Riktiga bilder

Utskriftsdiskussion. Brusaby, Kimito 21.1.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 21/365.

Alla vi som känner Patrik Larsson vet vad han anser om utskrivna bilder, att det är först då som fotografen visar sitt ultimata kunnande. Att "bilder på papper" är riktiga bilder, ju större desto bättre.

Slarvigt eller okunnigt fotoarbete avslöjas i den processen, där det gäller att hålla koll på pixlarna. Det som ser bra ut i olika virtuella kanaler kan plötsligt avslöjas som undermåligt material ...

Alla vi som i tiderna också tillbringat tid i mörkrum håller med, när bilden till slut är torr och fin har man kommit i mål.

I klassen

Patrik Larsson visar och berättar. Brusaby, Kimito 20.1.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 20/365.

Bättre än sin far

I gott sällskap 19.1.2017. Foto från min datorskärm 20.1.2017.

Det är alltid skojigt att se egna barn växa upp och småningom bli klokare än sina föräldrar :-)
Hade nöjet att studera sonens premiär i direktsändning på teve i går kväll, i ett debattprogram där bl.a. trumpen avhandlades.

På bilden ovan sitter Robert till vänster i samspråk med programledaren.
Och han var nog mera lugn och sansad än sin far; jag har varit med några gånger och tenderar att "brusa upp mig" och kanske vara alltför ivrig; sonen var lugnare.

Så här informerade Yle (vårt Public Service-bolag) om programmet: "Vart är världen på väg när populister väljs till makten, folkmassor flyr krig och nationalismen vädrar morgonluft? I Obs debatt författaren Katerina Janouch, professor Henrik Meinander, fredsforskaren Tarja Cronberg och statsvetaren Robert Eklund. Programledare: Heidi Finnilä."

Bilder innehåller berättelser

Berättelser. Aura å, Åbo. 19.1.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 19/365.

Ibland brukar jag reflektera över alla de berättelser olika element i en bild innehåller. Som här. Men då gäller det ju också att man vet något om stället, om det som bilden har fryst under en bråkdel av en sekund.

Den gamla lyftkranen mitt i bilden representerar en tid och en industri som kommit och gått, som ryssarna försökte bomba sönder under kriget. Idag står de som ett minnesmärke över skeppsbyggnadstraditionen vid Aura å; varvet var det största i sitt slag i landet en gång i tiden (http://www.kulturmiljo.fi/read/asp/rsv_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=4095).

Längst till vänster i fonden skymtar ett av de nybyggda våningshus som byggt under senare år längs åstranden, efter att man först sprängt bort bergväggen som gick nästan fram till vattnet.

Fartyget till höger om kranen är S/S Bore, senare S/S Borea och M/S Kristina Regina - som var den första egentliga bilfärjan på linjen Åbo–Stockholm och samtidigt ett av de sista ångfartygen som byggts i Skandinavien.

Strax bakom fartyget skymtar Åbo slott som grundades på 1280-talet och användes då av den svenska kungens ståthållare och soldater. En lång historia.

Vid kajen till höger några av de krigsfartyg från Åbo flottstation där jag i tiden gjorde min värnplikt, idag är de museifartyg.

Och spåren i snön, ja - där är era gissningar lika bra som mina.

Alla dessa element i bilden innehåller i sig så många berättelser och människoöden, att de kunde fylla spaltkilometer med böcker.

Skojigt med feedback

I skymningen vid Aura å, Åbo. 18.1.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 18/365.

När man skriver i tidning kommer det sällan någon feedback, om det kommer är det oftast någon som är arg. Annars är det ju för det tysta folket (eller väggen) som man skriver, känns det som ...

Å andra sidan är det väl ok, sådana som är nöjda är oftast tysta och den mekaniska "gillakulturen" i sociala medier är alltför urvattnad för att ha någon större relevans.

Därför blev jag positivt överraskad när jag idag fick ett mejl från författaren till boken om Victor Hasselblad, Sören Gunnarsson, som söker ett ställe i Stockholm för att presentera sin bok ; han avslutar sitt mejl så här: