Killen från Istanbul

Från vägkanten; Kimitovägen 15.11.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 320/366.

I skymningen började det regna. Synd. Eftersom november är en av årets mörkaste och tråkigaste månader är det bara så mycket bättre med lite snö på marken som "ljusar upp" landskapet.

I bilen på väg hem från jobbet (50 min) försökte jag i tankarna plocka fram det starkaste intrycket från Fotomässan och hittade snabbt svaret: Serkan Günes (f. 1980). En synnerligen anspråkslös och sympatisk kille som jag hade en intressant diskussion med en tidig morgon på mässan, och njöt av hans bildvisning senare.

Här en kille som har framtiden för sig, en kille som från ingenting tagit sig upp i rampljuset. Hans beslut att flytta från Stockholm till Gällivare kommer att ge honom ett enormt lyft på den internationella scenen.

Förutom att han nu kan fotografera i Lappland året runt så har han en berättelse, han har egna personliga historier i det oändliga att lyfta fram: hur han lärde sig snö, skida, använda snöskor, klä sig mot köld, hur det är att fotografera under vintern när solen aldrig visar sig, slåss mot myggor. Vi här i norr fattar inte alltid hur exotiskt det är!

Detta är killen från Istanbul som vid ankomsten till Sverige (som 20 åring) förvånade sig över att alla svenskar som han mötte hade en naturrelation, som kände igen vitsippor och blåsippor och visste när de skulle börja blomma (som han berättade för många år sen). Nu är det han som börjar berätta för andra svenskar om ett landskap i norr som många inte har någon erfarenhet av ...

https://sv.wikipedia.org/wiki/Serkan_G%C3%BCnes

http://www.serkangunes.com/

Mässreflektioner

Mitt flytande kontor. Ålands hav 14.11.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 319/365.

Tack vare internet går inte en hel dag på sjön "helt till spillo"; kan jobba med fin skärgårdsutsikt i en lugn och tyst hyttavdelning.

Sitter och summerar fyra dagar på Fotomässan, som vi (Axxell Utbildning) använder som "övningsobjekt för utställningsverksamhet", där de fotokursdeltagare som jag har hand om ställer ut bilder (liksom många andra skolor) som de jobbat med från början till slut.

Men de väggar som vi hängde på är av uruselt material, verkar vara de billigaste spånskivor som Stockholmsmässan hittat ... (mest papper, mjuka inuti), som nätt och jämt höll tunga fototavlor med glas och aluminiumramar. Inget under att de flesta inte ens ids rama in ...
Men att öva att förädla bilder genom inramning är också viktigt.

Trots att Fotomässkonceptet verkar ha "stannat i utvecklingen" ser jag ändå en närvaro som värdefull. Trevligt att ha tid att prata med olika utställare, ha möjlighet att titta noga på olika typer av utrustning, material (t.ex. Crimsons fina "printmaterial") och ta del av bildvisningar. De senare tenderar dock att bli rätt stökiga med en massa "ljudföroreningar" i öppna utrymmen. Annat är det att sitta i ett tyst auditorium på en fotofestival, det är bildnjutning för öga och öra.

Hade bl.a. en givande pratstund med Serkan G; gillar killen från Istanbul som nu lär sig att leva året runt i Lappland, och lärt sig att trivas med det (och lärt sig åka skidor). Killen som växte upp med ett enda futtigt träd på gården ... har nu ett helt världsnaturarv (Lapponia) som hemmamarker. Vilken skillnad!

Också kul att "prata björn" med Håkan Vargas; jag köpte hans bok i fjol och blev imponerad av hans "story", och parets uthållighet som företagare i en smal företagsnisch (http://www.swedenwildlife.se/sv/).

Angående nedmonteringen av utställningar har jag svårt att förstå att alla som ställt ut måste dra sina grunkor på små kärror långa vägar till en parkering långt utanför, bara för att Sthlmsmässan skall kunna lasta mattor med sin truckar, som tar timmar i tid. Varför kan de inte samla ihop mattorna i något hörn och vänta med att lasta i bilar, och istället låta dyrt betalande utställare köra fram sina bilar till dörrarna utanför, och bekvämt lasta. För att få köra hem. Gäller också mat o vinmässan.

Skulle det ha varit möjligt hade också jag hunnit till hamnen i tid, och kunnat ta nattfärjan till Åbo istället för att betala ännu en hotellnatt och sen sitta en hel dag på sjön ...

Mindre mat, mest vin

Direkt ur ugnen. Mat och vinmässan, Älvsjö. 13.11.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 318/366.

Gjorde en avstickare till grannmässan under eftermiddagen men tyckte den var ganska enformig, mest vinprovning. Däremot hittades ett utmärkt lunchställe; alltid något.

BioFoto

BioFoto-klanen, Fotomässan, Älvsjö. 12.11.2016. Foto: Håkan Eklund.

Det är alltid lika trevligt att träffa glada svenska "biofotingar" från BioFoto Sverige, som i tiden inspirerade oss i Svenskfinland att etablera BioFoto Finland, som finns dokumenterat i en artikel på vår hemsida (http://www.biofoto.fi/om-oss/historik).

BioFoto-konceptet är norskt, en förening som jag först lärde känna på naturfotofestivalen i Vårgårda 2007. Som resulterade i vår egen förening och som förenar naturfotografer i tre länder; unikt i sig.

På bilden ovan sitter The Old Boss "Ylle" (med mössa) och kollar in klanen; en härlig karaktär. Till höger i övre kanten står BioFoto Finlands ordförande Heidi Holmlund och pratar med Börje Olsson (tror jag mig identifiera).

Och biofotingarnas fotoglädje, med massiva bildväggar på mässan, kan man bara inte missa.

När det gäller naturfotografi är ju upplevelsen i naturen minst lika viktig som resultatet, om inte viktigare.

http://www.biofoto.se/
http://www.biofoto.fi/
http://biofoto.no/

Rollen som kung

Njutbar läsning. DN 12.11.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 317/366.

En speciell njutning för mig som svenskspråkig är att läsa ledare, kolumner och olika typer av "analyserande och intellektuella" åsiktstexter i rikssvenska tidningar. Som i dagens DN, när kolumnisten Lena Andersson skriver om presidentvalet i USA.

"Kungen i den nyss avslutade akten hette Trump, aristokraten hette Clinton" skriver hon.

"Alliansen mellan konung och folk har gamla anor. Det finns ett återkommande mönster i vår mänskliga teaterpjäs av att kungar går samman med folket för att kväsa adeln."

Sen spinner hon vidare med en text och med tankar och jämförelser som resulterar i en suverän kolumn, dessutom tankeväckande. Ett ordhantverk som jag verkligen gillar.

Hela ledaruppslaget håller samma höga kvalitet; läsvärt.

Våra svenskspråkiga tidningar i Finland är "provinstidningar", där den "intellektuella och ekonomiska" muskelstyrkan och kapaciteten är begränsad - därav mitt höga nöje av uppslaget ovan, som en bra inledning på en ny fotomässdag i Älvsjö.