President och gentleman

Hotellmorgon i Washington DC. 1.12.2015 kl.08.20. Foto: Håkan Eklund. Nr 335/364.

Sitter och tittar på en direktsändning från Paris, där president Obama håller presskonferens just nu. En statsman som pratar lugnt och sakligt, som svarar lång och länge på korta frågor. En man som utstrålar 100 procent statsmannaskap. Ett sant nöje att lyssna till Obama.

Vilken skillnad gentemot den republikanska gaphalsen Donald T, som gör allt för att bli Obamas efterträdare.

Jag har svårt att se en dylik penningstinn pajas, som gör politik  till tredje klass underhållning, som statsman för en stormakt. En man som gör allt för att förnedra, håna, förenkla och smutskasta.

Å andra sidan så berättar väl hans stora understöd mera om nivån på de som understöder, än om hans egen kvalitet. Den stora massan är väl sällan intresserad av substans, för dem är det underhållning som gäller.

En skrämmande utveckling i ett annars så civiliserat samhälle.

Ett bokhandlarkoncept som gillas

Litterär bar i Dupont Circle, Washington DC. 30.11.2015. Foto: Håkan Eklund.

Bokhandlare i Norden kunde göra ett studiebesök på Kramerbooks i Washington DC. En välsorterad bokhandel med bar, cafeteria och restaurang, som samlar bokälskare till bokköp, drink, prat och mat. Excellent.

Hittade två titlar som passar som "travelreading" på flyget hem: "Midnight in Siberia" av David Greene och "One for the Road" av Tony Horwitz. Den första gäller en resa längs den Transsibiriska järnvägen, den andra om att lifta Australien runt.

Kramerbooks & Afterwords hittas på 1517 Connecticut Ave NW, Washington Dc 20036.

Nokiakista

Nokia cell phone coffin (2007) by Samuel Nartey, Ghana. Foto: Håkan Eklund. Nr 334/364.

Regndag i Washington. Tillbringade förmiddagen på museer i grannskapet, bl.a. på National Museum of African Art med massor av fina arbeten från olika tidsperioder. Också en avdelning med gamla dokumentära fotografier från Benin.

Den roligaste prylen ses på bilden ovan, en full size begravningskista i trä i form av en gammal Nokiatelefon. I Ghana har man länge gjort kistor som påminner om den dödes jordiska aktiviteter ...

Kistan ovan kunde ju ha gjorts i några stycken till, till de herrar som tog död på Nokia. De som blev så maktfullkomliga under de goda åren och så höga i korken att de inte längre lyssnade på fotfolket/uppfinnargänget - som bättre hade koll på trenderna och utvecklingen.

Mot ryssarna

Messerschmitt 109. Washington DC. 29.11.2015. Foto: Håkan Eklund.

En av fördelarna med Washington DC är gratis museer (många). Och vilka museer sen! Helt otroliga.

Vi bor granne med "Air and Space"-museet. Där hittades bland annat jaktplanet ovan. Ett flygplan som finska flygvapnet i slutskedet av fortsättningskrigen  (1941-44) "fick" från tyskarna, som vi kunde möta ryssarna med i luftstrrider. Ryssarna "fick" i sin tur jaktplan från engelsmännen och amerikanarna, som de var allierade med.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Messerschmitt_Bf_109

"Messerschmitt Bf 109 var ett tyskt jaktplan som vann berömmelse under andra världskriget. Flygplanet konstruerades av Willy Messerschmitt på 1930-talet och var det första moderna jaktplanet i sitt slag. Bland annat hade det en flygkropp i skalkonstruktion helt i metall med täckt sittbrunn och infällbara landställ.

Flygplanet var Luftwaffes standardjaktplan under hela andra världskriget trots att det började ersättas av Focke-Wulf Fw 190 från och med 1942. Bf 109 vann fler luftsegrar under andra världskriget än något annat flygplan har gjort i världshistorien och användes för flera olika uppgifter såsom eskortjaktplan, jaktplan, för markattack och som spaningsflygplan.

Bf 109 är det mest producerade jaktplanet i historien med sina 33 984 byggda flygplan. Trots att Bf 109 hade några svagheter, däribland en kort räckvidd om 580 km i alla sina versioner och en smal spårvidd på landstället som ibland gjorde landningen svår, stod det sig i jämförelse med de allierades jaktflygplan ända till krigets slut."

https://sv.wikipedia.org/wiki/Finl%C3%A4ndsk_svastika

"Den finländska svastikan kan man kalla det hakkors som ofta användes i finskt nationellt symbolspråk under de första självständighetsåren.

Till den finska nationella heraldiken har hakkorset kommit via konstnären Akseli Gallen-Kallela, som använde hakkorset i ornament i sin första Ainotriptyk från 1889. När Finland blev självständigt 1917 blev det Gallen-Kallelas uppgift att skapa den nationella heraldiken. Den 1 februari 1918 inkallades Gallen-Kallela till Gustaf Mannerheim för att lägga fram ritningar till vad som då kallades "Finlands Vita Ros' orden". 20 februari lades hans första utkast fram, som då föreställde ett georgskors med heraldiska rosor. Redan i februari omarbetades förslaget i samråd med Mannerheim, som stödde tanken att korsarmarna skulle prydas av en svastika. 19 mars godkände senaten det färdiga förslaget.

Därifrån bland annat har det finländska Frihetskorset fått sitt hakkors och vidare till Finlands presidents flagga.

Svastikan användes också i symbolen för den finska militära kvinnokåren, Lotta Svärd. Organisationen förbjöds enligt mellanfredsavtalet med Sovjetunionen och Storbritannien år 1944."

Goda vibrationer

Med full speed genom stan. Washington DC. 29.11.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 333/364.

När man vistas i en ny stad någonstans ute i världen kan man ju bara inte låta bli att reflektera över "tingens ordning" som egentligen handlar om enkla saker, som säkerhet, servicenivå, hemtrevlighet etc. Allt sådant är ju i och för sig relativt; inte skall man och inte bör man ju jämföra olika ställen. Ändå gör man det helt instinktivt.

Personligen hade jag inga speciella förväntningar på Washington DC. Det är ju bara så kul att med egna ögon se olika kända ställen. Sådana finns det gott om.

I början av 1980-talet reste jag och frun kors och tvärs över hela Nordamerika, och hann se en hel del. Den tiden hade vi inte råd att bo på hotell ..., det blev mest hos bekanta och bekantas bekanta. Och i Greyhoundbussar.

Efter det hann det bli många s.k. u-länder i olika väderstreck, där man verkligen fick akta varje steg man tog. Därför känns Washington DC som ett enkelt och lätt ställe, där allt tycks fungera, där man känner sig trygg (trots att detta är en av världens mäktigaste städer, politiskt sett ...), där det är lätt att ta sig fram mellan olika områden. Och ännu har jag inte sett en enda polis eller en enda "skurk" nere i metronätverket.

Stan verkar mycket "civiliserad" med massor av mysiga barer, restauranger, bokaffärer, museér  - allt.

Körde taxi idag på ett ställe utan metrostationer (började regna). När gentlemannen som körde hörde att vi var från Finland, från Formel 1 föraren Kimi Räikkönens hemland, då tryckt han på gasen och körde som en vettvilling! Han var säkert 80+. Återkopplingar kan ha olika uttryck.