Tillbaka i ruta ett

Vårkänsla. Hirvensalo, Åbo 18.2.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 49/356.

Det behövs bara lite nysnö för att landskapet skall bli fräschare. Stannade till i morse, när jag såg detta, på väg till jobbet. Det nya är ju att det inte längre är mörkt på väg till och från arbetet, alltid något att glädja sig åt.

Kollade in dagens nyheter på vår finlandssvenska public service kanal och hittar följande intressanta artikel som jag plockar några stycken ur. Bra att allmänheten blir mera uppmärksam på lögnproducenterna i öst (som inte är något nytt för oss; hela Sovjettiden bjöd ju på likadana grepp tills deras paradisimperium föll i bitar  - som Putin nu försöker bygga upp igen; de är tillbaka i ruta ett ...).

http://svenska.yle.fi/artikel/2015/02/18/finlandarna-gar-inte-pa-rysk-propaganda

Yle Nyheters finskspråkiga redaktion rapporterar i dag om en så kallad “trollfabrik” i S:t Petersburg. I utkanten av staden, i ett alldeles vanligt fyravåningshus med gardinerna fördragna, sitter 250 inhyrda “nättroll” och producerar fejkade bloggar och nätkommentarer.

De är soldater i ett globalt informationskrig, med uppdraget att skriva Kremlvänliga inlägg.

För tillfället söker de engelskspråkiga arbetstagare. När Yle ringer upp dem bekräftar de att det handlar om att kunna skriva politiska inlägg på engelska.

Journalisten Antti Kuronen som bland annat bevakar Ukrainakrisen för Yle har stött på “nättrollen” i sitt jobb.

- Ju längre konflikten har framskridit desto hårdare blir stämningarna på bägge sidor. Jag får en hel del meddelanden på Twitter och per e-post. En del tycker att allt som Ukraina gör är fel och en del att allt som Ryssland gör är fel.

- Det är ju helt normalt att människor har olika åsikter och driver sin sak, med det finns också de som får betalt för att sprida felaktig information. Det är svårt att veta vilka motiv människor har.

Kuronen visar upp sitt Twitterflöde från sin senaste resa till Ukraina och pekar ut några kommentarer.

- Man kan se att den här personens profilbild är tagen ur en bildbank och att namnet är påhittat, säger Kuronen och pekar på en profil som kritiserar honom för att smutskasta separatisterna.

- Många beskyller mig och andra finländska journalister för att vara “nättroll” för väst. De påstår att vi driver en konsekvent ryskfientlig propaganda, vilket vi förstås inte gör.

Mycket av den ryska propagandakampanjen sker via de ryska medierna, där en del av dem medvetet vilseleder tittarna och läsarna med felaktig information.

För någon vecka sedan citerades president Sauli Niinistö fel av ryska Interfax. Enligt nyhetsbyrån hade Niinistö i sitt tal under en säkerhetskonferens i München sagt att Ryssland bör isoleras. I verkligheten sade presidenten att brott mot folkrätten måste ha följder, men att han inte anser att Ryssland ska isoleras.

- Jag tror inte att det var ett misstag. Avsikten var nog att förbrylla finländarna och röra om i sinnesstämningarna. Man ville få till stånd en analys i Finland om vad presidenten får och inte får säga och hur man undviker att reta upp Ryssland, säger forskaren Lasse Laaksonen vid Helsingfors Universitet.

Finland krävde en rättelse. Interfax rättade texten, men rättelsen nämndes inte i den ursprungliga felaktiga texten.

De mjuka vapnen har avsedd effekt då vi inte märker dem. Ryssland har satsat allt större resurser på att med mjuka medel få inflytande i Baltikum. Kreml stöder till exempel ryska kulturföreningar och politiska partier i Baltikum som sympatiserar med Ryssland.

- Få tänker på att den ryska hockeyligan KHL som Jokerit spelar i är annat än ishockey, säger Laaksonen. KHL är ändå Putins projekt som handlar om att öka Rysslands inflytande i Europa och att skapa en illusion av ett framgångsrikt och välfungerande system.

Men vi i Finland är mycket bättre på att värja oss för propagandan än vad de flesta andra länder är.

- För finländarna är KHL sport, det politiska budskapet slår inte igenom här hos oss. Vårt geopolitiska läge och Sovjettiden har lärt oss mediekritik. Finländarna går helt enkelt inte på rysk propaganda.

Inga skuggor i paradiset

Betongmur i Åbo. 17.2.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 48/365.

"Putin blir allt farligare" rubricerar pensionerade utrikesredaktören Sture Gadd i dagens Hufvudstadsblad (17.2.2015). Han skriver om hur till och med amerikanska medier matas med material om hur ryska minoriteter i Baltikum förtrycks, ett område som de flesta amerikanare inte vet ett jota om. Vem som levererar dylikt material kan man ju gissa sig till ...
Och vad vet de om hur balterna underkuvades och skickades till Stalins Gulagläger under ockupationen ...?

I sin kolumn skriver Gadd mycket tänkvärt om hur vi i våra pyttesmå länder tycks tro så mycket om oss själva, och vår egen försvarskapacitet (och vår tro på "neutralitet") och om hur våra baltiska grannar har svårt att förstå att vi inte förstår vilken oberäknelig granne vi har ...

Har skriver bl.a.: "Först hotar man genom ubåtskränkningar, överflygningar, handelsavbrott, avbruten datortrafik, avbrutna oljeleveranser, störd finanstrafik, avbrott i flygtrafiken, stängda gränser, import- och exportbegränsningar. Sedan kräver man nya fredsavtal och nya privilegier. I dagens värld är alla beroende av alla och små länder med stora grannar alldeles särdeles beroende.  Våra baltiska grannar har inte mycket till luftvärn och inte pansarvagnar heller och det kan ju hända att detta inte spelar så stor roll under en konflikt som utspelas i cyberrymden och längs energikablarna. De har i stället sitt Natomedlemskap som Finland inte har, vilket inte upphör att förvåna dem. Tror Finland verkligen att Ryssland är en fredlig, stabil granne?"

Finlands och Sveriges naivitet i försvarsfrågor är skrämmande, dvs. folkets okunskap som är mera rädd för Nato än för ryssarna ... Man kan ju fråga sig följande: om majoriteten av ett lands folk inte läser böcker, rapporter och kan politik på djupet, vad är då deras åsikt värd? De i Finland som är införstådda med vår utsatta position röstar förstås för Nato, men är tyvärr i minoritet.

Angåend bilden ovan: jag hade tänkt mig en serie bilder med skuggor denna vecka. Dock: idag en blåsig, mulen, dammig och urtråkig dag vädermässigt sett. Alltså inga skuggor i paradiset ...

Skuggor I

Planket. Runsala, Åbo 16.2.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 47/365.

Banalt - men skönt

Nattis. Runsala, Åbo 15.2.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 46/365.

För första gången i år hittade jag mig själv sittande i solen, som till och med värmde.

Jag slöt ögonen och bara njöt av  solenergin en kvart. Låter banalt, ja. För människor som bor i soliga länder med värme i överflöd (jag vet ...) är ju detta okänt.

Men för oss som under de senaste  tre månaderna knappast sett till någon sol, är detta lyxigt värre. Detta att ta in sol som värmer kinderna! Med lite isskvalp i stranden.

Påminde mig om returresan med Greyhoundbussar från Vancouver tillbaka till New York vårvintern 1981. När vi kom österut, till de stora sjöarna, satt folk överallt på parkbänkar och lapade sol. Det var mars, och solen värmde efter en kall och snörik vinter i östra Kanada.

Vi hade tillbringat månader i ett regnigt och grönt Vancouver.

Lagom är också bra

Kurala, Åbo. 14.2.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 45/365.

Lite snö är bättre än ingen snö, eller för mycket snö, för att framhäva strukturer i landskapet också en grådaskig trist vintervädersdag med +-0 C. Som idag. Med kamera i hand, eller på stativ, har man aldrig tråkigt.