Oändligt med motiv

Ödemarksstämning. Kitkajokifloden, Kuusamo. 28.2.2016. - 7 C. Foto: Håkan Eklund. Nr 59/366.

Tillbringade dagen med att söka upp lämpliga ställen för landskapsfotografering i Kuusamo. Det är inte alla i gruppen som har tålamod att sitta i fotogömslen dagarna i ända.

Besökte för första gången Myllykoski (mylly = kvarn, koski = fors; här har funnits en gammal kvarn) som visade sig vara ett naturskönt ställe.

Kuusamo är en stor kommun, med en areal på 5 800 km2 (för 15 700 inv.). 831 km2 är vatten.

https://en.wikipedia.org/wiki/Kuusamo

En halvtimme med kungsörnen

Kungsörnshannen kollar läget. Oulanka, Kuusamo 27.2.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 58/366.

Tillbringade 6 timmar i fotogömsle idag. Efter tre timmars väntan kom en kungsörn (hane) och tillbringade exakt 30 minuter med oss. Först satt den 10 minuter i denna trädtopp, sen via olika träd (där den var utom synhåll) kom den ner till åteln där den åt ca 10 min. Sen stack den tillbaka till honan. Detta är ett lokalt par som finns i området året runt. En ståtlig fågel.

Men det gick ingen nöd på oss under de resterande timmar. Det fanns en massa andra fåglar att fotografera: ett 10-tal lavskrikor, 2 nötskrikor, 5 st. hackspettar, ett tiotal talltitor,  några talgoxar och 1-2 lappmesar. Hörde korpar på avstånd.

Mulet väder hela dan, vindstilla, minus 10 C.

I Hannu Hautalas fotogömsle

Ett hisnande vackert ödemarksområde. Korouoma, Posio. 26.2.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 57/366.

Idag har jag tillbringat halva dagen i den legendariska naturfotografen Hannu Hautalas fotogömsle med den finast utsikt jag någonsin upplevt från ett gömsle! Det är här som Hautala har tagit ett antal kända bilder som hittas i hans fotoböcker.

Hade fotografen och fotoläraren Petteri Törmänen från Kuusamo som guide och snöskoterchaffare. En kille som kan det mesta om naturen i Kuusamotrakten.

Det som är speciellt med detta ställe är den smala sprickdalen som gör att den motsatta sidan ligger i skugga, och ger en kallblå bakgrund. Mest skogsmesar att fotografera och en ensam spillkråkshona som kom på ett kort besök.

Här är det full vinter, - 23 C som kallast och en meter djup snö = vinter på riktigt! Dessutom en vacker dag.

http://www.utinaturen.fi/sv/korouoma/natur/geologiikorouoma?inheritRedirect=true

"Korouoma är en ca 30 km lång sprickdal som löper från nordväst till sydost på gränsen mellan Posio och Ranua kommuner. Den är en del av den hundra miljoner år gamla sprickzonen i berggrunden som går från Rovaniemi längs Kemi älvs dal till Autti och Auttiköngäs och via Korouoma till Kuusamo. Där förgrenar sig sprickzonen till flera sprickdalar, som syns i terrängen som avlånga älvdalar och sjöar, såsom Livojärvi. I nordväst fortsätter samma sprickzon ända till Kolari.

I Korouomas mittersta del bildar sprickdalen nedanför den omgivande terrängen en sliten kanjon, som är 100 - 130 m som djupast. Dess väggar är branta och ställvis lodräta, flera tio meter höga bergsstup, som höjer sig på dalens bägge sidor. Kanjonens botten är jämnt och dess bredd varierar mellan 200 och 500 meter. Ställvis är den försumpad, och i dess mitt flyter den smala och kurviga Korojoki mot nordväst."

I östliga ugglemarker

Skymningsuggla.  Kuusamo 25.2.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 56/366.

Bara så skönt att få uppleva en ordentlig vinter, med meterdjup snö och vackra rena landskap. Tillbringade eftermiddagen med att fotografera sparvuggla, men den lilla krabaten var snabb och svårfångad.

På väg till logementet i skymningen upptäckte jag en slaguggla på en kraftledningsstolpe. Den satt åtminstone stilla i det svaga ljuset, i ett tilltagande snöfall.

När man själv blir ett stycke museum

Kimo folkskola i Oravais, klass I och II 1958-59. Fotograf: okänd.

Bilden ovan är ett stycke historia; som från ett museum. Det är mitt första skolfoto (klass ett), jag är grabben (den kortare) som står framför lärarinnan Alfild Häggblom. Min bror Bertil som gick på andra klassen står bredvid. Vår pulpet låg längst framme, i mittersta raden, och det klarade objektivet inte av.

Hela bilden utstrålar museum, historia, en tid som en gång existerade. Kul att man fick vara med!

Klassrummet låg i andra våningen i en gammal skolbyggnad av trä (finns inte kvar) mitt i byn. Jag minns ännu de smala trapporna. Sen minns jag lärarinnans man Albert (tror jag att han hette; han var bonde i byn) som ibland satt i aulan utanför och rökte, när han väntade på att frun var färdig för dan. Jag tyckte att tobaksröken doftade gott, far rökte inte, och det var en ny doftupplevelse. Ändå har jag  aldrig rökt (en enda cigarett ...), men det (orsaken) är en annan historia.

Jag har speciellt två starka minnen från klassen: när en klasskamrat dog (hon i tröja alldeles framför mig och brosan) strax innan jul, och julfesten inhiberades (det senare gladde mig, jag hade en teaterroll i julpjäsen som jag inte gillade, jag skulle ha skidor på fötterna på scen ...).

Sen minns jag en dispyt med lärarinnan (där jag hade rätt ...). Hon kom från Nyland i södra Finland och berättade en vår om vitsippsmattorna i södra Finland, hur fina de var, och att de helt saknades i det karga Österbotten. Men se, då räckte jag upp handen och sade att det finns visst vitsippor på vår egen gård. Det trodde hon inte på och sade att det troligen är snödroppar eller något motsvarande. Jag insisterade att det var vitsippor, "det har mamma sagt" (= jag litade tydligen mera på mor än på lärarinnan ...). Och se, då tar min ett år äldre bror (som jag delade pulpet med) lärarinnans sida, och sade att det INTE  är vitsippor (han har doktorerat, men vet ännu inte så mycket om växter ...).

Ok. Hemma igen berättade jag om detta för mor, och hon sade att visst är det vitsippor, som växte i en liten grupp i en jasminhäck som hon hade köpt från södra Finland. Alltså hade jag rätt. Vitsipporna ifråga växte på samma ställe ända fram till 1980-talet.

Här finns en pedagogisk poäng. Den finska pedagogen Yrö Engeström säger bland annat: "För att skapa inlärning, måste man skapa en konfliktsituation. Först då skapar man  något som "sitter", något som man kommer att minnas länge!" Eftersom man tvingas att tänka till, att forma en åsikt om något man tror på.

Visst är det sant (på gott och ont); det som de flesta minns från långt tillbaka är orättvisor, och andra konfliktsituationer - som berört en. Som också orsakat många krig ...

Sitter just nu och väntar på tåget norrut; nu är det kungsörn och annat spännande som väntar. I marker med en meter djup snö.