In the office

Arbete pågår. Brusaby, Kimito 19.11.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 324/366.

Lärlingar

I rampljuset; ljussättning. Brusaby, Kimito 18.11.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 323/366.

Busväder ute; storm och regn. Lämpligt väder för studiofotokurs inomhus. Med ett gäng ivriga lärlingar.

I Trumpträsket

Mitt  favoritställe i Dupont Circle, Washington-Trumpträsket D.C. 2.12.2015. Foto: Håkan Eklund.

Min oktoberkolumn (2016) i Vasabladet handlade om funktionell kreativitet; så här avslutades kolumnen, som är kopplad till bilden ovan (kan föreställa mig att hon INTE röstade på den trumpna Trumpen):

- - - "Eller varför inte kombinera en lässtund med nyinköpt bok och en kopp kaffe/ett glas vin som i Kramerbooks & Afterwords Cafe (http://kramers.com/cafe) i Dupont Circle i Washington DC. Favoritstället under en kort vintervecka i staden som öppnade tidigt och stängde vid midnatt. Ett bokhandelskoncept som gärna kunde testas också i Finland. Kunder som bläddrade i sina nyinköpta böcker vid bardisken, ensamma eller i samtal med andra, en sen höstkväll såg bara så trevligt ut. Ett koncept som också skulle passa hos oss, exempelvis på Sverigebåtarna.

Jag vet inget tråkigare än att resa dagtid mellan Åbo och Stockholm (trots fin utsikt vid bra väder) på fartyg som stannat i utvecklingen beträffande programalternativ, som tror att alla resenärer njuter av att lyssna till en massa wannabe sångare i Karaokebaren eller annat som bara kretsar kring billig underhållning. En salong med ett ordentligt skeppsbibliotek/laptop arbetsutrymme och bekväma läsfåtöljer skulle gillas av många: gärna med ett Kramerbooks-stuk (bardisk) som dessutom skulle gynna den businessgenre som alltid präglat färjtrafiken.

Som det nu är, är dessa flytande kryssningsbåtar kulturmässigt urvattnade och -fattiga."

Bostadslös skog

Ogallrad tallplantering. Hirvensalo, Åbo 17.11.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 322/366.

Gjorde en vandring "på måfå" i ett skogsområde inne på ön, hade varken karta eller kompass, gick i två timmar och visste egentligen inte var jag var eftersom jag aldrig tidigare varit inne i denna skog.

Följde endast min inbyggda "måfå-kompass" och intuition, som alltid är intressant i sig. Och se, efter två timmar kom jag till ett område som kändes bekant (som jag besökt 5 minuter för en månad sen), och se: framför mig några vissnade exemplar av skogsfräken som jag kände igen och den gången gjorde till dagens bild. Sen var det bara 1 km kvar till bilen.

Hade denna gång ett 300 mm på kameran, men då ville inga fåglar visa upp sig.

Tallbeståndet ovan är ett ogallrat 40-50 år gammalt bestånd som visar på det som plantageskogsbruket står för: här finns inga boplatser för hålbyggande skogsmesar (tofsmes, talltita, svartmes etc.) eller små skogsugglor (sparvuggla, pärluggla) eller med grenar  tillräckligt kraftiga för ett rovfågelbo. Det är därför som dessa arter minskar katastrofalt i våra skogar.

Nu var detta bara ett litet bestånd, omgivet av omväxlande blandskog, i sig rätt naturenlig. Och den ogallrade täta tallskogsfiguren störde därför inte helheten. Men när dessa bestånd omfattar hundratals hektar på torr momark (t.ex. längs vägen från Uleåborg till Kuusamo), som ofta är röjda och gallrade, så förstår även de fauna-okunniga att här ÄR det fågelfattigt. Industriskogskonceptet gör många arter bostadslösa.

Omväxlande med goda nyheter

Vid stranden. Satava, Åbo 16.11.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 321/366.

Tog mig ut i skog och mark en stund mitt på dan, bort från datorn. Hade bara vidvinkeln med för en dagboksbild, och förstås blev jag då omringad av stjärtmesar som inte verkade ha bråttom. Födosökte på bekvämt 200 mm objektiv-avstånd ... förstås. När jag varit ute med teleobjektiv har de alltid haft bråttom och rusat vidare.

Kollade in nyheterna och kunde för en gångs skull känna ett visst välbehag; oftast är det ju bara dåliga nyheter som trummas ut. Så här skriver man idag om kuststaden Nystad (Uusikaupunki), en bit längs kusten norrut från Åbo: