Peters princip

Beslöjad. Åbo 17.1.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 17/365.

Ok, nu har jag stormläst boken om Trump och jag kan sammanfatta intrycket med de ord som Göteborgspostens recensent skriver: ”Trump och vredens Amerika är en av de obehagligaste böcker jag läst på länge. Den ger en kuslig föraning om den värld som nu håller på att växa fram, en värld där känslor är allt och förnuft inget.”

https://www.forlaget.com/bocker/trump-och-vredens-amerika/

Boken är en suveränt fin journalistisk produkt, som presenterar en person som de flesta i världen nog inte vill se som president. När Trumpen anmälde sig som presidentkandidat hade han inte en enda dags erfarenhet av varken politiken eller militären; nu leder han båda ...

Månne det inte slutar med konceptet nedan, en bok som jag rekommenderar (liksom också boken om Trump):

"Peters princip lanserades av Dr. Laurence J. Peter. Innebörden av Peters princip är att alla framgångsrika medarbetare i en hierarkisk struktur kommer att befordras till sin högsta kompetensnivå eftersom de har visat sig vara bra på det de gör. Efter detta kommer de att befordras till sin inkompetensnivå.

Följdsats 1: Om tiden och antalet trappsteg är tillräckliga kommer varje anställd att klättra till och stanna på en nivå högre än hans kompetens medger.

Följdsats 2: Med tiden kommer alla befattningar att innehas av någon som är inkompetent att sköta uppgiften.

Teorin lanserades på ett humoristiskt sätt i boken The Peter Principle, utgiven 1969. Bokens svenska titel är "Peters princip : en "hierarkiologisk studie" av inkompetensens förekomst och symtom" och är översatt och något försvenskad av Jan Wahlén, utgiven 1970. Teorins centrala del beskrivs i boken som följer: I en hierarkisk organisation kommer varje anställd att befordras till sin inkompetensnivå."
(https://sv.wikipedia.org/wiki/Peters_princip)

Putsat och rent

Stilrent enligt handboken. Sagu 16.1.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 16/365.

Kunde inte låta bli att stanna och ta en bild av denna duktiga skogsägares gallring. Detta är stilrent enligt alla skogsskötselnormer och -direktiv. Efter detta får beståndet växa till sig några decennier; när tallarna ger sågtimmer kalavverkas skogen.

Det finns bara ett MEN. I dylika skogar har man inte alls tänkt på viltvård eller biologisk mångfald, här finns inget buskskikt, inget för hålbyggande skogsmesar, inga trädkronor som klarar av rovfågelbon etc. Här är det skogsekonomi som gäller, inte skogsekologi.

Ok, detta är ett litet område. Men när de flesta skogar tenderar att skötas så här går det dåligt för våra inhemska skogsfåglar (skogshönsfåglar, skogsmesar, skogsugglor ...). Inget under att de under det senaste halvseklet minskat i antal, många arter ha minskat med 70 %.

Fick skratta på Fotografiska

Vi har en dröm. Fotografiska 15.1.2017. Foto: Håkan Eklund.

Två starka intryck från Fotografiska idag: att få skratta högt (Diesel) och att få styrkan av kombinationen text och bild bekräftad (Vi har en dröm).

Det första gäller utställningen om Diesel annonser 1991-2001 och reklamfilmerna "For Successful Living" som var otroligt roliga och fyndiga.

Det senare gäller utställningen "Vi har en dröm" (9.12.2016-19.2.2017), ett projekt som tog 10 år att slutföra. Porträtten i miljö har tagits av Albert Wiking och är berörande, ibland provocerande. Med små medel har han fått de porträtterade att visa ett allvar i kombination med en glimt av lekfullhet. Oscar Edlund har intervjuat, och alla har en berättelse som berör.

Allt finns samlat i en bok som jag gärna skulle ha köpt, men "kvoten" var redan fylld ...

Malala Yousafzai och Jane Goodall jagade vi i fyra, fem år. Att få träffa många av de här människorna är som att ta sig in i Pentagon, berättar Oscar Edlund i en intervju.

Och texterna gör att bilderna får en helt annan betydelse. I boken funkar det bra, men på en utställning mindre bra. Stora bilder skall betraktas på avstånd, för att läsa måste man stå intill bilden - mindre lyckat när det är trängsel. Min "dröm" är att bilderna skulle vara numrerade och att man i röstinspelningar via hörlurar skulle få ta del bildberättelserna, med fullständig fokusering.

http://fotografiska.eu/utstallningar/utstallning/dream/

Både vi och de medverkande är övertygade om att konsten har en verklig potential att påverka – en människa i taget. Vår dröm är att varje betraktare ska bära berättelserna vidare och själva inspireras till handling – som förändrar. Det är betraktaren som bär tankarna vidare som kan förändra. Jag tror att det varit en fördel att vi inte haft en organisation, ett land eller en statsminister i ryggen. Det är något som de medverkande har fascinerats av, säger Albert Wiking.

Sedan 2002 har de vid olika tillfällen rest runt för att ta porträtt och samla inspirerande berättelser som nu resulterat i en utställning, en bok och ett pedagogiskt material.

Att ha en dröm är en stark drivkraft. Vi vill med utställningen We Have A Dream inspirera alla till att våga drömma och leva efter sina drömmar. Vare sig den är liten eller stor, ligger nära i tid eller långt där framme senare i livet. Att drömma ger kraft – och mod.

Nu ställer vi ut ett urval av 114 porträtt på människor med berättelser från hela världen som bär budskapet att ingenting är omöjligt för den som vågar drömma. Ett viktigt tidsdokument som visar många av världens mest inflytelserika människor med hela världen som arbetsplats – sida vid sida med ungdomar och vardagskämpar som verkligen vill påverka och förändra i sin direkta omgivning. Gemensamt för dem alla är att de står upp för sina värderingar, går mot strömmen och drömmer om att skapa förändring.

Från värdighet till ovärdighet

Hotelläsning i Stockholm 15.1.2017. Foto: Håkan Eklund.

Hittar mycket intressant läsning i hotellets dagstidningar. Bilden illustrerar ämnet. Björn Wimans söndagskrönika  i DN med rubriken "Medierna riskerar att bli nyttiga idioter" tar avstamp i den skandalösa presskonferensen i Trump Tower senaste tisdag. En föreställning som många förknippar med Khadaffis motsvarande i Libyen i tiden. Presskonferensen var en provkarta på de grepp som maktfullkomliga despoter alltid använt för att fräta sönder mediernas oberoende och frihet.

Att inleda en presskonferens med att skälla ut medieföretag med okvädsord och förolämpningar är det ovärdigaste som någonsin presterats av en blivande president i Amerika. En tillträdande president brukar börja med att ena folket, att se till att bli allas president. Trump tycks föredra att splittra genom att sprida hat och fientlighet.

För att lära mera om denna märkliga människa köpte jag igår det finska journalistparet Laura och Saska Saarikoskis bok "President Trump och vredens Amerika" (2016) som gavs ut innan det var klart att han skulle vinna.

Björn Wiman skriver i dagen DN att alla har möjlighet att uttrycka en åsikt, men det betyder inte att att alla åsikter är lika värda, vissa bygger på fakta, andra inte.

Att få en ledare för en stormakt som inte lärt sig respektera kunskap och sanning, som inte tål att granskas - känns synnerligen otryggt.

Så många historier

Staden vaknar. Stockholm 15.1.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 15/365.

Träffade en massa intressant människor på födelsedagsfesten igår som går omkring med en massa oskrivna berättelser. Det gör vi ju alla, förstås. Men när man lyssnar på äventyrliga och spännande händelser och farliga situationer i främmande länder kliar det förstås lite i tangentfingrarna.

Flera som jag pratade med hade tillbringat decennier i olika biståndsprojekt runt om i världen, som överlevt våldsamma bilolyckor och rånsituationer. Bland annat.

Avslutade kvällen på Bluesbaren på Hornsgatan 55 på Södermalm (http://bluesbaren.se/). Bara så skönt att i timmar få lyssna till mysig bluesmusik. Kvällens band var D.O.M; de hade en del mycket bra eget material med härliga texter från bl.a. glesbygden i norr.