Ett dagboksfynd

Personliga noteringar 1970-1983. Hirvensalo, Åbo 10.8.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 223/366.

Under åren i biståndsarbete i tropikerna skrev jag dagbok, men jag hade inget minne av att jag hade gjort detaljerade dagboksnoteringar i olika typer av kalendrar under tidigare år, hemma i Svenskfinland.

Nu i helgen när jag tömde ett uteförråd fyllt med flyttlådor från en massa olika flyttningar (många, både i Finland och på arbetsuppdrag ner till tropiska latituder) hittade jag till min överraskning en låda med kalendrar från åren 1970-1983! En låda som nog aldrig hade packats upp sen flyttningen från Korsholm till Fiji hösten 1984.

För mig en fantastisk läsning, trots att det bara handlar om korta beskrivningar vad jag gjort under olika dagar.

Det handlar alltså inte om några litterära utsvävningar, men det är konstigt hur dessa rader plötsligt börjar leva när jag läser dem, det är precis samma reaktion som när man tittar på en gammal bild. Med ens dyker filmsekvenser fram ur långtidsminnet! Bara så intressant.

Här några textexempel från de sidor som finns uppslagna på bilden:

Söndag 4 mars 1973
Läste. Bystedt och jag med Nalle till Lindholms kl. 17. Rev ner alla armaturer. Snodde askkoppar. Lindholms rivs på måndag.

(= studerade vid Ekenäs forstinstitut i Västnyland, for med en kurskamrat och skolans gårdskarl till en lite krog inne i stan, som tydligen var öppen för sista gången; fick vi riva ner armaturer????).

Lördag 1 juni – söndag 2 juni, 1974
Harvade vid Pandros. Till Erikssons villa på kvällen. Vi sökte berguvbo. Hem kl.24. Steg upp 03.40. For med Pejk och Hasse till Isomäki. Hörde berguv. Sen till Paljakmossen och –träsket. Pejk på kaffe till oss. Till Ekenäs. Sov i bilen Vasa – Forssa. Körde sista biten i sömnen till Ekenäs.

(= hade åkt hem från Ekenäs till Oravais, hjälpte farsan med vårbruket vid de åkerskiften där jag nu har fritidshuset, sen fågelskådning med en ornitologkompis från Varkaus, med sommarstuga i Oravais, och med grannpojken Hasse, som emigrerade till B.C. Canada som vuxen, ”oss” betyder föräldrahemmet, sen tillbaka till studierna i Ekenäs).

Onsdag 9 augusti 1978
Anitas semester börjar. Till Komossa. Kl.17 hos Göran, Anna, Leif, Lisa. Drack upp två korgar öl. Kastade pil, diskuterade. Spelade Yatzy.

(= året innan jag och Anita gifte oss, vi bodde utanför Vasa i Österbotten, hälsade på hos kusin Göran som bodde i Sundsvall, med rikssvensk flickvän och kompisar på sommarstugan vid Komossa träsk i Oravais, Görans pappa och min morsa var uppvuxna i Komossa).

Fredag 20 mars 1981
Kl.07.40 med Verner Mara till Delta, putsade upp runt ett nybygge. Fick 20 dollars för 2 h arbete. Sen tillbaka till Erik Mara kl.11. Lunch. Jobbade sen 5 h med att måla hans lastbil. Soligt, kylig luft. Såg vråkar segla, överallt blommande fruktträd. Middag kl.18, väldigt gott. Hade flera drinkar, vi satt och pratade om allt möjligt. Erik och jag i bastu kl.21. Bra bastu. Hem vid 22.30 tiden.

(= från våren 1981 i Coquitlam, Vancouver där jag och frun bodde i ett källarrum hos Gustav Bergman (hemma från Baggas, Oravais) och hans kanadensiska fru, Gustav byggde skogsbilvägar på Vancouverön och var nästan aldrig hemma, i grannskapet bodde en annan österbottnisk emigrant, Eric Mara från Helsingby, Korsholm som jag jobbade hos (eller hos hans bror Verner) för att ”överleva” vår 6 månader långa vagabondresa runt USA, ”hem” är alltså hos paret Bergman på Mundy street).

På BF-utställning

Koncentration. Haltia - Finlands naturcentrum. 9.8.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 222/366.

På jobbmöte i Haltia, ett naturcentrum som samlar hela Finlands natur under ett tak i huvudstadsregionen!

Haltia-byggnaden har ritats av arkitekten Rainer Mahlamäki med inspiration från Kalevala mytologin, formad som en "Kalevalafågel" (knipan), med ett äggformat utrymme i mitten. Och ett torn som representerar huvudet. Intressant.

Utan guide finns det kanske inte så mycket att titta på i centret, eller finesser som man fattar, men med en insatt guide "öppnades" ögonen för både arkitekturen och vissa utställningar.

Det mest intressanta att titta på var faktiskt de nordiska BioFoto-damernas utställning "Sixty Chicks & Wild Pics", som jag sett två gånger tidigare, men gärna studerade på nytt. I detalj.

Byggnaden i sig har inlett en ny era inom träbyggnation i och med att den är den första offentliga byggnaden i Finland som är byggd helt i trä. Miljön har uppmärksammats såväl i Haltias lokaliteter som i dess verksamhet med hjälp av en välgjord design och toppmoderna ekologiska lösningar. Uppvärmningen och avkylningen av byggnaden sker med sol- och jordenergi.

I Haltia är man omgiven av Noux nationalpark och insjön Långträsk samt fin vandringsterräng.

I sista ljuset

I skymningen. Hirvensalo, Åbo 8.8.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 221/366.

Great grandma

Mormors mor på 88-årsdagen. Hirvensalo, Åbo 7.8.2016. Nr 220/366.

En tidsresa i damm

Sonens hemkomst från Nordamerika. Åbo 6.8.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr /366.

I två dagar har jag tömt ett uteförråd (som skall "vinterbonas") som mot sin vilja fungerat som ett arkiv. I decennier har en massa material stuvats undan i mappar och lådor, i ett kallt och fuktigt utrymme planerat för cyklar och sånt.

Mycket har sparat som kunde slängas, som nu slängts. Utbildningsplaner för skolor i Söderhavet och södra Afrika, lektionsplanering, kartor, broschyrer, fackböcker och allt sånt som jag aldrig mera behöver. Men sen, privata brev, faxkopior, fotografier, artikelmanus, kopior av artiklar i tidningar, dagböcker. Bara så intressant. Och mycket sådant som jag glömt att ens exixterade.

Var tvungen att gå igenom allt för att kunna plocka ut "russinen". En verklig tidsresa. I damm ...

Och just när jag hittade en artikel som jag skrev om en österbottnisk emigrant (Otto Eriksson) i Vancouver 1981 (som flydde undan ryssarna över Kvarken i december 1916, och hamnade på Holmön), så anländer sonen Robert - direkt från Vancouver! Via Island.

Han har projektjobbat ett år i Washington D.C. (Johns Hopkins university/Transatlantic studies) och kollade under hemresan in släktingar i Spokane, Washington state (keramiken/hantverket ovan på bild från den familjen) samt avslutade med några dagar i Vancouver, B.C. Men missade Otto Erikssons dotter och andra svenskösterbottniska emigranter som jag lärt känna under åren.

Nu väntar några dagar med intressanta berättelser från ett innehållsrikt år i Amerika. Formativt och lärorikt för en ung person. Och han har lyssnat både på Obama, Clinton och Trump - på nära håll ...