Vårklang i ljudlandskapet

Väntan. Hirvensalo, Åbo 13.2.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 44/365.

Gjorde på morgonen en sväng via en båthamn och njöt av ljudlandskapet: ropande gråtrut och havstrut med vårklang i rösten. Tänk att man kan glädja sig åt en sådan till synes trivial sak.

Det som karaktäriserar många vänner och kännare av natur, är bl.a. att det inte behövs mycket för att göra en glad. Oftast något som andra inte ens noterar ...

Spår i snön V

Vid Åbo järnvägsstation. 12.2.2015. Foto: Håkan Eklund. 43/365.

När jag började med denna fotoblogg våren 2007 var det tänkt att den enbart skulle handla om strövtåg i natur, därav namnet "Med lerig skor".

Men när verkligheten är den att de flesta dagar går till datorjobb inomhus, att redigera textmaterial, skriva artiklar, planera kurser och en massa annat - blir det rätt minimalt med fotomöjligheter i natur under veckodagar. När de flesta veckosluten sedan går till kursledarskap, blir det ibland för lite av det goda.

Ok, har nu planerat in örnfotografering i Kuusamo i mars, och skärgårdsfotografering på Utö - som motkraft till allt inomhusarbete. Alltid något att se fram emot.

Idag hade jag ärende till järnvägsstationen, passade på att ta några "spårbilder", så var den fotograferingen gjord. Hörde blåsmes och talgoxe sjunga, sen in i kontorsbyggnad igen ... Och nu när jag skall logga ut, och åka hem, är det mörkt ute. Då får det bli gymmet på vägen hem, istället för att springa i skog och mark - som skulle vara betydligt trevligare.

Spår i snön IV

På kajen. Aura å, Åbo 11.2.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 42/365.

Väntar med spänning på förhandlingsresultat från Minsk, dvs. vad som avhandlats angående övergreppen i östra Ukraina. Presskonferens väntas.

Nog måste det vara påfrestande för statsöverhuvud att vara fjättrade till diplomatvokabulär, där man inte kan nämna saker och företeelser vid sina rätta namn. Till exempel att man inte helt öppet kan kalla en lögnare för en lögnare.

Idag är min månadskolumn publicerad i Vasabladet (ledarsidan), denna gång med rubriken "Respekt skall förtjänas" - som handlar bl.a. om den kortväxta makthavaren från öster och hans trovärdighet.

För stora bilder ...

Vintersol. Biskopsgatan, Åbo 10.2.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 41/365.

Läser ett debattinlägg i Hufvudstadsbladet med rubriken "Ge oss mera text och mindre bilder" där en historiker i Åbo ondgör sig över tidningens nya layout där de "säljer luft" och har alltför stora bilder.

Suck.

Tidningslayout är komposition, där också tomma ytor på rätta ställen har sin uppgift - allt för att göra sidor och uppslag mera attraktiva och lättlästa. Och en bra bild får gärna vara stor, för att komma till sin rätt. Är den dålig (som ofta är fallet i många dagstidningar) får de gärna vara små, eller borde helt och hållet lämnas bort.

Visst finns det utrymme för stora bilder i dagspress om de bara vågade putsa bort alla sidor med detaljinformation (resultatlistor, radio och teveprogram) och annat trams som lika gärna kunde finnas på nätet. Men det har de inte mod att göra eftersom en massa läsare (de som är kvar, och kanske inte använder nätet ...) genast ringer och skäller ...

Spår i snön III

Ekvalla, Hirvensalo, Åbo.  9.2.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 40/365.

Det är skillnad på det tryckta, det gäller inte bara bilder utan också ord. Läser ledaren i kulturtidskrften Argus Nr 1/2015 som är rubricerad "Avrättning av en clown", som hittills är den bästa analysen av det som hände i Paris, när en hel kulturredaktion mejades ned.

Huvudredaktören Trygve Söderling drar en parallell med Tove Janssons 1930-talskarikatyrer mot Hitler och Stalin, som lyfts till höjderna idag, som framstod som ett exempel på modig diktatorkritik. Något som var ovanligt i Finland på den tiden. De janssonska bilderna i satirtidningen Garm från 1930 och 1940-talet är en träffande parallell till dagens Charie Hebdo, ändå är det många i Finland som inte förstår det.

Söderling skriver bl.a. att " - - - det är just åt en fascistisk minoritet inom islam som man ger tolkningsföreträdet om man går med på att deras idol kan vara så galen, svag och sårbar att en ironisk teckning eller bok måste straffas med döden."

Han skriver att detta är långt från den relativa tolerans som islam stod för under sin guldålder, den period som för Europas del kallas medeltiden.