolla in miljön kring kyrkan. I dag gjorde jag det, och hittade detta i skuggan bakom den gamla stenkyrkan, ett minnesmärke över socknens fallna krigare (1939-1944). Minnesmärket i koppar har skapats av Aarre Aaltonen och restes 1950. Krigargravarna skymtar bakom.

Sagu stenkyrka är murad omkring 1470-talet. Dekorationsmålningarna i Sagu kyrka finns huvudsakligen i de två östliga valven. Texten i kyrkans korfönster berättar att kyrkan byggdes och dekorerades med målade bilder till Sankt Clemens ära år 1472. Sagu kyrkas nuvarande inredning representerar 1600-talet. Från den tiden härstammar kyrkans kor, bänkar, läktare, delar av dopfunten samt predikstolen.

Värdefullt material

Old time farmer. Kimo, Oravais. Foto: Håkan Eklund.

Nej, detta är inte en bild från något guldgrävarläger i Vilda Västern, eller en revolverman från någon filminspelning som drar sin replik.

Det är grannen och pensionerade bonden Johannes Antus (25.6.1899-23.5.1991) som kommit instickande från granngården till mitt föräldrahem i Kimo, Oravais (svenska Österbotten, Finland – det sistnämnda för att vara tydlig för er rikssvenskar, dvs att det finns en kustsvensk kultur i ert grannland ...).

Detta från den tid (1970-talet) när man ännu ute i byarna kunde gå och hälsa på hos grannar, utan att det skett någon ”formell inbjudan”. Det var fullständigt normalt att bara dyka upp, och det bjöds alltid på kaffe.

I byn tilltalades många med efternamnet först, här är det Antus Hannes som tittar in i kameran med mammas framdukade kaffekopp framför sig. En riktig tuffing med hatt på huvudet; det är bara revolverbältet som saknas – men det skulle ju ändå inte ha synts på bild...

Nej, Hannes kunde istället spela fiol,  sådana bilder har jag också i mitt negativarkiv, som min goda kompis pressfotografen har skannat in åt mig. Och jag inser vilken bildskatt jag besitter, detta tack vara att jag inte hade råd att köpa ett teleobjektiv för att fotografera fåglar. De bilderna skulle vara värdelösa idag.

Istället fotograferade jag folk och fä runt hemgården, något som jag borde göra en utställning över – och kanske en bok?

Johannes på bilden är farfar till min gamla ornitologkompis, som emigrerade till Amerika i mitten av 1970-talet (som kommer "hem" sista veckan i maj för att delta i Oravaisnejden Naturvetarklubbs "fågelrally").

Om jag inte helt minns fel, hade också Johannes i ungdomen jobbat någon period i Amerika – men det får jag kolla upp.

Minnet är en urusel dagbok, det som man inte skrivit ned – glöms bort, förr eller senare. Tyvärr.

Tänk vilka historier det skulle finnas kring alla människor som vi i tiden haft runt om oss, om berättelserna hade dokumenterats. Här åtminstone sparat som bild. Alltid något.

Omväxlande

Väntan. Kimito 22.4.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 112/365.

Prov på flera årstider under en dag; snöfall under tidig morgon, sol och blå himmel då och då, sen häftiga regnskurar under dagen. Bra omväxling.

Tvåsam

Det såta paret. Brusaby, Kimito 21.4.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 111/2017.

Om att skratta åt sig själv

Efter sändningen. Fr.v. Johan Franzén, Katrin Sjögren, Bettina Sågbom, jag. 20.4.2017. Foto: Stefan Winiger.

Det är alltid intressant att betrakta sina egna vanor och ovanor på teve, och få ett gott skratt. 

Jag har nu i efterskott kollat debattprogrammet och noterade att jag intuitivt kavlade upp ärmarna vid två tillfällen, när jag var nära att börja höja på rösten ...