Ett stycke svensk historia vid Falkberget

Falkberget, Strömfors (f.d. Svenska Pyttis). 25.3.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 84/365.

En lång och inspirerande fotodag med "mina" fotokursdeltagare i vitt skilda miljöer i östra Nyland, i de östligaste utposter av det som vi kallar Svenskfinland, längs den finska sydkusten.

Eftermiddagen tillbringades vid ett berg i Strömfors som i tiden hyst häckande pilgrimsfalkar, därav namnet Falkberget (fi. Haukkavuori).

De har  varit borta sen 1950/-60 talet när jordbruksgifterna putsade bort de spillror som s.k. "viltvård" (= att radera ut rovfåglar/rovdjur; som under långa tider premierades med skottpenning) lämnat efter sig. Den enda pilgrimsfalkpopulationen som överlevde i Finland var de myrhäckande uppe i norra Finland, som inte påverkades av giftspridningen i jordbruksbygderna. De finns kvar ännu, medan alla Falkberg i södra Finland ännu är tomma.

Det fina med Falkberget i Strömfors är alla gamla träd, vackra personliga individualister, både av tall och gran. Naturens egen konstsamling.

För den historiskt intresserade kan noteras att Strömfors på finska heter Ruotsinpyhtää (= Svenska Pyttis) eftersom Strömfors ursprungligen  var en del av Pyttis socken.

Efter gränsdragningen vid freden i Åbo 1743 mellan Ryssland och Sverige drogs gränsen längs Kymmene älvs västligaste arm. Den del av Pyttis som blev på ryska sidan kom att kallas för Ryska Pyttis och den del som blev på den svenska sidan kallades för Svenska Pyttis. Efter en tid fick ortnamnet Svenska Pyttis även ett finskspråkigt parallellnamn, Ruotsinpyhtää. 1817 ändrades den svenska namnformen, Svenska Pyttis, till Strömfors. Vid Finska krigets utbrott den 21 februari 1808 var Strömfors bland de första orterna som den ryska armén marscherade in i Sveriges östra rikshalva.

Det sista stycket plockat från: https://sv.wikipedia.org/wiki/Str%C3%B6mfors

När det mediokra tar över

Snapshot i gåsmarker. Mietois. 24.3.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 83/365.

Det är sällan som jag har tagit en endaste bild under en dag; idag blev det en sådan dag. Just denna, när jag satt och lyssna de på flockar med grågäss och flyttande tofsvipor.

Det var inte ens menat att bli en bild, kollade bara exponeringen (använder M till 99,9 %) för eventuella bilder. Sen bidde det inte mera och jag måste skynda hem för att åka till Kotka, nära gränsen till Ryssland, dit jag kom i kvällsmörkret med mina fotokursdeltagare.

Hade tänkt ta några bilder här i stan i skymning, men det var mörkt när vi kom fram och väl inne på hotellrummet efter många timmar i bil, känns det inte alltför lockande att dra ut på stan.

Låt det mediokra ta över; något man får bjuda på när det inte finns tid för att ta något bättre - och det mediokra är ju oftast vår vardagsverklighet. Varje dag är ju inte en jubeldag.

I backen

Ung energi. Hirvensalobacken, Åbo 23.3.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 82/365.

Bloggar som leder till dokumentärer

Radiojournalist i arbete. Hirvensalo, Åbo 22.3.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr /365.

”Äggtjuvar avslöjade” var rubriken på en blogg som jag skrev den 20.10.2104 som journalisten Elin von Wright i Stockholm hittade via Google när hon började planera ett radioprogram om äggtjuvar/-samlare som hon nu jobbar med. Nu åker hon runt och pratar med olika människor som vet något om detta/har åsikter om äggstölder.

Idag dök hon upp i Åbo för en pratstund med mig där vi bland annat diskuterade det som står att läsa i bloggen (http://www.fotosidan.se/blogs/hawk/aggtjuvar-avslojade.htm).

Ett exempel på hur en enkel blogg  ibland kan var till nytta för någon, och som sedan lever vidare i en annan form, som en liten pusselbit i ett större pussel. Likadant var det med de bloggar som jag skrev om tjuvjakten på Malta för några år sen, de inspirerade ett filmteam att göra ett filmreportage (”Döda fåglar flyger sämst”), som visats på teve några gånger. En stor del av filmens "speakertext" var lånade ur bloggtexterna. Helt ok från min sida. Dessutom kunde jag bidra med några bilder av sådant som filmteamet inte fick tillgång till på Malta (konfiskerade skjutna rovfåglar i frysboxar ...).

På bordet framför oss (bilden ovan) ligger Gunnar Brusewitz bok som bland annat innehåller kapitlet ”Engelske Äggherren i Muonio”. Där dokumenteras den första, största – och hoppeligen den sista stora äggstölden i Finlands historia. På den tiden var det väl inte straffbart; istället gav det inkomst åt fattiga torpare i verklig glesbygd (jfr med det som idag händer i Afrika, när fattiga människor lockas till tjuvjakt ... med rika kineser som uppdragsgivare).

Brusewitz berättar i boken om John Wolley från England som under några år i medlet av 1850-talet bodde i finska Lappland (Muonio) där han organiserade insamling av fågelägg, fågelbon och fåglar, som sen skeppades till London och såldes på auktion. Det handlade om 10 000-tals ägg; bl.a. 28 kullar av jaktfalk och 76 av fjällvråk, ägg av salskrake, tallbit, dvärgbeckasin och en massa i Lappland vanligt förekommande arter (ex. rödvingetrast).

Speciellt glad var han åt att vara den första i världen som kunde presentera ägg av sidensvans på en auktion i London 1857 - som var en sensation! Priserna för dessa överträffades endast av garfågelns och andra utdöda fåglars ägg!

Denna verksamhet fortsätter än i dag, både i Skandinavien och i olika delar av världen, nu som kriminell verksamhet.

De som avslöjades i räderna i England, Sverige och Finland (som jag skrev om i bloggen 20.10.2014) har nu fått sina samlingar konfiskerade och dömts till mycket höga bötesstraff.

Toppen av ett isberg ...??

Det skymmer

Hemåt i kvällningen. Pemar 21.3.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 80/365.